onsdag 7 november 2018

Även i Afrika har storleken betydelse

Alltså, så här: jag är mitt uppe i en empirisk studie. Många avgörande händelser pekar mot en och samma slutsats. Även i Afrika har storleken betydelse!

Händelse nummer 1, "Kaffestunden": 
Vi föräldrar som lämnar barn på Amerikanska skolan tar ibland en kopp kaffe för att njuta den svala timmen innan värmen lägger sig över staden. Vi passar också på att debriefa lite. För någon vecka sedan skulle jag avslappnat glida ner i en caféstol, varpå ryggstödet knäcktes och övriga runt bordet fick sig ett gott skratt. Känsla: för stor för en kaffe.

Händelse nummer 2 "Klädesbutiken":
Vi är på väg tillbaka från vår senaste semesterresa (se förra bloggen). På Johannesburgs flygplats går jag in i en klädesbutik och funderar på om herrkläderna hänger till vänster eller till höger. Den unga kvinnan bakom disken ler mot mig och säger: "Vi har större storlekar på lagret!". Alltså, jag har bara precis klivit in i butiken och hon dömer mig som storvuxen, en man med övernaturligt stor benstomme, en varelse med alltför mycket underhudsfett. Känsla: för stor för att handla kläder i vanliga butiker.

Om örnen varit liten hade storleken säkert haft mindre betydelse, men nu är den stor, säkert ett par meter mellan vingspetsarna. Det har betydelse. 

Händelse nummer 3 "Fjädringen": 
Fjädringen där bak i min bil beter sig inte längre som den gjort tidigare. Både barnen och jag har noterat detta. Bilmekanikern säger att det inte är några fel. Åtminstone inte på bilen. Känsla: för tung för att färdas i en vanlig 4x4.

Elefanten är väldigt stor. Det har betydelse på savannen. 

Händelse nummer 4 "I sängen" 
Jag har sovit dåligt under en period. Det skulle kunna vara relaterat till min axelskada och att jag inte hittar någon behaglig sovställning. Det kan också bero på att sängen blivit utsliten. Men då borde väl även Karins säng sett sina bästa dagar? Känsla: är det okej att sova hela natten i tevesoffan istället?

Alltså, studien pågår ett tag till, men redan nu är jag beredd att påstå att storleken verkar ha betydelse. Även i Afrika.

// Theodor

lördag 27 oktober 2018

Vykort från en hardshipresa

Nu finns det så klart en hel drös människor som tycker att statligt anställda inte ska åka på hardshipresa för skattebetalarnas pengar.

På katamaranen luktade det rök från grillen, det blåste så att frisyren helt ställdes på sin spets, och så bländade det blå vattnet så man var tvungen att slita på sina solglasögon = hardship!

Ja, egentligen ska statligt anställda som vill ut och rädda världen bekosta det helt själva, för det finns faktiskt människor i Sverige som inte har det bra alls. Pensionärer till exempel. Och alla de där med knätofs och en konstant ilska över allt som gått fel sedan femtiotalet.

Hotellet Flowers of Paradise i soluppgång. Maten var god, rummen rymliga och välstädade. Ägaren heter Christophe och kan inte ett ord engelska, så då får man försöka minnas glosorna från gymnasiet = hardship!

Studier visar dock att merparten av de som har just den åsikten också har valt att tillbringa en relativt stor del av sitt vuxna liv med att:

Man måste gå i den varma sanden för att komma ner till det turkosa saltvattnet = hardship! 

1. ligga på tevesoffan och flippa mellan Simpsons, Vänner och Beavis and Butthead.

Om man bara har råd att köpa en frukt på stranden så måste man dela på den = hardship!

2. tajma in så att pappaledigheten kan tas ut en VM-sommar när mamman till barnen samtidigt kan vara hemma och hela familjen ha det så där kärnfamiljsmysigt som det bara går att ha det i folkhemsidyllen.
När man är ute och springer kan man hamna utanför tryggheten i byn eftersom den är så himla liten = hardship!

3. vända på dygnet eftersom de trivs bättre i mörkret.

En typisk löpartur kan innebära massor med nya intryck som måste bearbetas och det kan vara tidskrävande = hardship!

4. dra in en extra slant till hushållskassan genom att extraknäcka som troll i en fabrik långt långt borta.

Runt den här bergiga lilla ön (Gabriel Island) tvingades vi snorkla i turkost vatten och titta på koraller och störigt färgglada fiskar = hardship!

5. vägra söka jobb eftersom det inte finns några som kan utföras från tevesoffan.

Lite väl skrikiga färger på den här ödlan, framförallt om man jämför med genomsnittsfärgen på en pendeltågsresenär i Stockholms kollektivtrafik en vanlig novembermorgon = hardship!

