Häromkvällen var Astrid väldigt sugen på ett kvällsdopp, men eftersom hon redan hade fått sin dagliga klordos nöjde hon sig till slut med att dingla lite med benen i vattnet. Ser skönt ut, inte sant?
torsdag 26 februari 2009
Det doftar Afrika ...
Sakta börjar bloggen ta form, i sin helhet. Med texter och bilder. Och sakta börjar även livet här i Lusaka ta form, med vänner och olika aktiviteter.
Naturligtvis är det mycket som är helt annorlunda här, jämfört med hemma i Älvsjö. Samtidigt är det mycket som är identiskt, det har den här bloggen redan tidigare avslöjat. De dagliga rutinerna är desamma, om än utan vinterkläder och snömodd, isskrapor och svettiga fötter i vinterskor. Vännerna är på sätt och vis också desamma, fast med andra namn och utseenden, men med samma problem och samtalsämnen.
Det som verkligen skiljer är dock dofterna. Och nu tänker jag inte längre på vännerna, utan först på dofterna i vår trädgård:
1. Den rika växtligheten gör att det doftar friskt av blommande träd och buskar.
2. Den bristfälliga sophanteringen i kombination med värmen gör bitvis att det doftar mindre av blommande träd och buskar.
3. Eftersom vi bor näst längst ner på vår gata, som är en liten sluttande backe, rinner också avloppsrören förbi vårt hus. Jag har sökt på nätet för att hitta telefonnumret till den doftpatrull som skulle behöva komma hit för att felsöka avloppsrören. Framåt eftermiddagarna kommer det ofta gaser ur jorden, små lätta moln som sveper över våra tiotusen kvadratmeter till tomt. Först trodde jag det var vår hund som släppte väder, därefter blev frugan anklagad och så barnen. Sedan bytte jag kalsonger, men då inte ens det hjälpte så förstod jag alltså att det måste vara rören.
Men, men, nu ska jag inte klaga. Det finns som sagt mycket att glädjas åt i ämnet också:
1. Om morgnarna doftar det faktiskt friskt av blommande träd och buskar.
2. Vår sophantering har kommit igång med dubbla hämtningar senaste veckan, vilket ju är mer än Stockholms Stad kan erbjuda.
3. Vi bor ju inte längst ner på gatan, för där lär ju odörerna vara ytterligare lite fränare.
Och sedan finns det ju odörer även utanför tomten. Imorse hamnade jag exempelvis bakom en buss på vägen hem från lämning vid skolan. Då jag är extremt bilointresserad kan jag bara konstatera att bussen var grågrön, sliten och snedkrockad. Den hade dessutom ett hjul som liksom rullade i en annan riktning än övriga fordonet. Men det jag mest kommer ihåg är det blåsvarta moln som puffade ut bakom den. Jag undrar fortfarande vad det fanns i tanken. Det var definitivt inte blyfritt eller diesel. Eller vill jag kanske inte veta vad det fanns i tanken? Avgaserna påminde ju faktiskt ganska mycket om odörerna från en sen eftermiddag på vår tomt ...
//
tisdag 24 februari 2009
Astrids träning
Jag har tidigare nämnt att vi till Astrid hittat en arbetsterapeut och en sjukgymnast här i staden. Vi är fortfarande i inkörningsfasen med båda. Arbetsterapeuten heter Julie och är holländska. Vi träffar henne på tisdagseftermiddagar. Sjukgymnasten heter Musonda och är en lokal förmåga som vi viker torsdagseftermiddagarna åt. Astrid gillar dem båda, även om det tagit några veckor att komma dit.
Här lägger jag nu ut lite bilder från Astrids träning idag, med Musonda. De kör ca 45 minuter och koncentrationen är väl inte på topp hela tiden, men det känns ändå som om Astrid får ut väldigt mycket av de båda träningstillfällena. Så här långt är Karin och jag mycket nöjda med vad vi hittat här i Zambia och de resultat det ger.
Tillsammans med skolan har vi också beslutat påbörja letandet efter en resursperson som kan vara behjälplig under förmiddagarna när Astrid är i skolan. Först och främst vill vi hitta en bra person, gärna någon som kan svenska och som stannar mer än ett par månader. Det borde inte vara omöjligt, men det blir väl inte helt lätt att hitta någon som svarar upp mot Astrids förväntningar på en efterföljare till Maya och Frida. Håll tummarna!
