På papayajakt med päronen

Under tre veckor har mina föräldrar varit på besök. Förutom att läsa läxor och spela spel med barnbarnen, kolla till fåglar, blommor och frukt i trädgården, tvaga sig i poolen och bara njuta i det sköna septembervädret har de också varit på safari. Ja, de älskar tydligen safari. Hmm … äpplet verkar inte falla särskilt långt från päronträdet!

Tre veckor, tre safariturer.

Så här glad blir man när man ser sina första elefanter på Mvuu Lodge, Lower Zambezi National Park.

Lower Zambezi National Park, Mvuu Lodge. Jag fick för mig att slå upp tältet utanför den stuga mina föräldrar bodde i. Jag hade hoppats på att ha elefanterna gående riktigt nära tältet, men snabeldjuren passade på när vi var ute på game drive. Största behållning: heldagstur i Lower Zambezi National Park där vi bland mycket annat såg lejon, bufflar, apor, antiloper, zebror och en massa vackra fåglar. Magnifika baobabträd är inte att förglömma. Ja, och så åt vi ju lunch vid floden och hade elefanter på bara trettio meters avstånd. Najz!

Elefant som svalkar sig på sandbanken vid Lower Zambezi.

Kafue National Park, Ila Eco Lodge. Den här parken hade mina päron varit i tidigare, men då på en annan lodge. Den här är bara två år gammal och har ett grönt fokus. Vattnet värms med solpaneler, en flodbåt och en safarijeep laddas också den vägen. Maten är utsökt, infinitypoolen likaså. För att inte tala om guiderna som tog oss till djuren. Vi såg lejon på båda kvällsturerna, och vid sista morgonturen letade mannen bakom ratten upp fyra geparder. Det har vi aldrig sett i Zambia innan. Jackpot!

Lejon på lustjakt.

South Luangwa National Park, Mfuwe Lodge. När mina föräldrar hälsade på oss första gången i Zambia, hösten 2009, bilade vi hit. Den här gången tog vi flyget. Sedan den där första gången har lodgen utvecklats, med bättre mat, mer fokuserade guider och ett klart bättre helhetsintryck. Lyxigt och avkopplande på ett balanserat sätt. Vill man vara säker på att se mycket djur är det hit man ska åka.

Vad är det som gömmer sig där i gräset? 

Vi såg lejon på alla fyra game drives, leopard på tre av turerna och en hel drös med andra djur. Elefanterna som vandrar precis utanför receptionen, den morgontrötte hyenan som inte vågade sig fram till bytet som lejonen fällt i närheten, alla pärlhöns, antiloper, flodhästar och vackra fåglar, buffelhjorden som strök förbi nedanför soldäcket, ja, det är ju massor med minnen för mina föräldrar att värma sig med när de nu är tillbaka i höstmörkret hemma i Småland.

Fast as a cheetah … fast den gepardfamilj vi såg var ganska trött. Men mäktiga katter ändå! Vid Hippo Pools i Kafue National Park. 

Efter en sådan här genomkörare på savannen fanns det inte mycket energi kvar och de sista dagarna tillbringades helt rätt vid poolen, med sudoku, korsord och fågelskådning i trädgården. För att inte glömma den dagliga jakten på den gula papayan lite längre ner mot gatan. Om jag minns rätt så mognade det ett par frukter under vistelsen, men fåglarna var snabba på att picka hål och det blev aldrig tillfälle att prova den hemodlade. Återstår att se om någon annan besökare får den chansen senare under säsongen.

Nyfiken men också lite feg. Hyenan vågade inte sig fram till lejonbytet några buskar bort. 

// Theodor

Svart kaffe i mörkaste Afrika ...

Alltså, Svart Kaffe är ju egentligen primärt en låt med Dan Hylander. Efter ett antal år i exil i Sydamerika är han tydligen tillbaka, tillsammans med Lena PH och Europe. Jo, ni fattar, det krävs ganska mycket tabletter för att få ihop det där, men så här ligger det faktiskt till:

Min vän "Johan" testar polisernas reaktionsförmåga genom att ge dem fingret och hävda att det inte var långfingret utan tummen … Det är på Hasslö det händer!