Men, alla ni andra, som förstår att det är lite hardship att vara utlandsstationerad, ni kanske är intresserade av att höra lite mer om vår höstlovsresa till Mauritius? Nähä, men då så … sluta läs nu!

Och så alla dessa religioner som avnjuts i byggnader med massa färger på och som kan störa koncentrationen om man bara vill ut och springa lite random för sig själv = hardship!


Kära mamma och pappa,

Det fanns inget postkontor på stranden där vi bodde (Pereybere, norra Mauritius) så vi kunde inte skicka det här vykortet. Jag låter er läsa i en blogg istället. Hoppas det kan funka också.

Tre saker som inte var helt underbara under resan:
1. En dag snorklade vi och när man snorklar i turkost saltvatten svider det i ögonen om cyklopen läcker
2. En dag slog jag emot lilltån i ett stolsben och det gjorde ont
3. Vid ett tillfälle blev det strömavbrott och då slutade hotellrummets AC att fungera

Men, visst, om jag anstränger mig riktigt hårt kan jag väl försöka komma på tre bra saker också:
1. Maten på det lilla franska hotellet 
2. Den varma sanden på stranden drygt hundra meter från hotellet
3. Att få hänga med min underbara familj en hel vecka i detta paradis

Hoppas ni också har haft det bra i det småländska höstrusket.

Kram
Theodor

P.S. Kanske hinner vi komma hem innan ni får detta vykort …

Hur mycket man än önskar så kommer till slut den där sista frukosten som störs av en taxi som står och tutar försynt utanför hotellet och då är semestern slut = hardship!



måndag 15 oktober 2018

Är Zambia verkligen ett shithole country?

Fråga: Alltså, vad är det där för rubrik, egentligen? Gör du vad som helst för att locka läsare till din blogg, eller?!?

Svar: I princip. Och det med glädje!

Som du säkert vet anser en viss herr Trump att Zambia är ett sk shithole country, men vad det egentligen betyder är fortfarande lite oklart. Kanske har det med kolerautbrottet för snart ett år sedan att göra (drabbas man av kolera kan livet säkert kännas skit, eller lite ihåligt, eller både och på samma gång). Eller tänkte han på att det finns så få offentliga toaletter i landet? Eller att det ligger massor med djurbajs på marken i nationalparkerna? Det är säkert något helt annat han tänker på när han uttrycker sig så där. För att få fram äkta fakta (nytt begrepp) är det så klart lämpligt att gå rakt på källan. Jag kan dock hjälpa dig med lite mer underlag till din analys. Det är sedan upp till dig själv att avgöra om Zambia de fakto är ett shithole country eller ej.

Den här solnedgången är på riktigt, bilden tagen i Lower Zambezi. Kanske kände sig Trump bara låg eller så tänkte han på något riktigt lågt. Men går det att sjunka lägre än att kalla ett land för shithole?

Om du följer den här bloggen löpande så har du säkert också koll på att Zambia är ett land med ca 17 miljoner invånare och att det till ytan är ungefär dubbelt så stort som Sverige. I huvudstaden bor det ca 2 miljoner, varav de flesta pratar engelska (officiellt språk) eller nyanja eller bemba. Det är ett fattigt land, men samtidigt finns det mesta här, och mycket är som hemma, fast annorlunda. Om du uteslutande lever ditt liv genom sociala medier eller tillbringar dagarna på Internet så är det inte alls annorlunda, snarare tvärt om. Vad det nu innebär.

Det finns mycket flodhästar i Zambia. Flodhästen är känd för att sprida sin dynga genom att använda svansen som en propeller. Men det finns tydligen andra sätt att sprida dynga på ...

Nåväl, landet har ingen egen biltillverkning (här gör jag vad jag kan för att fånga intresset hos alla bilnördar), men det har blivit allt fler bilar på gatorna, varför man just nu håller på att bredda gatorna. Med fler filer så får ju fler bilar plats, helt logiskt. Vanligaste bilmärket är definitivt Toyota. Corolla eller Prado, vem bryr sig? Men det finns också svenska märken. Dagligen möts jag av Volvobilar, både personbilar och tunga fordon. Och en uppsjö andra märken. En gång såg jag en Saab. Men det är lite som att se en gepard, mycket ovanligt. Att råka köra ner i pottholes är dock vanligare. Kanske blandade Trump ihop de två begreppen? Potthole eller shithole, vem bryr sig?

Titta noga. Den ena buffeln har definitivt vad som krävs för att platsa in i presidentens vokabulär. Den andre ser mest sur ut. Eller är det ett överlägset leende, typ "kolla in min rebelliske brorsa, han bajsar mitt på vägen …"?