//
Här lägger jag nu ut lite bilder från Astrids träning idag, med Musonda. De kör ca 45 minuter och koncentrationen är väl inte på topp hela tiden, men det känns ändå som om Astrid får ut väldigt mycket av de båda träningstillfällena. Så här långt är Karin och jag mycket nöjda med vad vi hittat här i Zambia och de resultat det ger.
Tillsammans med skolan har vi också beslutat påbörja letandet efter en resursperson som kan vara behjälplig under förmiddagarna när Astrid är i skolan. Först och främst vill vi hitta en bra person, gärna någon som kan svenska och som stannar mer än ett par månader. Det borde inte vara omöjligt, men det blir väl inte helt lätt att hitta någon som svarar upp mot Astrids förväntningar på en efterföljare till Maya och Frida. Håll tummarna!
//
måndag 23 februari 2009
Sigrid 3 år
Idag är det alltså tre år sedan svärföräldrarna tog hand om Astrid medan Karin och jag for ut till Karolinska i Huddinge för att välkomna Sigrid Thea Miranda Sverkén till denna värld. Oj, vad tiden går. Och igår hade hon kalas, på riktigt (som det heter i Alfonsboken), med massor av barn, föräldrar, presenter, minipizzor, läsk och tårta. Och inte vilken tårta som helst, utan mammas hembakade jordgubbstårta.
Och idag är det kalas på Play School. Då blir det pappas chokladtårta. Bara en liten stund kvar till Valle och jag ska åka ut till skolan och servera nu, men några rader till hinner jag med.
I slutet av veckan fick den blivande jubilaren frågan om vad hon önskar sig.
1. Svar till Anna-Karin: många presenter.
2. Svar till Marika: pasta.
3. Svar till pappa: docka, nej, två dockor, och ett tåg.
4. Svar till mamma på frågan om vad hon ville ha till middag på sin födelsedag: en docka till, eller kanske en nalle, bara en liten nalle.
För 50 år sedan hade den här ungen setts som ouppfostrad och hagalen. Idag är hon mest charmig. Intressant hur tiderna förändras.
Sigrid älskade sitt kalas och alla presenter hon fick (böcker, dockor, princessdrake, kläder, hästar, pennor, Pettson-filmer, etc). Och idag ska hon få leka med en av sina kompisar, som till storasysters förtjusninig har en mycket blå pool utanför huset.
Mer om veckan som gått och status i upppackningen kommer senare ...
//
Och idag är det kalas på Play School. Då blir det pappas chokladtårta. Bara en liten stund kvar till Valle och jag ska åka ut till skolan och servera nu, men några rader till hinner jag med.
I slutet av veckan fick den blivande jubilaren frågan om vad hon önskar sig.
1. Svar till Anna-Karin: många presenter.
2. Svar till Marika: pasta.
3. Svar till pappa: docka, nej, två dockor, och ett tåg.
4. Svar till mamma på frågan om vad hon ville ha till middag på sin födelsedag: en docka till, eller kanske en nalle, bara en liten nalle.
För 50 år sedan hade den här ungen setts som ouppfostrad och hagalen. Idag är hon mest charmig. Intressant hur tiderna förändras.
Sigrid älskade sitt kalas och alla presenter hon fick (böcker, dockor, princessdrake, kläder, hästar, pennor, Pettson-filmer, etc). Och idag ska hon få leka med en av sina kompisar, som till storasysters förtjusninig har en mycket blå pool utanför huset.
Mer om veckan som gått och status i upppackningen kommer senare ...
//
tisdag 17 februari 2009
På zoo i Zambia
Igår var skolan stängd, det var nämligen The Day of the American President. Jaha, tänkte jag och tog sovmorgon till 06.10. Sedan var det bara till att försöka få iväg frugan till jobbet, serva kidsen med frukost och parallellt med detta försöka riva av lite uppackning av flyttkartonger. Några lådor senare satt barnen i bilen och vi tog med oss två andra familjer ett par mil söder om Lusaka, där stans zoo är beläget.
Munda Wanga, som stället heter, är väl inte precis ett zoo som Skansen (räknas det till zoo egentligen?), Kolmården, Köpenhamns eller Berlins Zoo, men väl en liten trevlig park á la Karsamåla, som ju är nedlagt sedan mitten av 80-talet då djurskyddsföreningen tyckte att aporna inte längre gick att skilja från kängurun eller skunken. Munda Wanga har ett par lekparker för barnen och en mycket välskött trädgård med möjlighet att se det mesta som växer i Zambia. Det finns också ett antal djur, t ex en gepard, vårtsvin, zebra, waterbuck, lechwe och andra antiloper, strutsar, babianer, sköldpaddor, kameler, åsnor och så sex frodiga lejon.
