Det är inte bara i Sverige som slutet på vårterminen erbjuder minst en heltidstjänst på skolan. Och då tänker jag inte på barnen som så klart kämpar för att lyckas på alla prov, repetera inför den där musikuppvisningen eller spela säsongens sista match. Jag tänker också på oss föräldrar. Inte minst de som verkligen kämpar för att ha koll på allt som ska hinnas med, försöker vara på plats i god tid inför uppvisningarna, med kamerabatterierna fulladdade, och en bukett blommor ackompanjerat av det mest avslappnade leendet du kan tänka dig. Och så alla picnickar som ska avnjutas, fikabröd som ska bakas och skickas med, gärna till alla barn samtidigt, presenter som ska köpas, böcker som ska lämnas igen, bara man hittar dem någonstans.
Det är inte bara i Sverige som man i hemlighet längtar bortom den där sista skoldagen, när sommarlovet börjar och vardagen tar vid.
Sedan är det så klart extremt lyxigt att som jag kunna lämna ungarna på skolan, ge sig ut på en löpartur eller rulla några mil, packa upp några flyttkartonger och sedan bara sitta på altanen och studera hur solen sakta jobbar sig över himlavalvet. För att till slut gå ner i nattens lugn. Kanske är det någon färgglad fågel som stör tillvaron. Eller en granne som kastar sig lite väl framfusigt i sin pool. Jag fattar att det är lyxigt. Och jag njuter av mina dagar. Oavsett om jag har jobb att göra eller bara har en shoppinglista att bocka av.
Den senaste tiden har vi njutit av de här aktiviteterna:
1. Leopards Hill Football League. Sigrids lag vann förra året, i år kom vi på delad tredjeplats. Inga bronspengar på det, men väl en utmärkelse för bästa Leadership. Valles lag kom inte på pallen förra året men i år satte de några straffar i semin och även om de tog silver så var det till slut ett mycket lyckligt lag. Och Valle fick också en utmärkelse för Sportsmanship.
2. Kör- och musikkonserter. Astrid har sjungit i kör, Sigrid och Valle har hanterat sina trumpeter med bravur.
3. Avskedspartyn. Det är många som flyttar härifrån. De måste så klart avtackas. Efter sommaren kommer nya människor. Det måste så klart också firas.
4. Flytt. Ja, vårt tak var visst uppätet av termiter. Även om det så klart är skönt att ha tak över huvudet så vill man ju ha det på visst avstånd, inte platt över nästippen. Nya huset ligger närmare skolan och gillas av alla, till och med Coffee. De flesta flyttkartongerna är uppackade, men ni vet alla hur det är med de där sista, de som innehåller allt från gamla pennor och kylskåpsmagnet och post it-lappar med viktiga telefonnummer eller bara de där små kärleksfulla budskapen i en teckning som barnen har tagit hem. Och så det där minnet från en semester för några år sedan. Eller den där prylen som barnen grät sig till och nu inte längre vill veta av men eftersom den ligger i sin originalförpackning så känns det fortfarande fel att göra sig av med den. Men, vi närmar oss något som vi alla kan kalla ett nytt hem.
5. Spontancamping. När det bara var några få flyttkartonger kvar insåg jag att jag bara måste ta en paus. Så vi drog en natt till Mayukuyuko, Kafue National Park. Tältning. Kvällstur och morgontur. Bush brunch och elefanter, flodhästar, antiloper, piggsvin, schakal, bushbaby och lejon som pockar på vår uppmärksamhet bara en bit ifrån den vackert belägna campingplatsen vi floden. Leopardspår också så klart.
6. Graduation. Vi har haft förmånen att följa några svenska ungdomar gå ut gymnasiet här på amerikanska skolan. Igår var det dessutom dags för Valle och hans jämnåriga att gå ut femman, åtminstone rent ceremoniellt. Vita skjortor, välkammade frisyrer. Systemkameror som är framletade, avslappnade leenden som bara väntar på att någon av misstag ska ha blixten på, trots att det i Zambia alltid är perfekt fotosolsken.
Och om två dagar är det skolavslutning på riktigt. Det ser vi som sagt fram emot. Samtidigt som vi längtar bortom den dagen. Rakt in i sommarlovet. Eller vardagen, om man så vill.
Sedan åker vi till Sverige. Vi ses då!
// Theodor
 |
| Bättre fly än illa fäkta, kan man tycka om det här med att dra iväg på en tvådagarscamping i Mayukuyuku. |
Det är inte bara i Sverige som man i hemlighet längtar bortom den där sista skoldagen, när sommarlovet börjar och vardagen tar vid.
