tisdag 13 februari 2018

Fettisdag utan zemla sätter sina spår

Vi hade en överläggning i helgen, inom familjen. Alla hade så klart koll på att den kommande veckan bär många viktiga datum i sitt sköte. Såväl Fettisdag som Alla Hjärtans Dag. Samtidigt är det ju bra att inte svulla alltför hårt, än mindre i en vardag som vår, där ordet "vardagsmotion" helt och hållet fallit ur vårt vokabulär. Det blev lite av ett vägval. Fettisdag eller Valentines. Av den anledningen hade vi vår överläggning.

Så här gick upptakten till. Och detta är nästan helt sant. Åtminstone inte bara fejk news. Kanske med ett uns av alternativa fakta, men inte helt och hållet hittepå!

Karin, som är den av oss vuxna som har en tradition att varje år baka sina egna semlor och bjuda hela familjen, hade tydligen fått ta del av en ambassadsemla redan i fredags. Jag vet, hemma pratas det mycket om korvsemla, semmelwrap och årets heta chili-halal-semla. Men här, här håller vi minsann tillgodo med den sk ambassadsemlan. Ja, vi och vi, de som jobbar på ambassaden. Vi andra håller inte alls till godo. Vi lider, och kallar vår situation för hardship.

Karin tyckte alltså att vi kanske inte behövde ha semlor hemma också. Åtminstone upplevde hon inte att hon behövde stå i köket och baka. Jag försöker naturligtvis vara följsam, flexibel och inlyssnande. Jag tänker: jaha, kommer jag att dö knall och fall om jag under en säsong inte äter någon semla? Svaret: kanske inte.

Den här bilden är stulen, jag erkänner, och föreställer en semla som inte alls ser lika god ut som Karins fantastiskt goda semlor, vilka i sig är betydligt godare än de sk ambassadsemlorna. I år fick resten av familjen varken Karins semla eller ambassadsemla. Det kan bli andra bullar nästa år, eller året därpå. Man vet aldrig när det gäller just semlor. Författaren till artikeln är inte bitter ...

Barnen: buhu, ska vi inte ha någon semla!!! Fy, vad elaka ni är!!! Eller, nej, vänta. Så var det inte alls. Jag sa faktiskt inte alls det där. Det har ni bara hittat på. Jag sa att barnen var smarta, som alltid. Och föreslog att jag skulle lära vår hemhjälp att baka och göra semlor. En bra idé, tycker fyra av fem i familjen. Själv inser jag att det ju blir lite som de zambiska trafikskolorna där en person utan tillsynes någon större trafikerfarenhet försöker lära elever att köra bil. Det skulle möjligen kunna bli en korvsemla men mer se ut som en hög av ingredienser staplade på varandra med en klick grädde ovanpå allt. Jag skulle säkert bli stämd av internationella förbundet för semlor. Min semla skulle bara få heta korv, inte ens korvsemla. Lite som när blockchoklad bytte till block för att det inte innehöll tillräckligt med kakao. Och i mitt fall skulle det därmed inte få heta något alls. Kanske bara "högen".

Så, till slut fattade alla att det inte skulle bli några semlor. I överläggningen vann Karins utslagsgivande röst och vi beslutade oss för att i år inte fira Fettisdagen, utan istället slå på stort på Alla Hjärtans Dag. Återstår bara att åka till butikerna och försöka hitta något riktigt överraskande, kanske något med hjärtan på. I de danska färgerna. Helst ska det inte bara vara krimskrams och så måste jag tänka på miljön och inte låta inköpen paketeras i några plastpåsar - kan jag dessutom gå eller cykla till butiken så får jag extra poäng. Jag har dagen på mig. Ska försöka att inte bli alltför bitter.

Undrar hur eftermiddagen kommer bli? Kommer vi alla sitta tysta och trumpna, var och en på sitt håll? Det är ju ändå Fettisdagen. Utan semla. Zå zer det ut i Zambia. Försöker blicka framåt, till imorgon. Festdagen. Alla Hjärtans Dag.

// Theodor


P.S. Nu är det ju så klart extremt lätt för alla er där ute att tycka illa om mig, att jag borde för helvete kunna fixa min egen jävla semla om jag så gärna vill ha den. Men måste alla verkligen vara duktiga på att baka semla? Och till nästa år kan jag meddela att Karins semlor faktiskt är bland världens bästa semlor. Jag saknar dem redan jättejättemycket. Fattar just nu inte hur jag ska klara mig ett helt år utan dem! Hade inte varit samma sak med mina egna semlor ("högen"), det lovar jag. D.S. 

torsdag 1 februari 2018

Kolerakravaller och människomördande elefanter, men kanske inte precis överallt i hela Zambia ...

Det här är ju inte precis någon nyhetskanal så jag tänkte att det där med kolera och kravaller i Lusaka skulle få lägga sig lite innan jag kommenterar. Men nu kanske det ändå börjar bli dags.

Är Lusaka verkligen så där superlivsfarligt som det framstår i svensk media? Med kolerakravaller och människoätande elefanter? 

Så här:
I svenska medier har det under det senaste halvåret figurerat ett fåtal nyheter där Zambia har nämnts, bland annat detta:

1. Elefant dödar människor i Zambia!
2. Utegångsförbud och kravaller mot kolera i Lusaka!

Låt oss bena upp det här lite grand. Passar det att jag börjar med den sk elefantnyheten?

Fråga: Stämmer det att elefanter har börjat döda människor i Zambia? Har det börjat bli lite som i Netflixserien Zoo där Zambias leoparder börjar ta över både Zambia och sjukhusen i grannlandet Zimbabwe?

Elefanten varnar alltid innan den sätter sig på dig (som i Hundraåringen). Den här bjässen blev sur på vår närgångna stil och fladdrade med öronen och stampade med framtassen ...

Svar: Den där teveserien är absolut sevärd om du inte har något annat för dig, men, nej, det stämmer inte att elefanter har börjat döda människor. Däremot stämmer det att elefanter är vilda djur. Och vilda djur ska man inte gå för nära och absolut inte börja reta upp. Det har dött flera turister i södra Afrika när de har gått för nära elefanter och filmat dem eller tagit foto med blixt eller bara varit fulla och dumma helt enkelt. Elefanter varnar alltid med såväl öronen som fötterna. Om man då prioriterar att stå kvar med sin iPhone för att få bästa bilden till barnbarnen så kan det ju hända att det slutar med att det inte blir några barnbarn. Eller att man bara kommer ur sitt kodak moment som en hyfsat välbankad köttfärsklump. Kanske borde folk tänka att det är vi som är på besök hos elefanterna (eller andra vilda djur), inte tvärt om! Oavsett vem som gjort fel har myndigheterna för vana att avliva djur som gått till attack, men det är så klart inte alltid så lätt att hitta rätt elefant ...

Skulle du själv ta upp en orm för att fredagsmysa eller bara tisdagskela med den? Tänk lite i de banorna nästa gång du överväger att mobilfilma en elefanttjur på alltför nära avstånd.

Kontrollfråga: hur nära skulle du själv gå en älg, en varg eller en huggorm? Ta upp den i famnen och kela lite, bara för att få bästa bilden på instakontot? Tänkte väl det.

Fråga: Stämmer det att hela Lusaka är fullsmetat med kolera och att det är så hetsiga upplopp på gatorna att militärpolisen har gått in, att det till och med dött personer?

Svar: Man kan så klart alltid välja att snabbläsa nyheter eller bara slå ihop meningar utan att riktigt fundera på vad innebörden blir. Men, nej, det stämmer inte. Att fattiga länder som Zambia med bristande tillgång till rinnande vatten årligen har problem med kolera, ja, det stämmer. Men ett sådant utbrott är naturligtvis väldigt lokalt. I Lusaka har det i år drabbat ett par förorter. Myndigheterna var lite sena på att agera när första fallet rapporterades in redan i september/oktober. Men vid årsskiftet hade så pass många människor drabbats att man började ta tag i det. Skolorna fick inte öppna efter jullovet. Affärer och turistanläggningar genomgick koleratester. Nu har exempelvis varenda matvaruaffär en vakt som tvingar alla besökare att ta handsprit innan man går in, allt för att minska spridningen. Men de där kravallerna då? Ja, det blev lite oroligt när myndigheterna valde att stänga ner några olagliga gatumarknader (säljarna hade inga tillstånd) för att det fanns risk för koleraspridning. Kommunikationen kring detta var inte den bästa. När det plötsligt inte finns något att köpa på marknaden så skapas irritation. Och om man inte får sälja sina grönsaker, vad ska man då få sin inkomst ifrån? Ett försök att minska oroligheterna gjordes med ett tillfälligt utegångsförbud, på kvällar och nätter, och ett förbud mot folksamlingar. En viss förbättringspotential finns definitivt här, men trenden har vänt och hade myndigheterna varit lite snabbare så hade färre personer drabbats. Så sant. Men kravaller där militärpolisen har dödat folk, nja, inte precis.

Två turister som försöker vandalisera en lokal marknad utanför Mazabuka. Fotografen höll sig i bilen, men ändå gick det inget vidare. Ledde varken till kolerakravaller eller nattligt utegångsförbud. 

Ytterligare ett perspektiv på det uppstår när några av er där hemma i Sverige nu överväger att komma på besök hit till Zambia. När sjukvården då snabbsöker och får upp ordet kolera och avråder från att resa hit. Självklart är vi vaccinerade mot en massa saker som man inte behöver vara det minsta rädd för hemma i Sverige. Även du kommer att ta vaccin mot kolera, oavsett om du väljer att åka till Thailand eller Zambia. Ibland blir ju folk så hårt uppskrämda att de måste byta underkläder - var lite källkritisk istället, så kommer livet kännas skönare. Promise!

Kontrollfråga: har du någonsin tagit in på ett hotell utomlands och funderat på om du ska dricka vattnet direkt ur badrumskranen? Hur ofta brukar du slicka dig om fingrarna precis efter att du uppsökt en offentlig toalett i London, Paris eller Berlin? Tänkte väl det.

Ibland är det lite Trumpvarning på mediabevakningen.
"Look what happened in Lusaka last night ..."

Visst är det viktigt med nyhetsrapporteringen, men ibland behöver det balanseras upp lite grand. Nästa gång jag själv öppnar DN.se och ser att det varit en dödsskjutning i  Rissne lovar jag att fundera ett extra varv på om jag vågar tillbringa sommaren i Sverige. Tänk om hela Stockholm mejats ner och en stor del av mina kära läsare inte längre kan få lite perspektiv på världen och njuta av och lajka mina bloggar!

// Theodor