Den viktigaste industrin är annars gruvnäringen. Den är koncentrerad till området som kallas Kopparbältet. Tyvärr har många gruvor sålts till internationella intressenter utan att landet längre får några intäkter. Men det finns fortfarande många svenska företag verksamma i området, som t ex Atlas Copco, SKF, Sandvik, m fl. I det här stycket är det lite oklart vem jag försöker imponera på, men har man gjort ett dagbrott för att utvinna koppar, ja, då uppstår så klart ett stort hål i marken. Kanske var det ett gruvhål han funderade på?

När vi precis landade för ett drygt år sedan beslutade jag att vi skulle ha en dag med zambisk mat varje vecka. Det höll i två veckor innan hela familjen hade tröttnat på majsgröten, som kallas nshima och smakar lite som ett smaklöst och lite för hårt uppvispat potatismos, fast med mjöl i. Zambierna äter det med lite olika grytor gjord på kyckling, fisk eller sönderkokta gröna blad. Äter man för mycket eller om fisken är dålig eller kycklingen har salmonella, ja, då kan man så klart behöva gå och sätta sig en stund, och har man ingen fungerande vattentoalett så kanske det är just ett toaletthål man vänder sig till. Om du ändå mejlar Donald så kan du ju fråga mer om detta.

Kanske inte direkt från snabbmatsmenyn, och inte heller från ett "hål i väggen", men gott ändå ...

Snabbmat, finns det? Absolut! Pizza Hut och KFC är två vanliga kedjor, men McDonalds har inte slagit upp portarna än (och det gör ju inget eftersom det inte är samme Donald som åsyftas …).  Förutom snabbmatskedjorna finns det naturligtvis en hel drös med "hål i väggen" ...

På landsbygden bor folk mycket enkelt i hyddor av lera, men det har blivit allt vanligare med uppmurade hus med plåttak. Höns och getter har de flesta, en del även kor. Bor man nära vatten så fiskar man, med nät eller spö. Jakt är dock oftast synonymt med tjuvjakt, och då pratar vi om beställningsjobb för att komma åt elfenben eller andra exotiska djur som av någon anledning kan vara kul att ha uppstoppade i sovrummet eller bara i en skrubb på vinden. Noshörningen är tragiskt nog utrotad på grund av för hård jakt. Idag finns det alltfler djur i nationalparkerna, men det gäller att fortsätta jobba med viltvård. Kanske var Trumpen dåligt uppdaterad på hur välbeväpnade tjuvjägarna är och gick i tron att de gräver varggropar för att fånga sina byten? Ibland är han ju lite medeltida, och då tänker jag inte bara på hans frisyr.

Ett lejon äter en buffel bakifrån. Kanske såg Trump den här bilden och började slipa på sitt vokabulär? Faktabaserat, från djurens värld.

I förorterna bor folk också ganska enkelt, men det finns så klart tillgång till mycket mer varor att köpa. I kvarteren där vi bor ter sig livet nog ganska likt det liv du själv lever. Barnen går på skola, de vuxna jobbar. Det finns shoppingcenter att köpa kläder och mat och elektronik och möbler och böcker. Folk tittar på teve och lyssnar på radio, både nationella och internationella kanaler. Folk pratar i mobiltelefon medan andra klickar hem viktiga saker på Internet. Ja, mycket är som hemma. Fast ändå annorlunda.

Det finns skolor även på landsbygden, men bara drygt 60 procent av vuxna befolkningen kan läsa och medellivslängden är ca 57 år. Nästan 15 procent är undernärda eller väger för lite, medan närmare 8 procent är överviktiga. Ca 15 procent har hiv, och ungefär lika stor andel använder Internet, men drygt 75 procent har mobiltelefon. Och ja, Ericsson har faktiskt ett kontor här i Lusaka. Att svensk musik, förutom ABBA och Ace of Base, inte är så stort, ja, det är ju faktiskt helt hål i huvudet, tycker både jag och Donald.

En helt vanlig zebra från det lokala elbolaget.

Men finns det verkligen el? Nej, det gör det naturligtvis inte. Jag har en zebra som trampar en generator som driver min dator och sedan springer ut med alla bloggar på Internet … Lugn. Det finns flera vattenkraftverk i landet. Det största är Karibadammen som byggdes på femtiotalet och producerar el till Zambia och Zimbabwe. Solpaneler har också blivit allt vanligare, även om merparten av befolkningen på landsbygden lagar sin mat på öppen eld eller koleldade spisar och grillar. Det blir gott, men är inte så bra för varken miljön eller hälsan.

Asgamar i ett träd. Kanske fick gamprefixet Donald att tänka vidare på det som finns där bak. Det är bara han själv som vet. 

Det här var visst siffror från 2012 så det har säkert förbättrats sedan dess. Men en liten indikation på hur landet ser ut kanske du ändå känner att du har fått, om du orkat läsa all text och inte bara tittat på bilderna?

