I sagornas värld

Den här helgen har nästan uteslutande (förutom en drinkkväll på Rhapsody's igår och ett antal svalkande pooldopp och en mysig fredagseftermiddag med Karins jobbarkompisar) ägt rum i sagornas förtrollade värld. Igår skrämdes jag exempelvis av en Star Wars-figur, som till en början var väldigt lik Princess Leia men som senare visade sig vara en förklädd rymdkrigare.

Fortfarande skakig i benen upptäckte jag till min fasa att rymdfiguren var tillbaka nu i morse, med Pelle Svanslös som gisslan. Fast då kopplade vi bara in Elake Måns båda vapenbröder Bill och Bull. Måns själv var tydligen på safari med någon avlägsen kattsläkting från Afrika. Katterna håller numera ställningarna från Annas hus. De ska tränas upp till riktiga jägare av råttor och sådant, för den andra sagofiguren, Emil alltså, försvann ju i somras medan vi var på Öland. Och hur svårt det än kan låta så måste även en figur vid namn Emil någon gång ersättas.


Imorgon är det åter måndag, och då är vi alla tillbaka till verkligheten, på riktigt. Tror jag.

Tack för den här helgen, alla ni som gjorde den möjlig.

//

Veckans konsert

Vill bara slå ett slag för artisten Aly Keita som spelade balafon så att hela Lusaka häpnade härom kvällen.

"Bitvis går det mot synthpop", sa någon i publiken, och det var inte jag, men jag kan ändå hålla med om att musiken bitvis är smått naivistisk och inte minst extremt glad och poppig.

Jag köpte en CD, trots att en annan vän höjde ett varningens finger och sa "Är du inte rädd för att den där plattan inte kommer att spelas, att den är lite som Valarnas sång, en skiva som du tycker är extremt bra under power yoga-passet men som på hemmafronten aldrig går att lyssna sig igenom?"

Jag har aldrig varit på yoga och visste inte att valar kunde få skivkontrakt, men kan varmt rekommendera Ali Keitas "Farafinko".

//

Tröttande mättnad

Idag är vår maid Anna ledig och då är det ju bara till att kavla upp ärmarna och ställa sig vid spisen, moppen, diskbaljan.

Barnen verkar dock tycka att korv stroganoffen var tröttsamt mättande, för de valde genast (medan jag tog hand om disk och köksröj) att krypa till kojs, men orkade inte gå varken till tevesoffan eller sina sängar.

//

Bubblan som inte sprack

Ja, igårkväll klev vi slutligen ur Gossip Girl-bubblan. Vi fixade alltså hela säsong 3 på fem dygn, utan att outsourca barnen eller svälta ihjäl. Lite mosig har jag dock varit idag, men ikväll blir det konsert igen och då kommer energin åter. Trevligt.

En nackdel med mycket tevetittande är att det inte blir så mycket tid över till träning, så den här veckan börjar det nya livet imorgon, som vi brukar säga. Men förra veckan när jag var ute mötte jag en man som sköt iväg följande intressanta kommentar:

"Morning boss, why are you not working?"

Ja, vad svarar man?
1. Jag är bara medföljare till Karin Sverkén på svenska ambassaden.
2. Som du ser så joggar jag och eftersom jag är man kan jag inte jobba samtidigt.
3. Ska väl du skita i.
4. Det samma, hörru.

Jag fick mig en tankeställare och samtidigt lite extra energi att pressa mitt 5km rekord ytterligare. Långa rundan, som visade sig vara över 9km, var det nu länge sedan jag provade, men det kanske är dags snart igen. För nu ska jag åka till Blockbusters och lämna tillbaka boxen vi tillbringat helgen tillsammans med och har därmed all tid i världen. För ett nytt liv. Med långa rundor.

XO XO

//

Astrid - en veckovis jämförelse

Förra veckan såg Astrid ut så här:











Den här veckan ser hon ut så här:









Nästa vecka kommer jag rita en graf på min äldsta dotters nöjdhetsindex.

//

Det är ju en dag i morgon också, Oliver!

Valle kom igår hem och berättade att det finns två Oliver på Early Learning Center, en som går i hans klass (och bor ganska nära oss här i Ibex Hill), och en som går i Sigrids klass. Den sistnämnde har jag fortfarande inte riktigt lurat ut vem det är, men Valle var noga med att det var en stor och en liten Oliver. Så klok.

Igår kväll bjöd jag med frugan på ett kulturevenemang på InterContinental. Den zimbabwiske världsmusikartisten Oliver Mtukudzi lirade inför gräddan av den zambiske makteliten, och så var vi där också. Varje artist av rang ser naturligtvis till att ha ett förband, och igår var det den zambiska sångerskan Lubos tur. Med stor inlevelse och mycket vilja lotsade hon oss igenom sitt liv som artist, påstod att hon bara spelade låtar från fösta albumet, som nu var utgånget. Jodå, det känns ju lite Human League spelar på Berns 2008 och kör bara låtarna från Dare som man aldrig turnérade med när det släpptes på åttiotalet, lite taget helt enkelt.

Huvudakten, den store Oliver, kändes dock allt annat än taget. Fantastisk på gitarr, och med ett band som gav allt. Slagverkaren på timbali borde få medalj för såväl insatserna som musiker men också som dansare; en modern Cosby i världsmusiktappning!

Själv kommer jag säkert bli utan medalj, men väl samla några pappapoäng, för när klockan närmade sig halvtolv hörde jag mig själv säga till frugan:
"Det är en dag imorgon också, barnen ska till skolan och du till jobbet, ska vi smita hem!?!"
Är detta första tecknet på en annalkande fyrtioårskris? Eller är det någon rymdvarelse som har kapat min kropp och nu börjat säga konstiga saker? Spänningen är ju minst sagt olidlig. Tänk om jag till kvällens första Gossip Girl-avsnitt säger något liknande, typ;
"Äh, du jag tror jag går och lägger mig, orkar inte se på teve och vara uppe sent, det är ju en dag i morgon också ..."

//

//

Pizza och XoXo

Äntligen är det fredag och jag har smörjt ungarna ordentligt med pizza till lunch och nu skjutsat iväg dem på lekeftermiddag. Ja, Valle ångrade sig i bilen, men så kan det ju vara. Tänkte jag skulle smörja frugan med oxfilé och en flaska rödtjut till middag. Kan det vara något?

Om biffdjuret nu inte skulle funka så har jag ett annat ess i rockärmen (eller i badbyxorna, för nu börjar det baske mig bli riktigt hett här nere ...). På videobutiken Blockbusters hittade jag nämligen Säsong 3 av Gossip Girl.

Visst, jag räknade kanske inte med att vi skulle tvingas lämna tillbaka den efter ett dygn, men regeln de har är ett dygn per skiva. Säsong 3 har 5 skivor. Således blir det till att lägga barnen tidigt de kommande kvällarna och marathonköra tills ögongloberna intar kvadratisk form.

Vi ses på onsdag, skulle man kunna säga, om man nu vill skoja till det så här på fredagseftermiddagen. Men, men, men. Gossip Girl är allt annat än komedi, utan en serie där man får lära sig en hel del om det verkliga livet. Som miljardärsbarn på Manhattan i alla fall. Och om jag mot all förmodan skulle tvingas välja mellan de något vinklade statliga nyheterna på ZNBC och just Gossip Girl så blir valet hyfsat enkelt.

You know you like it, XoXo, Gossip Girl.

P.S. Det finns fler boxar på Blockbusters, att vi nu valt en tjejserie för gymnasieelever är bara en början, tror jag ...

//