Barnen var väldigt duktiga i den stekande värmen. Tittade nyfiket på djur i en timme, sedan lunch och så en timme till med djur. Under vägen hittade de dessutom en sandlåda som i deras ögon var minst lika intressant som lejonen.
Som ni märker försöker jag successivt göra barnen nyfikna på att åka på riktig safari. Ett par minisafarisar och så detta zoo. Tillsammans blir det basen de behöver för att kränga på sig tropikhjälmarna och hänga kikarna om halsen och dra ut i bushen. Men vi väntar nog ytterligare ett tag med det. Just nu är det inte riktigt säsong pga regnperioden och det faktum att gräs mm är lite för högt för att ge bästa sikt.
Vi satsar nu på att komma iväg till Livingstone och se Viktoriafallen inom ett par veckor. Sedan måste vi planera för en påskresa. Då är barnen nämligen lediga två veckor; ett ypperligt tillfälle att upptäcka landet lite mer med andra ord.
Munda Wanga, som stället heter, är väl inte precis ett zoo som Skansen (räknas det till zoo egentligen?), Kolmården, Köpenhamns eller Berlins Zoo, men väl en liten trevlig park á la Karsamåla, som ju är nedlagt sedan mitten av 80-talet då djurskyddsföreningen tyckte att aporna inte längre gick att skilja från kängurun eller skunken. Munda Wanga har ett par lekparker för barnen och en mycket välskött trädgård med möjlighet att se det mesta som växer i Zambia. Det finns också ett antal djur, t ex en gepard, vårtsvin, zebra, waterbuck, lechwe och andra antiloper, strutsar, babianer, sköldpaddor, kameler, åsnor och så sex frodiga lejon.
Barnen var väldigt duktiga i den stekande värmen. Tittade nyfiket på djur i en timme, sedan lunch och så en timme till med djur. Under vägen hittade de dessutom en sandlåda som i deras ögon var minst lika intressant som lejonen.
Som ni märker försöker jag successivt göra barnen nyfikna på att åka på riktig safari. Ett par minisafarisar och så detta zoo. Tillsammans blir det basen de behöver för att kränga på sig tropikhjälmarna och hänga kikarna om halsen och dra ut i bushen. Men vi väntar nog ytterligare ett tag med det. Just nu är det inte riktigt säsong pga regnperioden och det faktum att gräs mm är lite för högt för att ge bästa sikt.
Vi satsar nu på att komma iväg till Livingstone och se Viktoriafallen inom ett par veckor. Sedan måste vi planera för en påskresa. Då är barnen nämligen lediga två veckor; ett ypperligt tillfälle att upptäcka landet lite mer med andra ord.
söndag 15 februari 2009
Containern
I onsdags fick Karin ett samtal från fraktföretaget. Containern var på plats i Lusaka, redan. Torsdag morgon och jag fick bråttom hem från skolan för att ta emot flyttgubbarna. Först upp med alla möbler, sedan bara 170 lådor kvar. Det är nu söndag kväll och vi börjar se ljuset i lådtunneln.
Vi har fortfarande 5 lådor som vi inte har packat upp sedan vi kom hem från Mozambique ...
Men framför allt är det väldigt skönt att ha sina egna prylar, sova i sin egen säng, lyssna på musik i sin egen anläggning, dricka kaffe i sin egen kopp (och då tänker jag varken på min "världens bästa brorsa"-mugg eller min "pappa är bäst"-mugg), osv.
Man hittar många märkliga saker som liksom varit svåra att slänga, och ytterligare några saker som plötsligt känns lätta att slänga.
Inte så mycket som har gått sönder, inte som vi hittat än i alla fall. Däremot hade flyttkillarna i Älvsjö valt att lägga skruvarna till såväl ena bokhyllan som köksbordet på ett ännu icke identifierat ställe. Jag trodde att det även för fackfolket var praxis att tejpa fast skruvar på den möbel de tillhör? Vi sitter således på golvet och äter ...
Nåväl, veckan som kommer blir väl till att ägna kartongerna lite tid. Sedan är det ju Sigrids 3-årsdag. Kalas på söndag. Mer om detta i kommande bloggar ...
Godnatt!
Vi har fortfarande 5 lådor som vi inte har packat upp sedan vi kom hem från Mozambique ...