Jaha, vad vill ni veta mer? Det finns inga dumma frågor! Men om Zambia är ett shithole country? Nja, det var väl ändå att ta i!

// Theodor 


onsdag 10 oktober 2018

Zambia kan ju faktiskt vara så där ... underbart!

Packlista för äventyrare:
- tropikhjälm (även kallad safarihatt)
- vildmarkskängor
- långärmad skjorta
- långa tunna byxor med många fickor
- kulturväst ovanpå skjortan, många fickor
- myggmedel
- solskydd
- ficklampa
- solglasögon (används oftast inte samtidigt som förra punkten)
- tält
- sovsäck
- liggunderlag
- first aid kit inklusive skoskavsplåster och salvor mot insektsbett och solbränna
- proviant
- vatten
När man ska på riktigt äventyr till djungeln är det viktigt att matcha färgen på tröjan och kylväskan, annars vet man inte hur kaffet kommer smaka ...

Ja, eller så tar man bara en termos kaffe, lite blandat fikabröd, badkläder och en handduk. Och så kör man ca 35 km bortanför amerikanska skolan, rakt ut i bushen. Du vet, där asfalten för länge sedan slutat och vägen övergått i en stig som knappt längre syns. Och där ger man nästan upp innan någon i sällskapet säger:
Simskola för en icke-crawlande generation, mitt i den zambiska djungeln. Blir man trött så hänger bananerna på plockvänligt avstånd från vattenytan. 

"Jag ska bara titta efter om den där lagunen ligger bakom nästa kulle, gå tillbaka till bilen så länge, jag är snart tillbaka …"
Svalkande dopp efter kaffepausen!

Och så ligger den där, den porlande bäcken, med bananträd och djungelkänsla och en liten badsjö … och en stund senare är fyra medföljare nere i plurret och har fått ny energi en helt vanlig måndag.
Små grodorna är också en viktig aktivitet. Minns inte om det var före eller efter doppet. Mest troligt att det var före, för att värma upp liksom. 

Jodå, Zambia kan ju faktiskt vara så där … underbart!

Det är viktigt att få till rätt ljussättning när man ska ta den perfekta djungelbilden, hälsar vår vän djungelfotografen. 

// Theodor

söndag 30 september 2018

På papayajakt med päronen

Under tre veckor har mina föräldrar varit på besök. Förutom att läsa läxor och spela spel med barnbarnen, kolla till fåglar, blommor och frukt i trädgården, tvaga sig i poolen och bara njuta i det sköna septembervädret har de också varit på safari. Ja, de älskar tydligen safari. Hmm … äpplet verkar inte falla särskilt långt från päronträdet!

Tre veckor, tre safariturer.

Så här glad blir man när man ser sina första elefanter på Mvuu Lodge, Lower Zambezi National Park.

Lower Zambezi National Park, Mvuu Lodge. Jag fick för mig att slå upp tältet utanför den stuga mina föräldrar bodde i. Jag hade hoppats på att ha elefanterna gående riktigt nära tältet, men snabeldjuren passade på när vi var ute på game drive. Största behållning: heldagstur i Lower Zambezi National Park där vi bland mycket annat såg lejon, bufflar, apor, antiloper, zebror och en massa vackra fåglar. Magnifika baobabträd är inte att förglömma. Ja, och så åt vi ju lunch vid floden och hade elefanter på bara trettio meters avstånd. Najz!

Elefant som svalkar sig på sandbanken vid Lower Zambezi.

Kafue National Park, Ila Eco Lodge. Den här parken hade mina päron varit i tidigare, men då på en annan lodge. Den här är bara två år gammal och har ett grönt fokus. Vattnet värms med solpaneler, en flodbåt och en safarijeep laddas också den vägen. Maten är utsökt, infinitypoolen likaså. För att inte tala om guiderna som tog oss till djuren. Vi såg lejon på båda kvällsturerna, och vid sista morgonturen letade mannen bakom ratten upp fyra geparder. Det har vi aldrig sett i Zambia innan. Jackpot!

Lejon på lustjakt.

South Luangwa National Park, Mfuwe Lodge. När mina föräldrar hälsade på oss första gången i Zambia, hösten 2009, bilade vi hit. Den här gången tog vi flyget. Sedan den där första gången har lodgen utvecklats, med bättre mat, mer fokuserade guider och ett klart bättre helhetsintryck. Lyxigt och avkopplande på ett balanserat sätt. Vill man vara säker på att se mycket djur är det hit man ska åka.

Vad är det som gömmer sig där i gräset? 

Vi såg lejon på alla fyra game drives, leopard på tre av turerna och en hel drös med andra djur. Elefanterna som vandrar precis utanför receptionen, den morgontrötte hyenan som inte vågade sig fram till bytet som lejonen fällt i närheten, alla pärlhöns, antiloper, flodhästar och vackra fåglar, buffelhjorden som strök förbi nedanför soldäcket, ja, det är ju massor med minnen för mina föräldrar att värma sig med när de nu är tillbaka i höstmörkret hemma i Småland.

Fast as a cheetah … fast den gepardfamilj vi såg var ganska trött. Men mäktiga katter ändå! Vid Hippo Pools i Kafue National Park. 

Efter en sådan här genomkörare på savannen fanns det inte mycket energi kvar och de sista dagarna tillbringades helt rätt vid poolen, med sudoku, korsord och fågelskådning i trädgården. För att inte glömma den dagliga jakten på den gula papayan lite längre ner mot gatan. Om jag minns rätt så mognade det ett par frukter under vistelsen, men fåglarna var snabba på att picka hål och det blev aldrig tillfälle att prova den hemodlade. Återstår att se om någon annan besökare får den chansen senare under säsongen.

Nyfiken men också lite feg. Hyenan vågade inte sig fram till lejonbytet några buskar bort. 

// Theodor

tisdag 18 september 2018

Svart kaffe i mörkaste Afrika ...

Alltså, Svart Kaffe är ju egentligen primärt en låt med Dan Hylander. Efter ett antal år i exil i Sydamerika är han tydligen tillbaka, tillsammans med Lena PH och Europe. Jo, ni fattar, det krävs ganska mycket tabletter för att få ihop det där, men så här ligger det faktiskt till:

Min vän "Johan" testar polisernas reaktionsförmåga genom att ge dem fingret och hävda att det inte var långfingret utan tummen … Det är på Hasslö det händer!

I somras hade min gode vän Jerry inte tid att träffas, så Kenny och Johan fick hålla tillgodo med mig. Vi hade två alternativ. Antingen en shoppingtur till Börjes Varuhus i Tingsryd, eller en festivalresa till Hasslö i Karlskrona skärgård inklusive övernattning och loppis. Den där Börje i all ära, men eftersom jag åkt hela vägen från mörkaste Afrika så vägde min röst också tyngst.

På kontoret verkar chefen vara en riktig buffel ...

Det var nu närmare två decennier sedan jag senast var på festival. Jag hade glömt bort att alla artister inte är jättebra, men att de blir bättre om man smakar på den lokala ölen. Jag minns att Lena sjöng Dansa i Neon och Det Gör Ont, Europe var sig lika i såväl Carrie som Final Countdown och att Dan Hylander inte har varit bättre än låtarna Svart Kaffe och Skuggor i Skymningen. Har någon av er tänkt på någon av de här tre artisterna någon gång under de senaste tio åren? Tjugo?

Sortering av kaffebönor, en del av kvalitetsprocessen på Munali Coffee. 

Jag fattar, ni tycker att det blev en extremt lång inledning på den här bloggen som egentligen handlar om svart kaffe, fast inte så mycket om Dan Hylander. Och en studieresa till Munali Coffee, primärt för medföljare. Nåväl, det finns idag tre huvudsakliga kaffeproducenter i Zambia, en gång i tiden fanns det ett sextiotal. Detta vill man ju veta mer om. Därför var vi nämligen och besökte det plantage som ligger närmast Lusaka.

Mycket kvinnor i produktionen vid Munali Coffee.

Den här farmen skickar mycket på export och förutom kaffe finns det också en kvarn som maler mjölet Nyati. Ganska nytt är produktionen av fröer som säljs på den europeiska marknaden. Här tas också ett socialt ansvar genom en skola och en läkarmottagning för drygt 400 anställda.

Sköljning och soltorkning av bönorna.

Förutom att ägarna har anknytning till såväl Danmark som Finland (ex-frun driver det avknoppade Peaberry Coffee i Lusaka) så kan jag även nämna att man under årens lopp köpt in flera svenska jordbruksmaskiner från Väderstad. Det är stort i såna här trakter.

Daniel, this one is for you ...

Under utflykten till Munali Coffee fick vi se kaffeplantagen, lära oss mer om hur skörden går till, hur rostningen funkar och så tittade vi in i kvarnen. God lunch och kaffe på det.

Sjumannalaget som nyfiket lyssnade under de guidade turerna på Munali Coffee. Baobabträdet var gigantiskt!

Vad mer kan man önska av en heldag med bästa medföljargänget? Möjligen att vi på hemvägen hade fått höra Dan Hylanders Svart Kaffe på repeat, men det var tydligen något fel på den mp3-filen, sade mannen bakom ratten och log …

Själva koppningen hann vi inte med den här gången, får bli nästa resa helt enkelt!

