Boxing Day or Tetris Live?

På klassiskt göteborgskt manér skulle man kunna hävda att vi haft Boxing Day i Lusaka i dag. Åtminstone på vår adress i Ibex Hill. För det är fullt med lådor överallt, och fler lär det bli, imorgon.

På lika klassiskt svenskt manér började dagen med viss frustration. Flyttfirman skulle ju komma på morgonen. Jag missade bara att det var en kombiantion av fransk (firman är av just det ursprunget) och zambisk morgon, så när jag ringde dem för andra gången halv tio och undrade vad de hade för arbetstider i flyttbranschen var de på väg. "In fact, the guys were actually close when I spoke to them 20 minutes ago ..."

Ja, ja. Nödlögner har vi väl alla gagnat oss av någon gång då och då, så det må vara förlåtet. Och jag passade naturligtvis på att gratulera dem till den lika så franska 25 timmarsveckan, för inte nog med att de dök upp halv tio. De skulle ha lunch mellan halv ett och två, och sedan stämpla ut redan vid fyra. Jojo ... Men sedan har det rullat på, i förvånansvärt hög fart. Förutom en massa kökssaker och utemöbler och lite annat smått och gott borde de faktiskt vara klara imorgon eftermiddag. Kvarstår då bara att peta in allt i containern. Då pratar vi inte längre om Boxing Day, utan om Real Tetris för Riktiga Män.

På fredag borde Ibex Hill 38c med andra ord kunna vara en ganska tom adress, förutom ett lånekit från ambassaden med möbler, en kudde och varsin tallrik, och fem hemresesugna svenskar. Men det är ju en helt annan blogg, kanske mot slutet av veckan, beroende på om vi kör franskt, svenskt eller varför inte zambiskt!

//

Fler reflektioner, ur ett grodperspektiv

Vi var på amerikanska skolans uppsättning av "Alice i Underlandet" igår. Barnen har läst boken och sett Johnny Depp-versionen av filmen och tyckte att ensemblen gjorde ett enastående framträdande. Enda frågan senare under dagen kommer från Sigrid, 5 år;

"Pappa, de sjöng ju jättebra och musiken var superfin och all face painting vill jag också ha, men varför hade Alice en sån där maiddräkt som Anna har?"

Jag gör en utläggning om att på den tiden, när den där galna berättelsen utspelar sig, hade små flickor söta klänningar i rosa eller ljusblått och för att skydda klänningarna hade de ett vitt förkläde. Ingen dum tanke i sig. Sigrid såg såväl Madicken som Ida framför sig och nickade införstående.

Idag hade jag dock svårare att besvara samma dotters fråga. Medan Karin packade ner sina trettio snyggaste klänningar och körde någon typ av contest kring vilka skor hon bara inte kan avvara, ens ett par veckor innan vi kommer hem till Sverige, åkte jag med Valle och Sigrid till söndagsmarknaden. Direkt när vi kliver ur bilen och börjar gå mot första marknadsståndet undrar samma Sigrid:

"Pappa, varför är tanten framför oss så tjock?"

Kanske står svaret att finna i ett tema hon varit inne på tidigare, nämligen varför vissa människor äter vitt bröd, andra brunt. Den här frågan får vi dock aldrig svar på och jag gjorde ett tafatt försök att tysta ner femåringen, varpå treåringen istället tog vid.

"Men hon är ju tjock!"

Och så säger femåringen igen:

"Okej, pappa, man kan också säga att hon har stora ben, även om hon egentligen är tjock"

//

Älvsjö - Sitter fint 2011

Tillbaka i Lusaka efter en vecka i Älvsjö. Nu är det packa väskor och container som gäller. I övirgt är allt sig likt här i Lusaka, men i Älvsjö har saker och ting förändrats.

Under sju dagar med vuxenhjälp och utan stöd från Barn Supporten har följande punkter uppgraderats;

- Kök; från version 1991 till 2011.