Men framför allt är det väldigt skönt att ha sina egna prylar, sova i sin egen säng, lyssna på musik i sin egen anläggning, dricka kaffe i sin egen kopp (och då tänker jag varken på min "världens bästa brorsa"-mugg eller min "pappa är bäst"-mugg), osv.
Man hittar många märkliga saker som liksom varit svåra att slänga, och ytterligare några saker som plötsligt känns lätta att slänga.
Inte så mycket som har gått sönder, inte som vi hittat än i alla fall. Däremot hade flyttkillarna i Älvsjö valt att lägga skruvarna till såväl ena bokhyllan som köksbordet på ett ännu icke identifierat ställe. Jag trodde att det även för fackfolket var praxis att tejpa fast skruvar på den möbel de tillhör? Vi sitter således på golvet och äter ...
Nåväl, veckan som kommer blir väl till att ägna kartongerna lite tid. Sedan är det ju Sigrids 3-årsdag. Kalas på söndag. Mer om detta i kommande bloggar ...
Godnatt!
tisdag 10 februari 2009
En solig tisdag i februari ...
Om detta hade varit en helt vanlig tisdag i februari och jag hade varit föräldraledig med Valdemar hemma i Älvsjö, så:
- hade det varit minusgrader, grått och besvärligt.
- hade jag varit helt slut kl.09.30 efter att ha lämnat tjejerna på dagis.
- hade jag bråttats med vinterkläder.
- hade jag slitit mitt hår för att komma på en spännande middag till hela familjen.
- hade jag lagt en heldag för att stänga inköpslistan i Kungens Kurva.
- hade jag med spänd förväntan öppnat det gröna kuvertet från försäkringskassan för att i nästa minut försöka blinka grusen ur ögonen efter att ha kontrollräknat och kommit fram till att det inte blir mer pengar, även om man har en bra lön och aldrig fuskat medvetet med vab eller sjukdagar.
- hade hell hour varit en del av dagen, lite som tandborstning fast i två timmar.
- hade längtan till våren varit ett ständigt tillstånd.
Nu är livet annorlunda, soligt nästan hela tiden liksom.
Dags att lyssna på lite musik, i bilen ut till skolan. Och sedan blir det lunch. Som jag inte lagat själv.
//
måndag 9 februari 2009
Mondays are like Tuesdays are like ...
Så var det ny vecka, i samma stad, samma land, samma kontinent och med samma fru, barn, hund och rutiner. Som liksom förra veckan fungerar bra, i teorin, dvs i dagens fall fungerade rutinerna igårkväll. Idag fungerade inte rutinerna. Åtminstone inte alla, eller rättare sagt följande:
1. Vi skulle sitta i bilen mellan 07.00-07.10 (avvikelse med 3 minuter)
2. Tjejerna skulle glatt säga "hejdå pappa, vi ses om några timmar, nu vill jag leka själv med mina dagiskompisar, stick och brinn farsan ..." (avvikelse med 10 minuters gråt och skrik)
3. Hemhjälpen skulle ångerfullt säga "okej, det var dumt att använda all dricksen till att åka taxi med när det gick en buss som tog lika lång tid och kostade en femtedel av priset" (avvikelse med 100 kr i min plånbok och en pinne extra i tillsägelseprotokollet)
4. Trädgårdsmästaren skulle entusiastiskt säga "visst, jag fixar poolen, tvättar bilen och har själv lite tankar på hur vi kan göra så att trädgården mer ser ut som en trädgård än en ukrainsk bakgård" (avvikelse i det att trädgårdsmästaren kort svarade att han var tvungen att klippa klart gräset innan han överhuvudtaget kunde diskutera några andra arbetsuppgifter, och denna smått stressade kommentar fäller han efter att på närmare två timmar med en split ny motorgräsklippare lyckats klippa ett gräsområde lika stort som en genomsnittlig brittisk framsidesgräsmatta, dvs ca 10 kvadratmeter - vi ska ta ett snack imorgon, om han är klar med de andra 9990 kvadratmetrarna då och har tid för sin arbetsgivare ...)
5. Astrid skulle efter besöket hos kompisen Elinor och närmare två timmars poolbad utan krångel klättra in i bilen tillsammans med sina båda syskon (avvikelsen bestod i 10 minuters skrik och gråt och vägran i att låta mig ta av henne den 3 storlekar för lilla baddräkt som hon lånat av Elinor och som Astrid prompt skulle ha på sig blöt och skön i bilen).