// Theodor

Sju saker till som gör mig glad i Zambia

Vi har nu varit här ett år. Innan sommaren skrev jag en blogg om sju saker som gör mig glad i Zambia. Över semestern har det definitivt hänt ytterligare några saker som är väl värda att rapportera om. Visst finns det mycket skit i det här landet, precis som hemma i Sverige, men nu tillhör ju inte jag gruppen som går runt och tycker att livet känns dåligt i största allmänhet. Det blir då också lättare att se de där guldkornen som glimrar i omgivningen. Testa det själv och vem vet, en morgon kanske du står där framför spegeln och har helt vänt på munnen!

Nåväl, sju saker som gör mig glad just nu:

1. Handikappsparkeringarna utanför de båda matvaruaffärer jag besöker oftast är inte längre till allmänt förfogande, utan bara för de som faktiskt har ett handikapp. Det står en vakt och låter bara personer med tillstånd parkera. Tummen upp!

Såväl Melisa Supermarket som Pick n Pay i Kabulonga har börjat tillhandahålla handikappsparkeringarna för de som behöver dem, vilket oftast inte är de som bara upplever sig ha lite bråttom in och fynda ett paket cigg. Lättja är inget handikapp. 

2. Upprustning och anpassning av infrastrukturen. På många håll i Lusaka är gator och korsningar underdimensionerade. Men nu finns ett initiativ att anpassa gatorna. Ett tecken på detta är det just nu pågående projektet på Lake Road där vägen breddas med extra filer i båda riktningar för att få bort en stor flaskhals i rusningstrafiken. Detta kommer inte bara ge Lusaka bättre flyt, utan även mig när jag kör barnen till skolan.

3. Återvinning. Redan i våras började svenska ambassaden dra åt tumskruvarna på sina medarbetare och är nu igång med insamling av återvinningsbara förpackningar, som PET-flaskor, papper, plast, mm. Samtidigt börjar shoppingcentren erbjuda källsortering vid soptunnorna. I lördags gjordes dessutom en stor insats med skräpplockning. Mycket bra! Jag själv har blivit allt bättre på att ta med tygpåsar till butiken. Det finns en framtid för den zambiska miljön and I like it! Nästa steg är definitivt plogging …

Om man inte vill återvinna på ambassaden så kan man göra det på Centro Mall i Kabulonga. Håll Zambia rent!

4. Noshörningen på väg tillbaka. En gång i tiden vandrade den svarta noshörningen fritt i landet, men på nittiotalet sköts de sista djuren. Sedan några år tillbaka finns dock ett initiativ att försöka få tillbaka noshörningen, och nu verkar North Luangwa National Park vara på väg att lyckas. Parken är den enda som kan erbjuda Big 5. Landet har fortfarande problem med tjuvjakt och efterfrågan på horn och betar, men att det finns fler noshörningar är verkligen positivt!

Alltså, det här är faktiskt inte en svart noshörning, utan en vit. Det som skiljer dem är den vidare överläppen. En gång i tiden hörde en gubbe fel och tyckte att det lät som "White" när det egentligen var "Wide". Som det kan bli! 

5. Naturen. När det gäller min löpning har det under de senaste åren i Sverige varit mest på asfalt, men här har det blivit alltmer i skogen. Mitt nya intresse med mountainbiken ger också det massor med möjligheter att se mer än bara gator och villaområden bakom betongmurar. Att komma ut i naturen och se de fantastiska vidderna i den kuperade terrängen ner mot Lower Zambezi … wow! Och detta kan man alltså uppleva både genom att åka på safari och genom att röra lite på fläsket genom så kallade motionspass. Det arrangeras ett antal lopp både för löpning och cykel, samt att myndigheterna lovat försöka satsa mer på turismen. Här finns det stor potential!

Mycket natur finns det. Bara att ta för sig. Uppleva måste man göra själv!

6. LAWS. Ja, det här handlar så klart inte om lag och ordning, men kanske ändå lite grand. I Lusaka finns en mycket väl fungerande organisation (Lusaka Animal Welfare Society) som samlar in och tar hand om föräldralösa hundar och katter. Om någon försöker sälja söta valpar vid rödljusen till någon av shoppingmallarna så är det hit du ska ringa. Har man tänkt att skaffa hund är det definitivt läge att åka till detta ställe för att se om de har någon som passar. En del djur kommer skadade till LAWS, men alla tas om hand från dag ett, vaccineras, matas och kureras.

7. Zambiska designers. Jag har tidigare nämnt Kamanga Wear som jobbat hårt för att etablera sig på den zambiska designmarknaden. Det finns flera afrikanska märken som definitivt är här för att stanna, t ex KAIActive som gör träningskläder och Vaghela som bland mycket annat gör t-shirts och snygga pikéer. Det senare märket ingår i City Clothing Factory Group och har gjort skoluniformer sedan sextiotalet.

