Sweden Summer Tour 2009

Vill bara meddela alla semesterfirare att vi nu har inlett vår sommarturné och att alla bandmedlemmarna nu mår bra.

Vår trummis var tvungen att åka tillbaka på snabbvisit till Lusaka för ett minst lika viktigt möte som alla spelningar vi gör på turnén. Men vi klarar oss faktiskt ganska bra utan trummis. Som i andra obskyra band går det ju fint med trummaskin.

Förra veckan, då hela bandet var på plats, genomfördes ett antal rutinmässiga läkarkontroller och dylikt, samt att vi gjorde några provspelningar i Älvsjö med omnejd (läs Örby). Denna vecka blir det ytterligare några repetitioner och sådant innan vår trummis återvänder.

Idag tyckte flera av bandmedlemmarna att huvudpunkten var en gästspelning på dagis, samt kinamat på Älvsjö värdshus, för att inte glömma lekplatsen vid Konsum med påföljande glass och blöjbyte i gräset ...

Ibland har jag funderat på om jag ska bli bandets manager istället för att bara harva på med kompgitarren. Men då skulle väl vår yngste medlem, keyboardisten Valle, slå bakut och tycka att det blir lite sned könsmässig balans, lite som i The Corrs eller ett inverterat New Order, i gamla tappningen då försås.

Kanske blir Agneta och Frida också sura. Vem fan ska bära dem på axlarna om jag inte är med på alla spelningar? Och vem ska plocka upp alla leksaker och byta kisskläder? Eller så är det just sådant som en manager gör! Nej, jag får vackert stå kvar vid min gitarr. Och faktum är, jag trivs ju väldigt bra med det. De där tre små galna popsnörena ger ju så mycket tillbaks, förutom frustratrion menar jag. It's called love, som ett av ovan nämnda band uttryckte det en gång i tiden.

Nej, nu är det dags att krypa in i turnébussen och sova några timmar innan vi drar vidare imorgon. Till sist: förlåt Ida, jag erkänner att det var ett grovt påhopp, men sådana är ju vi inom den här branschen.

Snart kommer det kanske bilder, i färg.

God natt!

//

Nu byter vi årstid

Hej alla,

Jag noterade att Ida Z tagit paus i sin blogg och blev inspirerad. Jag har förvisso inte tänkt ta paus, men inser att de tekniska förutsättningarna kanske inte är de allra bästa på de orter vi har tänkt att tillbringa vår sommarsemester. För nu är det faktiskt dags, att byta den zambiska vintern mot den svenska sommaren (det där är ju som alla vet bara ordklyveri, egentligen är det samma sak: kallt och blåsigt och grått hur man än vänder och vrider på det, fast en skillnad är det nämligen att den svenska sommaren lider mot vinter och den zambiska vintern lider mot sommar ... ja ja ja ...).

Tilläggas bör väl också att Ida valt att ta paus från sin blogg för att hon ska vara föräldraledig. Själv bloggar jag ju när jag är ledig. Här kan du faktiskt rösta på vem du tycker gör rätt:

Alternativ A: Theodor som bloggar medan Valle lär sig gå och snacka.

Alternativ B: Ida som låter Greger blogga medan Abbe lär sig gå och sedan lägger bloggen på is när hon själv ska ta ansvar.

Eller så struntar du helt enkelt i ovanstående röstning och njuter av några veckor utan blogginlägg från min sida.

Jag "lovar" att jag är tillbaka i slutet av juli, med nya fräscha intryck. Kanske har jag några historier från hur det är att vara pappaledig i Sverige. Eller bara några fina semesterminnen och bilder. Vi får helt enkelt se.

14/6 åker vi till Älvsjö
28/6 åker vi till Småland
27/7 åker vi till Lusaka

Så ser det ut. Vi hör av oss när vi har telefonnummer.

Trevlig sommar!

//

Polo och pizza

I lördags kände vi oss lite konservativa och tog med hela familjen ut till Lusakas hästpoloklubb Portico. Vi var närmare 20 personer som tillsammans försökte förstå reglerna för denna djurvänliga sport av internationell klass. En stor del av sällskapet nöjde sig nog dock med att avnjuta en av stadens bättre pizzor.

Vi passade även på att köpa lite presenter inomför kommande helgens hemfärd till Sverige. Eller som tjejerna säger: vi ska åka till Älvsjö på semester. Och deras bästis Ellinor är nu ilurad att just Älvsjö är världens medelpunkt och kommer på besök även på hemmaplan (eller så är det jag som förälder som är lurad bara för att tjejerna ska få leka tillsammans även under sommarlovet ...).

Sannolikt kommer ingen i vår familj påbörja utövning av hästpolo under de kommande åren, men intag av pizza kommer dock att fortgå. Så borde man kunna sammanfatta denna utflykt.


Hästar luktar ju!

Funny Sports Day på AISL

Det är verkligen avslutningstider här, precis som i Sverige så här års. Skillnaden mellan Zambia och hemma är väl främst att den annalkande årstiden här kallas vinter, men vädermässigt är det detsamma som vår sommar: blå himmel och glada barn som håller regnet borta och grönska och blomning på plats.
Igår var det ju som sagt picnic i det gröna med Pre-K.

Idag hade hela skolan upp till Grade 1 friluftsdag, här kallat Sports Day (för alla utom Playschool, där det av någon helt oamerikansk anledning tydligen skulle kallas Play Day ...).

Som hängiven och sportälskande förälder var min närvaro naturligtvis total och jag skjutsade till och med in Sigrid, som igår morse hade varit magsjuk, för att hon inte skulle missa denna fantastiska dag och få diplom.

Både Astrid och Sigrid gjorde mycket bra ifrån sig på alla stationerna och fick båda ett finfint diplom som vi senare spikade upp på väggen i deras flickrum. Ett rosa idrottsskimmer lyser nu över dem och deras far. Må bäste man vinna ... Det viktiga är inte att vinna utan att kämpa väl ... Varje dag är ett steg närmare ett framtida liv som elitidrottare ...

Om jag droppar all ironi och sarkasm så var de faktiskt väldigt duktiga och fick mig att känna en enorm stolthet som förälder.

Astrid älskade naturligtvis studsmattan mest, medan Sigrid lät sig förledas in i långa gången på välkänt emilianskt manér.

Mindre än två veckor kvar till hemfärd nu. Ska bli skönt, har jag börjat känna de senaste dagarna. Får se om det fortfarande är försommar och avslutningstider i Sverige då ...

//

Picnic i det gröna

Det lider mot skolavslutning. Och även på den här sidan klotet innebär det att barnen låter sina föräldrar hjälpa till att fixa picnic.
Under mer eller mindre kaotiska former drar sedan lärarna det tunga lasset att trycka in alla bångstyriga barn i minibussar för att åka till en snäll förälders trädgård, där kalaset dukas upp.


Ett fåtal, ganska lätt utpekade föräldrar, följer dessutom med på dessa picnicdagar. Att jag var den enda pappan är väl en lågoddsare vid det här laget. Men trevligt hade vi, och goda muffins finns det tydligen fler än jag som kan baka.

Astrid tyckte det var mysigt att jag följde med. Och hon tyckte nog också det var lite exotiskt att det hemma hos klasskompisen Jonathan fanns såväl änder som gäss och påfåglar.



Själv njöt hon nog mest av chipspåsen som slank ner efter macka, muffins och sugrörsdricka ...


//