- Tjejernas rum; från mossgröna väggar till solsidanvitt (Sigrids kommentar när hon fick se bilden: "Men pappa, jag sa ju att du skulle måla vårt rum ROSA! Har du knäck i lurarna eller? ROSA, sa jag ju!"
- Paradigmskifte i garderobsvärlden; Karin har gjort en rokad och bytt sig till min walk in closet, vilken nu har inretts med IKEAs Antonius ... Kvarstår gör frågan om hon ändå får plats med alla sina nyinköpta klänningar. Representanten från flyttfirman såg minst sagt besvärad ut när hon såg Karins alla kläder, undrade hur allt ska kunna få plats, mumlade något om att det kanske skulle gå att hänga några klädstänger på toppen av containern, en ny variant som de bara testat ett par gånger tidigare, men då med hyfsat utfall ...
- Miljöaspekten; vi har bidragit till växthuseffekten genom att skövla 50 % av skogen på tomten. Min pappa valde en morgon att gå lös med yxa och kil och klyva upp hela tallen, varpå min mamma helt sonika sa: "Om du klyver så staplar jag" och så hade vi en finfin vedstapel utmed garageväggen. Kvarstår en björk som i mina ögon sitter fint mitt i övre soldäcket.

- Antalet soldäck; mitt ända krav vid hemflytten har egentligen varit att få däcka in ytterligare några kvadrat av tomten. En sådan lösning vinner ju alla på; bygghandeln får sälja skruv och virke och Karin och jag frigör tid genom att ha mindre gräs att klippa. Medan jag körde jord fixade min pappa det nya däcket. Mycket fint och med både eftermiddags- och kvällssol.

- Gräsmatta; ja, det måste man ju ha när man har villa. Sommaren 2009, när ombyggnaden av vårt hus var klar, köpte jag loss 20 kubik matjord. Problemet var bara att leverantören tippade det mitt framför garaget och där har det legat till sig, och intagit en tung fuktig konsistens, i två år. Men nu har jag kört ut det och toppdressat hela tomten. Detta kommer bli Älvsjöbygdens finaste gräsmatta, kanske inte 2011, men väl på sikt. Jag känner det så starkt. Efter allt slit. Grannarna kan nu sluta kalla mig "Mannen i jordhögen" och kanske övergå till "GT-Mannen i solstolen", har jag tänkt.

- Avslutningsvis har vi också valt att uppgradera oss i soffvärlden, från en grå och svulstig variant som egentligen varit lite för stor för vårt lilla vardagsrum, till en vit IKEA-typ. Notera att jag skrev VIT i förra meningen. Det är den färg soffan har just nu. Våra barn har nämligen plötsligt blivit otroligt väluppfostrade. Om en dryg månad, när delar av gräsmattan dragits in av leksugna barntassar kanske soffan har en annan kulör. Vi får väl se.

Snart är ni alla välkomna att hälsa på!

//

He's representing his wife ...

Jag antydde i förra inlägget att frugan varit lite krasslig i magen, så nu vet alla det. Att jag dessutom ombads ta med en påse med en burk med ett odefinierbart innehåll till vår sjukinrättning Corp Med imorse, det visste världen inte heller innan detta nu kablas ut. Jodå, så är det, i nöd och i lust har jag ju lovat och inte för att det här var särskilt lustfyllt, men jag vill ju inte att frugan ska gå och vara nödig hela tiden heller ...

Nåväl, tio minuter efter att labbet på Corp Med fått den inplastade burken med det odefinierade provet i så kallades jag upp ur väntsoffan och fram till receptionen.
"Jag tror din fru måste träffa doktorn", säger en tant.
"Men hon jobbar", säger jag.
Varpå en kollega till första tanten säger:
"It's okay, he is representing his wife ..."
Vi tittar på varandra och skrattar sedan gott alla tre. Att representera sin fru hos doktorn, och sedan få förskrivet en massa cool magmedicin som smakar citron och är väldigt goda till en kopp kaffe ... Häftigt!

Sen vill de att jag ska komma tillbaka om ett par dagar, men jag är lite osäker på om jag då förväntas fixa det som fanns i burken också på egen hand? Det här livet som medföljande diplomat är verkligen skitsvårt i vissa lägen ...

