"Bitvis går det mot synthpop", sa någon i publiken, och det var inte jag, men jag kan ändå hålla med om att musiken bitvis är smått naivistisk och inte minst extremt glad och poppig.
Jag köpte en CD, trots att en annan vän höjde ett varningens finger och sa "Är du inte rädd för att den där plattan inte kommer att spelas, att den är lite som Valarnas sång, en skiva som du tycker är extremt bra under power yoga-passet men som på hemmafronten aldrig går att lyssna sig igenom?"
Jag har aldrig varit på yoga och visste inte att valar kunde få skivkontrakt, men kan varmt rekommendera Ali Keitas "Farafinko".
//
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar