I Skåne är livet antingen vitt eller brunt

Vi väntar ju besök senare i vår. Förutom att mina föräldrar kommer åter för att se Viktoriafallen med lite mer vatten i, anländer även en skånsk familj. Vi träffade dem i somras, men i morse tänkte jag fräscha upp minnet lite kring vilka de är så att det blir lättare för våra barn att bekanta sig med dem när de väl dyker upp. Som av en händelse började jag ganska snart prata lite skånska, varpå följande dialog utspelade sig:

Sigrid: "Men, pappa, sluta!"
Jag: "Men, de pratar skånska, jag lovar"
Sigrid: "Fast de pratar väl svenska också, eller!"

(som alla vet har jag ingenting emot skåningar, har ju bott där själv i fem år och har dessutom, av en person med nordligare härkomst, konstaterats prata mindre skånska än min fru och först då förstod jag att man kunde göra en sådan dialektkomparering, och till råga på allt så har drygt tjugoprocent av mina vänner på facebook någon anknytning till den gamla danska kolonin i söder ... så det så!)

Nåväl, det dröjde sedan bara en minut tills jag stod och bredde mig en macka hembakt surdegsbröd, varpå samma rödhåriga lilla flicka tar till orda på nytt, nyfiken på hur saker och ting ligger till, på riktigt.

Sigrid: "Pappa, du äter ju brunt bröd"
Jag: "Ja"
Sigrid: "Men varför äter Anna vitt bröd, hon som är brun?"

Finfina priser till den som har ett snabbt svar på sista frågan.

//

I Zambia heter det zemla

Jag läste att bokförlaget Rabén & Sjögren valt att inte återutge "Ture Sventon i Paris" eftersom ordet "neger" finns med och det känns både otidsenligt och kränkande. Att kalla ett bakverk för temla, och därigenom kränka alla läspande människor, verkar dock inte bekomma förlaget nämnvärt.

Här i Zambia väljer vi dock att hedra initialen till nationen vi för närvarande bor i. Säsongens första gräddtoppade mandelmassebulle har vi således valt att kalla zemla. Gott var det också, tyckte alla fem i familjen.

Ett rykte säger att det finns ett sug efter att baka fler. Kanske kan jag då börja sälja på skolans fredagsmarknad. Men hur gör jag då med eventuell vinst? Ska den beskattas, och i så fall hur mycket?

//

Lovet är slut - nu börjar semestern

Ja, då har barnens månadslånga jullov till sist tagit slut och det var med kraftigt höjda mungipor jag lämnade Astrid, Sigrid och Valdemar för första dagen på sista terminen på amerikanska skolan. Barnens lov är slut, nu början min semester, tänkte jag. Åtminstone kommer jag få lite tid för mig själv och mina egna projekt under några månader framöver innan det är dags att stuva in hela bohaget i en kontainer och flyga hem för gott.

Fast misstolka mig inte nu. Barnens jullov har ju varit roligt för mig också. Vi har haft mycket kul, med mormor och morfar på besök, och tomten, och nyår och en massa lek och glöm inte allt poolbad med barn som lärt sig simma på riktigt. För att bara nämna något.

Under helgen som gick hade vi familjen Billings barn på sleepover (medan föräldrarna tog igen sig två nätter på en luxuös lodge i Livingstone) och med det har jag haft förmånen att se om ett par av Star Wars-filmerna, samt inse att dataspelandet nog inte ligger riktigt lika långt borta för våra barn som jag tidigare intalat mig. Att ta hand om sex barn var ju på pappret en utmaning, men funkade i verkligheten så smidigt att det säkert blir aktuellt snart igen. Inom kort drar förresten Karin och jag på en vuxenweekend, vilket också känns underbart. Hoppas bara hon laddar mitt Visakort ordentligt den här gången, och inte bara sitt eget ... Det är inte lätt att vara den tärande parten av ett förhållande ...

Ett nytt café har också blommat upp under gångna månaden, bara ett stenkast härifrån. Det är väl hög tid för mig att glida dit, testa deras latte och njuta sista tiden av föräldraledigheten ... Och nu lyser dessutom solen. Dags att koppla ner Internet och njuta av den afrikanska verkligheten så länge den varar?

//

Det har kommit post ...

I förrgår fick jag två brev. Ett från en svensk advokatbyrå, och ett annat från en zambisk. Båda breven lika absurda, vart och ett på sitt sätt. Nåväl, jag får återkomma till dessa brev när jag bringat lite mer klarhet i innebörden av dem.

I mellandagarna fick jag också brev, dock elektroniskt, och då kanske det inte är lika intressant som de där pappersbreven som kommer alltmer sällan. Men just det här e-brevet kom från en av bloggens mer trogna läsare, vi kan kalla honom Kenny. Han och hans familj påstår sig under en längre tid ha levt i ovisshet och kräver nu att jag besvarar en mängd frågor. Några av dem blir inte helt enkla, men jag har ju tid och med hjälp av andra läsare på plats här i landet kanske jag kan komma upp med tillfredsställande svar.