I somras hade min gode vän Jerry inte tid att träffas, så Kenny och Johan fick hålla tillgodo med mig. Vi hade två alternativ. Antingen en shoppingtur till Börjes Varuhus i Tingsryd, eller en festivalresa till Hasslö i Karlskrona skärgård inklusive övernattning och loppis. Den där Börje i all ära, men eftersom jag åkt hela vägen från mörkaste Afrika så vägde min röst också tyngst.

På kontoret verkar chefen vara en riktig buffel ...

Det var nu närmare två decennier sedan jag senast var på festival. Jag hade glömt bort att alla artister inte är jättebra, men att de blir bättre om man smakar på den lokala ölen. Jag minns att Lena sjöng Dansa i Neon och Det Gör Ont, Europe var sig lika i såväl Carrie som Final Countdown och att Dan Hylander inte har varit bättre än låtarna Svart Kaffe och Skuggor i Skymningen. Har någon av er tänkt på någon av de här tre artisterna någon gång under de senaste tio åren? Tjugo?

Sortering av kaffebönor, en del av kvalitetsprocessen på Munali Coffee. 

Jag fattar, ni tycker att det blev en extremt lång inledning på den här bloggen som egentligen handlar om svart kaffe, fast inte så mycket om Dan Hylander. Och en studieresa till Munali Coffee, primärt för medföljare. Nåväl, det finns idag tre huvudsakliga kaffeproducenter i Zambia, en gång i tiden fanns det ett sextiotal. Detta vill man ju veta mer om. Därför var vi nämligen och besökte det plantage som ligger närmast Lusaka.

Mycket kvinnor i produktionen vid Munali Coffee.

Den här farmen skickar mycket på export och förutom kaffe finns det också en kvarn som maler mjölet Nyati. Ganska nytt är produktionen av fröer som säljs på den europeiska marknaden. Här tas också ett socialt ansvar genom en skola och en läkarmottagning för drygt 400 anställda.

Sköljning och soltorkning av bönorna.

Förutom att ägarna har anknytning till såväl Danmark som Finland (ex-frun driver det avknoppade Peaberry Coffee i Lusaka) så kan jag även nämna att man under årens lopp köpt in flera svenska jordbruksmaskiner från Väderstad. Det är stort i såna här trakter.

Daniel, this one is for you ...

Under utflykten till Munali Coffee fick vi se kaffeplantagen, lära oss mer om hur skörden går till, hur rostningen funkar och så tittade vi in i kvarnen. God lunch och kaffe på det.

Sjumannalaget som nyfiket lyssnade under de guidade turerna på Munali Coffee. Baobabträdet var gigantiskt!

Vad mer kan man önska av en heldag med bästa medföljargänget? Möjligen att vi på hemvägen hade fått höra Dan Hylanders Svart Kaffe på repeat, men det var tydligen något fel på den mp3-filen, sade mannen bakom ratten och log …

Själva koppningen hann vi inte med den här gången, får bli nästa resa helt enkelt!

// Theodor

Sju saker till som gör mig glad i Zambia

Vi har nu varit här ett år. Innan sommaren skrev jag en blogg om sju saker som gör mig glad i Zambia. Över semestern har det definitivt hänt ytterligare några saker som är väl värda att rapportera om. Visst finns det mycket skit i det här landet, precis som hemma i Sverige, men nu tillhör ju inte jag gruppen som går runt och tycker att livet känns dåligt i största allmänhet. Det blir då också lättare att se de där guldkornen som glimrar i omgivningen. Testa det själv och vem vet, en morgon kanske du står där framför spegeln och har helt vänt på munnen!

Nåväl, sju saker som gör mig glad just nu:

1. Handikappsparkeringarna utanför de båda matvaruaffärer jag besöker oftast är inte längre till allmänt förfogande, utan bara för de som faktiskt har ett handikapp. Det står en vakt och låter bara personer med tillstånd parkera. Tummen upp!

Såväl Melisa Supermarket som Pick n Pay i Kabulonga har börjat tillhandahålla handikappsparkeringarna för de som behöver dem, vilket oftast inte är de som bara upplever sig ha lite bråttom in och fynda ett paket cigg. Lättja är inget handikapp. 