//

It was seven years ago tonite ...

I eftermiddag, låt oss säga ca kl. 15.38, är det sju år sedan jag räknade tio fingrar och lika många tår på den tjej som redan på förhand hade fått namnet Astrid. Sju år! Jorå, men riktigt så länge kunde vi inte hålla oss med att fira, så det gjorde vi igår.

Redan i söndags morse hämtade jag hoppslottet på Shatinas Party Fun och igår vid sextiden var jag helt slut. Däremellan hade det hänt en hel del, eller vad sägs om följande;

Söndag 09.00: Hoppslottet är uppblåst och har tre vilda testhoppare redo att äntra.
Söndag 10.00: Första bloddropparna efter en kollision mellan sex- och treåring.
Söndag 11.00: Ett försök att ropa in de tre testhopparna till en försenad förmiddagsfika misslyckas och föräldrarna fasar inför lunchen. Vad ska vi kunna locka med för att få av dem från studsborgen?
Söndag 12.00: Vips så har tre testhoppare fått i sig lunchen och är åter i hoppartagen. Fan, vi borde inte sett filmen "Hopp" på bio i påskas, för barn blir så himla lätt påverkade av filmer ...
Söndag 13.00: "Jag måste nog gå och lägga mig, jag mår risigt i magen", säger frugan och jag ser framför mig hur min förstfödda dotter skriker sig blå av besvikelse över att hennes sjunde födelsedagskalas måste avbokas pga sjukdom.
Söndag 14.00: Godispåsarna är packade. Ca 38 st.
Söndag 15.00: "Snälla, vi kan väl få varsin påse ... en testpåse ... bara varsin ..."
Söndag 17.00: "Pappa, det här var en väldigt god spagetti och köttfärssås, varför brukar du aldrig laga maten i vanliga fall? Varför är det alltid Anna eller mamma som lagar?"
Söndag 19.00: "Är det min födelsedag imorgon?"

Slummer, slummer, slummer. Ring!

Måndag 06.00: "Astrid, du kan väl försöka ligga kvar och blunda och låtsas att du sover, medan vi fixar paketen och kommer för att överraska dig med tårta på sängen ..."
Måndag 06.30: "Pappa, grädden var sur, blä ... Astrid, ska jag hjälpa dig att öppna dina presenter? Astrid, den där klänningen är lite för liten för dig, jag tror du måste ge den till mig ..."
Måndag 08.00: "Jag vill inte ha någon frukost! Hur dags blir det tårta?"
Måndag 09.00: Tårtan med Hannah Montana-tryck hämtas upp i Lilayi.
Måndag 10.00: Extra bord hämtas i Kabulonga.
Måndag 11.00: Jag blåser tio balonger för mycket och får en reprimand av frugan som undrar "Vad ska du med alla de där ballongerna till?"
Måndag 12.00: Lunchpaus.
Måndag 13.00: Jag hänger upp femton ballonger, återstår fyrtiofem som jag försöker gömma i en svart sopsäck. "Men vad gör du? Ska du lägga dem i en sopsäck? Jag fattar fortfarande inte varför du blåste upp så himla många!"
Måndag: 14.00: Det börjar ringa, folk hittar inte till kalaset, som vanligt.
Måndag 14.05: "Oj, vad fint det blev med alla ballongerna! Och vilken kul idé att alla barn får en ballong med sig hem efter kalaset ..."
Måndag 15.00: Happy birthday to you ... Hurra, Hurra, Hurra, Hurra!
Måndag 15.30: "Sorry, we are a bit late", säger clownen. "Men bilen var upptagen och vi jobbade faktiskt stenhårt på shoppingcentret ..."
Måndag 16.30: "När blir det fiskdamm?"
Måndag 17.00: "Du måste ju förstå att jag inte kan betala fullt pris när du dyker upp en timme för sent, eller, nähä, är det jag som gjort fel, men nu förstår jag verkligen inte hur du menar!"
Måndag: 18.30: "Pappa, det här var den lyckligaste dagen i mitt liv!"

Vi säger grattis Astrid, sju år!

//