Men så är ju inte livet alltid bara svart, utan även vitt också. Och till de roliga saker som hänt idag hör ju bland annat, förutom ett strålande väder:
1. Valle kan nu stå 30 sekunder på egen hand.
2. Valle har lärt sig att kasta bollar till vår hund (border collien Kashasa)
3. Valle äter med hela kroppen (och vi har en hemhjälp som plockar upp och torkar av: barnstolen, köksbordet, köksgolvet, de andra köksstolarna, Valle, de andra matgästerna, och sig själv)
Nu håller Karin på att somna i soffan, så det är alltså hög tid för mig att bjuda på kvällsfika och köra igång en dvdfilm i datorn (vi har ännu inte fått vår kontainer med egna möbler och prylar, men livet känns alltså väldigt behagligt ändå).
//
1. Vi skulle sitta i bilen mellan 07.00-07.10 (avvikelse med 3 minuter)
2. Tjejerna skulle glatt säga "hejdå pappa, vi ses om några timmar, nu vill jag leka själv med mina dagiskompisar, stick och brinn farsan ..." (avvikelse med 10 minuters gråt och skrik)
3. Hemhjälpen skulle ångerfullt säga "okej, det var dumt att använda all dricksen till att åka taxi med när det gick en buss som tog lika lång tid och kostade en femtedel av priset" (avvikelse med 100 kr i min plånbok och en pinne extra i tillsägelseprotokollet)
4. Trädgårdsmästaren skulle entusiastiskt säga "visst, jag fixar poolen, tvättar bilen och har själv lite tankar på hur vi kan göra så att trädgården mer ser ut som en trädgård än en ukrainsk bakgård" (avvikelse i det att trädgårdsmästaren kort svarade att han var tvungen att klippa klart gräset innan han överhuvudtaget kunde diskutera några andra arbetsuppgifter, och denna smått stressade kommentar fäller han efter att på närmare två timmar med en split ny motorgräsklippare lyckats klippa ett gräsområde lika stort som en genomsnittlig brittisk framsidesgräsmatta, dvs ca 10 kvadratmeter - vi ska ta ett snack imorgon, om han är klar med de andra 9990 kvadratmetrarna då och har tid för sin arbetsgivare ...)
5. Astrid skulle efter besöket hos kompisen Elinor och närmare två timmars poolbad utan krångel klättra in i bilen tillsammans med sina båda syskon (avvikelsen bestod i 10 minuters skrik och gråt och vägran i att låta mig ta av henne den 3 storlekar för lilla baddräkt som hon lånat av Elinor och som Astrid prompt skulle ha på sig blöt och skön i bilen).
Men så är ju inte livet alltid bara svart, utan även vitt också. Och till de roliga saker som hänt idag hör ju bland annat, förutom ett strålande väder:
1. Valle kan nu stå 30 sekunder på egen hand.
2. Valle har lärt sig att kasta bollar till vår hund (border collien Kashasa)
3. Valle äter med hela kroppen (och vi har en hemhjälp som plockar upp och torkar av: barnstolen, köksbordet, köksgolvet, de andra köksstolarna, Valle, de andra matgästerna, och sig själv)
Nu håller Karin på att somna i soffan, så det är alltså hög tid för mig att bjuda på kvällsfika och köra igång en dvdfilm i datorn (vi har ännu inte fått vår kontainer med egna möbler och prylar, men livet känns alltså väldigt behagligt ändå).
//
söndag 8 februari 2009
Helg
Efter tre dagar i Kopparbältet är Karin tillbaka. Alla trötta efter en intensiv vecka. Helgen har hittills (nu söndag morgon) sett ut så här:
- Fredag 15.00: Anna-Karin med barn kommer förbi med semlor, mums. Astrid och Sigrid har bakat chokladtårta tillsammans med vår hemhjälp Anna. Det blir värsta kalaset. Som slutar med att alla ungarna plaskar i poolen och är omöjliga att få upp.
- Sedan blir det fredagsdrink, vilket enligt Sigrid är tonic water med en citronskiva i. Gott!
- Lördag: Sigrid och mamma går på barnkalas på stans finaste hotell. Astrid, Valle och jag åker ut till Manda Hill (största shoppingcentret). Astrid tjatar sig till en glass och jag tar en också. Sedan vägrar hon äta den, vilket slutar med att jag har ont i magen och Astrid är hungrig.