Här köper jag en träningströja på KAI Active, som nu har en butik på The Village, alldeles vid amerikanska skolan. 

På min sjupunktslista finns det så klart inte åtta punkter, men en annan mycket viktig sak som också gör mig glad är när jag ser att min fru just skrivit under ett nytt fyrårigt avtal med NGOCC - en paraplyorganisation med fokus på empowerment. Det här ger Zambias kvinnor en ljusare framtid, sååå bra!

Som vanligt gör du vad du vill med den här informationen. Bokar en resa hit för att ta reda på om det verkligen stämmer, klappar händerna och tänker att det här är ju superbra, eller så delar du bara och trycker in en lajk så att fler får veta att det finns mycket bra att glädja sig åt i det här landet.

// Theodor 

onsdag 29 augusti 2018

Back in business

Halloj alla!

Och stort tack för en fantastisk sommar i Sverige. Utan er hade det verkligen inte blivit detsamma, varken i Stockholm, Småland eller på Gotland.

"Ett fräscht gäng på flygplatsen i Dubai, klockan är väl typ 4 på morgonen. Ni fattar hur fräscha vi var senare på dagen om vi redan så här tidigt var så här fräscha. Det finns en tydlig korrelation mellan att vara fräsch och att stiga upp tidigt. Det bevisar den här bilden. Alla andra teorier är trams eller bara ljug. Vinka gärna tillbaka till Karin, hon har väntat en månad på just det ..."

Men, det där var då, det här är nu. Sedan en månad är vi tillbaka i Lusaka, Zambia. Första två veckorna hade vi besök av vänner från andra sidan motorvägen och hittade på en massa skoj. Livingstone, Chobe och Kanyemba lodge i Lower Zambezi visade sig alla från sin rätta sida. Poolhäng på Sable Road, tygshopping på Saffique, pytonkramning och krokodilburgare på Kalimba reptile farm, och en guidad tur på Nationalmuseum, för att bara nämna några spännande upplevelser!

"Samsungbyggnaden är ett viktigt landmärke i Lusaka. Som turist måste man bara se den. Åtminstone när man är klar med Viktoriafallen, safari i någon av alla nationalparker och lite annat smått och gott …"

Men sen då? Jo, skolan har startat, Karin har kommit igång med jobbet och dessutom hunnit med en kurs i Stockholm, och jag är igång med träning och skrivande. Lika bra att passa på, för om en vecka dyker mina föräldrar upp och i samma veva är det hög tid att ta tag i konsultandet igen. Det är med andra ord full fart framåt, som ett av de mellanstora partierna uttrycker sig nu i valrörelsen. Självklart har jag avlagt min röst, här på ambassaden. Det är ett viktigt val. För vår demokrati! Jag läste i en undersökning att det tydligen finns en stark korrelation mellan personer som inte är särskilt nöjda med livet och de som röstar på SD. Se där, tjugo procent av våra medborgare tror alltså på fullaste allvar att livet kommer kännas bättre bara för att det blir färre invandrare. Hmm … intressant tanke … Och är det också därför det blir extra viktigt att filma alla invandrare som kommer fram till partiets valstugor? Eller bara blåneka till allting som någonsin har hänt? Vad sägs om att erbjuda de här tjugo procenten en universitetskurs i svensk historia och grunderna till vår framgång?

Så här i början av ett nytt läsår är det också viktigt att måla upp en tydlig bild för vad vi vill uppnå under året. Barnen har börjat satsa på att spela trumpet och spela fotboll. Det är konserter på gång senare i höst och självklart är de taggade för att vinna några av de cuper som arrangeras i Lusaka.  Åtminstone tänker jag så när jag nu bokar upp mig för att skjutsa dem överallt, alltid.

"Om det inte finns tillräckligt med tjejer att träna och spela med får man ta de jämnåriga killarna. Fotboll blir en het aktivitet under kommande läsåret, med mycket träning, skjutsning, men också många pokaler, tänker jag."

Familjen tittar också på spännande resor i regionen, att göra på loven. Och jag funderar på om jag ska signa upp mig för några nya lopp. Tillsammans med Frans och Wikus körde jag ju Elephant Epic i juni, ett 73 km långt cykellopp, från Lusaka till Lower Zambezi. Det gick över förväntat! Och idag har jag varit och cyklat de svåraste passagerna i det där loppet på nytt. Galet? Ja, det är väl bara förnamnet. Det kommer ett par andra cykellopp eller triathlon senare i höst, men inget är bestämt. Just nu är det en ganska skön känsla.