Det här är frågorna som "Kenny" och hans familj har:

1. Hur många personer bor det i Zambia?
2. Hur många av dessa har samma levnadsstandard som vi i Sverige?
3. Var ligger Zambia?
4. Vilken valuta använder de sig av?
5. Vilken är den största högtiden under ett år?
6. Hur många km brett respektive långt är landet?
7. Vilken tycker ni är nationalrätten?
8. Finns McDonalds och H&M på plats?
9. Vilken religion har invånarna?
10. Går det att lansera snuset i Zambia?
11. Vilken är landets största industri?
12. Vilken är landets största sport?
13. Finns det TV-reklam?
14. Skövlar de regnskog till förmån för sockerplantage eller majsfält?
15. Vad är priset för en CocaCola i den normala livsmedelsbutiken?

Några av dessa hade jag kunnat formulera själv, andra är ju helt suveräna och mycket intressanta att ha koll på. Visst, jag hade kunnat hänvisa till http://en.wikipedia.org/wiki/Zambia men det känns ju nästan som att skriva en trogen läsare på näsan. Förhoppningsvis kan jag, med hjälp av bloggföljare på plats i Zambia, inom kort leverera lite mer personliga svar, så att "Kenny" slipper leva i fortsatt ovisshet.

//

2011 - mina löften

Nja, riktigt så enkelt släpper jag inte mina löften inför det kommande året.

Men några viktiga frågeställningar som ni, mina kära läsare, kan få ta ställning till är följande:

1. Kommer även Valle att lära sig simma?

2. Kommer någon zambier minnas oss efter den första juli?

3. Kommer min roman att hitta hela vägen fram till bokhandeln?

4. Kommer Svenska Skolan i Lusaka att läggas ner?

5. Kommer den här bloggen att läggas ner?

6. Kommer min nyinköpta "Slim Your Torso and Reveal Your Personal Sixpack"-maskin ge några resultat eller bara hamna i en källarskrubb?

7. Kommer det här året på det hela taget bli ett bättre år än det förra, och i så fall med vilka mått mätt?

Bloggens ekonomi är än så länge inte så bra att jag redan så här tidigt på året kan lotta ut några fina priser till de som kommer med bästa kommentarerna, men man vet ju aldrig om frugan sticker till mig lite pengar och då kanske jag kan premiera de mest originella reflektionerna, på något sätt.

//

Hetaste händelserna under resten av besökstiden

Lite upptagen har jag minsann varit sedan jul, men såväl julklappsutdelning som mellandagsrea och nyårsfirande har förlöpt utan några som helst problem. En hel del dopp har det blivit, i poolen. Trots att det regnat nästan varje dag har det också varit underbart väder, resten av dagarna.


Nu har Karins föräldrar åkt hem till Sverige och om några dagar börjar barnen i skolan igen. Då återgår jag till vardagsrutinerna, har jag tänkt. Men innan dess är det hög tid att kort summera veckorna som passerat och dra upp några riktlinjer för det kommande året.

Fem i topp under senare delen av besökstiden:
- Två av tre barn tror numera att Tomten är från Hedemora, men det var verkligen inte pappa John som var tomte.
- Katten Bull (dvs Bills brorsa) har nu tagit tre råttor. Den första knep han i julgranslådan, den andra i skafferiet och den tredje utomhus, på helt egen hand. Bill ligger hjälplöst långt efter i gnagarjakten, men jag såg honom idag med en ödla i klorna, vilket bådar gott.


- Vid en safari i Chobeparken i Botswana såg vi en död elefant. Det luktade som en helt vanlig dag i Helsingör, i slutet av åttiotalet, mitt bland ostar, kassler och billigt rödtjut. Lägg på det en trupp svenska gymnasieelever som just kräkts i en rännsten och du får en vag känsla för hur jävligt det faktiskt stank.
- En mycket uppskattad nyårsmeny kan bestå av kräftor från Karibadammen, det är mycket gott. Mer än fyra Iron Maiden-låtar i rad tömmer dock ett dansgolv, även på nyår. Tack Jens för den insikten (jag visste faktiskt inte att det var just fyra som var det magiska talet ...).



- Valle har lärt sig att leka vattenkrig i poolen och har gjort om Hot Chips "Ready for the Floor" och sjunger numera "Are you ready are you ready are you ready for the Fight ...". Det var definitivt morfar som lärde ut vattenkrigandet!

Jag ska fundera, för ovanstående favoriter känns plötsligt lite torftiga. Det borde hänt mer, fler klassiker måste ha yttrats, men jag minns just nu inte. Kanske påverkar de tre barn som nu hoppar på tangentbordet ...

Inom kort tänker jag slänga upp en lista på hur 2011 kommer att bli. Mycket intressant, tycker jag själv.

//