Sedan är det så klart extremt lyxigt att som jag kunna lämna ungarna på skolan, ge sig ut på en löpartur eller rulla några mil, packa upp några flyttkartonger och sedan bara sitta på altanen och studera hur solen sakta jobbar sig över himlavalvet. För att till slut gå ner i nattens lugn. Kanske är det någon färgglad fågel som stör tillvaron. Eller en granne som kastar sig lite väl framfusigt i sin pool. Jag fattar att det är lyxigt. Och jag njuter av mina dagar. Oavsett om jag har jobb att göra eller bara har en shoppinglista att bocka av.
Den senaste tiden har vi njutit av de här aktiviteterna:
1. Leopards Hill Football League. Sigrids lag vann förra året, i år kom vi på delad tredjeplats. Inga bronspengar på det, men väl en utmärkelse för bästa Leadership. Valles lag kom inte på pallen förra året men i år satte de några straffar i semin och även om de tog silver så var det till slut ett mycket lyckligt lag. Och Valle fick också en utmärkelse för Sportsmanship.
 |
| Valle satte en straff i semifinalen och tog sedan silver och ytterligare en snygg pokal! Varför ena strumpan är uppdragen och den andra nerdragen? 2019, det är så 2019. Åtminstone. |
2. Kör- och musikkonserter. Astrid har sjungit i kör, Sigrid och Valle har hanterat sina trumpeter med bravur.
 |
| Den här bilden visar egentligen mer på hur man kan använda bakning utan ugn som ett verktyg att ta sig framåt i matematik, men jag vill också understryka att Astrid gjorde en stark insats på körkonserten. |
3. Avskedspartyn. Det är många som flyttar härifrån. De måste så klart avtackas. Efter sommaren kommer nya människor. Det måste så klart också firas.
 |
| Som ni vet så kastade ju sig Coffees flickvän under bilen och så finansierade vi en ny kompis, som heter Snowy. Sedan var vi tvungna att flytta. Det var ett kärt återseende att ha Snowy på besök ett par dagar. De busade ganska friskt, vilket inte alls syns på den här bilden. |
4. Flytt. Ja, vårt tak var visst uppätet av termiter. Även om det så klart är skönt att ha tak över huvudet så vill man ju ha det på visst avstånd, inte platt över nästippen. Nya huset ligger närmare skolan och gillas av alla, till och med Coffee. De flesta flyttkartongerna är uppackade, men ni vet alla hur det är med de där sista, de som innehåller allt från gamla pennor och kylskåpsmagnet och post it-lappar med viktiga telefonnummer eller bara de där små kärleksfulla budskapen i en teckning som barnen har tagit hem. Och så det där minnet från en semester för några år sedan. Eller den där prylen som barnen grät sig till och nu inte längre vill veta av men eftersom den ligger i sin originalförpackning så känns det fortfarande fel att göra sig av med den. Men, vi närmar oss något som vi alla kan kalla ett nytt hem.
 |
| Nästa år kommer både Sigrid och Valle ha flyttat upp i äldre åldersgrupper i fotbollen. I år håller de till godo med fina pokaler. |
5. Spontancamping. När det bara var några få flyttkartonger kvar insåg jag att jag bara måste ta en paus. Så vi drog en natt till Mayukuyuko, Kafue National Park. Tältning. Kvällstur och morgontur. Bush brunch och elefanter, flodhästar, antiloper, piggsvin, schakal, bushbaby och lejon som pockar på vår uppmärksamhet bara en bit ifrån den vackert belägna campingplatsen vi floden. Leopardspår också så klart.
 |
| Det här företaget säljer extremt goda juicer och anställer ungdomar med speciella behov. Tyvärr måste killarna träna på sin köteknik för när de väl var framme så var juicen helt slut. Inte heller den här bilden har något med texten att göra, men bättre att lyfta något positivt än att tråka ut dig med ännu en bild från cykling eller camping, eller hur! |
6. Graduation. Vi har haft förmånen att följa några svenska ungdomar gå ut gymnasiet här på amerikanska skolan. Igår var det dessutom dags för Valle och hans jämnåriga att gå ut femman, åtminstone rent ceremoniellt. Vita skjortor, välkammade frisyrer. Systemkameror som är framletade, avslappnade leenden som bara väntar på att någon av misstag ska ha blixten på, trots att det i Zambia alltid är perfekt fotosolsken.
Och om två dagar är det skolavslutning på riktigt. Det ser vi som sagt fram emot. Samtidigt som vi längtar bortom den dagen. Rakt in i sommarlovet. Eller vardagen, om man så vill.
Sedan åker vi till Sverige. Vi ses då!
// Theodor