Men oj, nu glömde jag en av de hetaste sakerna som hänt. I söndags krockade jag! Jag vet, det är uppenbart att jag är oskadd, barnen lika så. Lärdom: ta aldrig för givet att en mini-Toyota inte ska tvärnita mitt i en rondell, det kan bara sluta illa. Jag vet, man ska inte ligga så himla nära bakom som jag gjorde. Och om man ändå gör det så är det bra att ha en bättre reaktionsförmåga än vad jag har. Anyway, jag har betalat och håller tummarna för att fallet ska vara ur världen, även om killen med bilen avslutade sitt senaste WhatsApp-meddelande med de bevingade orden: "To error i human, to forgive is divine. Lets kip in touch!" …

"Att ett fordon ligger alldeles för nära framför och dessutom tycker att det är fullt naturligt trafikbeteende att tvärnita i en rondell, det tar vi inget extra för. Oklart om bakdelen redan var bucklad innan jag tvålade till den … P.S. jag fattar att jag är ansvarig för detta och har bett om ursäkt och betalat och lovar att aldrig göra om det … Fast lite läskigt är det ju att killen här ringer en vän för att ta hjälp och att vakterna från state house dessutom dök upp och skulle sköta förhandlingen … Let's kip in touch!"

Alltså, det här blev ju en halvbra blogg, även om jag adderade lite spänning mot slutet. Jag har helt tappat tonen under sommaren. Får försöka skriva lite oftare, så att jag kan locka er alla tillbaka, igen och igen och igen …

// Theodor 

fredag 15 juni 2018

Jag går och fiskar ... en chans att andas ut!

Alltså vad tänkte Per Gessle på när han skrev den där texten?

Jag är en mästare på att spana djur vid strandkanten. Däremot suger jag rejält på att dra upp tigerfish! Ja, det gjorde vi ju allihop om sanningen ska fram. 


"Jag går och fiskar och tar en tyst minut" - det är väl självklart att fiskarna kommer att dö om man drar upp dem ur vattnet, men kanske inte nödvändigt att hålla en tyst minut för varenda firre, eller?

Devil's Gate var kanske inte så dramatiskt som det lät, men vackert ändå. 

"Åker ut, ut och fiskar" - här fattar man ju direkt att Gessle till slut tvingades yxa till texten för att den skulle passa in i musiken. Det är ju inte särskilt vanligt att man fiskar inomhus. Men, visst, kanske vill Per bara understryka att han, precis som alla andra, gör det utomhus, fiskar alltså.

Fiskegubbarna vänder hemåt i solnedgång över Zambezi.

"En chans att andas ut, andas in" - här bygger han spänning i texten. Lyssnaren tror först att han väljer att ta ett sista andetag och bara andas ut, men så, i strofen därpå, ångrar han sig och bestämmer sig för att också andas in, syresätta blodet och leva vidare. Skönt!

"För när storfiskarn talar om hur många fiskar han fått …" sjöng vi inte alls, men det nappade och nafsade och till slut fick vi upp en söt liten fena (Cornish Jack) på 2,5 kg. 

Magiskt vackert med bergen så nära floden. 

Nåväl, slut med analysen av klassisk poplyrik. Jag har alltså varit iväg på en tvådagars fisketur. Ny lodge, nya delar av Zambias nationalpark Lower Zambezi. Fantastiska vyer, massor med flodhästar, gigantiska baobabträd i mängder, lite krokodiler och elefanter och vackra fåglar och örnar och … så klart härligt att åka båt. Och så en hel drös med lägereldsberättelser och lodgevärdarnas spännande framtidsplaner. 

Enligt en artikeln i DN den 12e juni 2018 håller baobabträden på att dö ut, men det såg vi inte så mycket av. Snarare tvärt om. Massor med nya små träd men också mängder av gamla tusenåriga träd. Fake news, kallar vi det.

Men så mycket fiskelycka hade vi tyvärr inte. Det nafsades på betet, ryckte lite i linan, och Frans lyckades dra upp en firre som blir större och större för varje tillfälle den här historien berättas, men mer var det tyvärr inte den här gången. Nästa fiskeresa får vi göra under högsäsong. Och då tar vi med oss högtalaren och pumpar ut Gyllene Tiders eminenta "Gå och Fiska". Det måste helt enkelt ha varit det som saknades!


Flodhäst, check.

African Fish Eagle, check.

Elefant, check.

Nu är jag tillbaka i Lusaka och sommarlovet har börjat för kidsen. Inte mycket drag det heller som grannen skulle ha uttryckt det, men då finns det ju annat att pyssla med. Som till exempel att planera för semester i Sverige eller bara trimma formen för nästa helgs 75 kilometerslopp. Även detta slutar ju i Lower Zambezi. Kanske tar jag med mig ett metspö och hoppas på bättre fiskelycka?

// Theodor