2. Upprustning och anpassning av infrastrukturen. På många håll i Lusaka är gator och korsningar underdimensionerade. Men nu finns ett initiativ att anpassa gatorna. Ett tecken på detta är det just nu pågående projektet på Lake Road där vägen breddas med extra filer i båda riktningar för att få bort en stor flaskhals i rusningstrafiken. Detta kommer inte bara ge Lusaka bättre flyt, utan även mig när jag kör barnen till skolan.

3. Återvinning. Redan i våras började svenska ambassaden dra åt tumskruvarna på sina medarbetare och är nu igång med insamling av återvinningsbara förpackningar, som PET-flaskor, papper, plast, mm. Samtidigt börjar shoppingcentren erbjuda källsortering vid soptunnorna. I lördags gjordes dessutom en stor insats med skräpplockning. Mycket bra! Jag själv har blivit allt bättre på att ta med tygpåsar till butiken. Det finns en framtid för den zambiska miljön and I like it! Nästa steg är definitivt plogging …

Om man inte vill återvinna på ambassaden så kan man göra det på Centro Mall i Kabulonga. Håll Zambia rent!

4. Noshörningen på väg tillbaka. En gång i tiden vandrade den svarta noshörningen fritt i landet, men på nittiotalet sköts de sista djuren. Sedan några år tillbaka finns dock ett initiativ att försöka få tillbaka noshörningen, och nu verkar North Luangwa National Park vara på väg att lyckas. Parken är den enda som kan erbjuda Big 5. Landet har fortfarande problem med tjuvjakt och efterfrågan på horn och betar, men att det finns fler noshörningar är verkligen positivt!

Alltså, det här är faktiskt inte en svart noshörning, utan en vit. Det som skiljer dem är den vidare överläppen. En gång i tiden hörde en gubbe fel och tyckte att det lät som "White" när det egentligen var "Wide". Som det kan bli! 

5. Naturen. När det gäller min löpning har det under de senaste åren i Sverige varit mest på asfalt, men här har det blivit alltmer i skogen. Mitt nya intresse med mountainbiken ger också det massor med möjligheter att se mer än bara gator och villaområden bakom betongmurar. Att komma ut i naturen och se de fantastiska vidderna i den kuperade terrängen ner mot Lower Zambezi … wow! Och detta kan man alltså uppleva både genom att åka på safari och genom att röra lite på fläsket genom så kallade motionspass. Det arrangeras ett antal lopp både för löpning och cykel, samt att myndigheterna lovat försöka satsa mer på turismen. Här finns det stor potential!

Mycket natur finns det. Bara att ta för sig. Uppleva måste man göra själv!

6. LAWS. Ja, det här handlar så klart inte om lag och ordning, men kanske ändå lite grand. I Lusaka finns en mycket väl fungerande organisation (Lusaka Animal Welfare Society) som samlar in och tar hand om föräldralösa hundar och katter. Om någon försöker sälja söta valpar vid rödljusen till någon av shoppingmallarna så är det hit du ska ringa. Har man tänkt att skaffa hund är det definitivt läge att åka till detta ställe för att se om de har någon som passar. En del djur kommer skadade till LAWS, men alla tas om hand från dag ett, vaccineras, matas och kureras.

7. Zambiska designers. Jag har tidigare nämnt Kamanga Wear som jobbat hårt för att etablera sig på den zambiska designmarknaden. Det finns flera afrikanska märken som definitivt är här för att stanna, t ex KAIActive som gör träningskläder och Vaghela som bland mycket annat gör t-shirts och snygga pikéer. Det senare märket ingår i City Clothing Factory Group och har gjort skoluniformer sedan sextiotalet.

Här köper jag en träningströja på KAI Active, som nu har en butik på The Village, alldeles vid amerikanska skolan. 

På min sjupunktslista finns det så klart inte åtta punkter, men en annan mycket viktig sak som också gör mig glad är när jag ser att min fru just skrivit under ett nytt fyrårigt avtal med NGOCC - en paraplyorganisation med fokus på empowerment. Det här ger Zambias kvinnor en ljusare framtid, sååå bra!

Som vanligt gör du vad du vill med den här informationen. Bokar en resa hit för att ta reda på om det verkligen stämmer, klappar händerna och tänker att det här är ju superbra, eller så delar du bara och trycker in en lajk så att fler får veta att det finns mycket bra att glädja sig åt i det här landet.

// Theodor