- Lördag 16.00: en av killarna i svensklägret har köpt loss en jättelik parabol som han får in SVT World på. 8 svenska killar ser Sverige slå Tjeckien med 6-4 i LG Hockey Games. Goda pringels och god öl. Karin sur för att jag inte är hemma på minuten till kvällsmiddan hos några andra vänner ... ;-)
- Lördag 19.00: på plats hos Kajsa som bjuder på middag. Merparten av killarna från ovanstående aktivitet är på plats med sina fruar. Alla kommer i samma tid, vi är först ... Våra barn exemplariska.
Nu är det söndag. Då kan vi ringa gratis till Sverige från ambassaden. Dags att åka.
Hej så länge!
- Fredag 15.00: Anna-Karin med barn kommer förbi med semlor, mums. Astrid och Sigrid har bakat chokladtårta tillsammans med vår hemhjälp Anna. Det blir värsta kalaset. Som slutar med att alla ungarna plaskar i poolen och är omöjliga att få upp.
- Sedan blir det fredagsdrink, vilket enligt Sigrid är tonic water med en citronskiva i. Gott!
- Lördag: Sigrid och mamma går på barnkalas på stans finaste hotell. Astrid, Valle och jag åker ut till Manda Hill (största shoppingcentret). Astrid tjatar sig till en glass och jag tar en också. Sedan vägrar hon äta den, vilket slutar med att jag har ont i magen och Astrid är hungrig.
- Lördag 16.00: en av killarna i svensklägret har köpt loss en jättelik parabol som han får in SVT World på. 8 svenska killar ser Sverige slå Tjeckien med 6-4 i LG Hockey Games. Goda pringels och god öl. Karin sur för att jag inte är hemma på minuten till kvällsmiddan hos några andra vänner ... ;-)
- Lördag 19.00: på plats hos Kajsa som bjuder på middag. Merparten av killarna från ovanstående aktivitet är på plats med sina fruar. Alla kommer i samma tid, vi är först ... Våra barn exemplariska.
Nu är det söndag. Då kan vi ringa gratis till Sverige från ambassaden. Dags att åka.
Hej så länge!
onsdag 4 februari 2009
Avvikelser under senaste dygnet
Här är några händelser under senaste dygnet som på ett eller annat sätt avviker från livet i Sverige:
- Jag avslutade gårdagskvällen med att bli livrädd för en kackerlacka som plötsligt pinnade fram från ett tillhåll bakom badrumshinken. När rädslan lagt sig började jag fundera på om jag skulle trampa ihjäl den eller gå efter sprayflaskan. Barfota kom jag strax i rask takt tillbaka till badrummet och sprayade, med ett leende på läpparna, ihjäl den 6 cm långa insekten. Jag har inte begravt den än ...
- På vägen till affären imorse tog Valle och jag en tur genom förorten och fick se en berusad och kissnödig svart man som precis lyckades få ut snorren ur gylfen innan han snubblade till och pinkade ner sina byxor.
- Tyvärr kunde personalen i butiken inte sälja det bröd som i mina ögon såg godast ut, eftersom det inte fanns någon EAN-kod på förpackningen. Bisarrt, inte bara för att det såg godast ut men också för att det fanns väldigt mycket av det brödet.
Jag har fler på lager, men nu känner jag mig både förkyld och trött. Återkommer.
- Jag avslutade gårdagskvällen med att bli livrädd för en kackerlacka som plötsligt pinnade fram från ett tillhåll bakom badrumshinken. När rädslan lagt sig började jag fundera på om jag skulle trampa ihjäl den eller gå efter sprayflaskan. Barfota kom jag strax i rask takt tillbaka till badrummet och sprayade, med ett leende på läpparna, ihjäl den 6 cm långa insekten. Jag har inte begravt den än ...
- På vägen till affären imorse tog Valle och jag en tur genom förorten och fick se en berusad och kissnödig svart man som precis lyckades få ut snorren ur gylfen innan han snubblade till och pinkade ner sina byxor.
- Tyvärr kunde personalen i butiken inte sälja det bröd som i mina ögon såg godast ut, eftersom det inte fanns någon EAN-kod på förpackningen. Bisarrt, inte bara för att det såg godast ut men också för att det fanns väldigt mycket av det brödet.
Jag har fler på lager, men nu känner jag mig både förkyld och trött. Återkommer.
Bilder från Afrika
Jag får nog ta och lägga upp bilder någon annanstans på webben, här funkade det inte så bra, åtminstone inte med den här uppkopplingen. Någon som har något tips? Kolla in Facebook så länge; Karin har lite fler bilder än jag har där, än så länge ...
En dag i Lusaka
Vi har det som sagt bra här i Lusaka. Äntligen på plats i huset och även om vi inte har fått kontainern med alla våra egna möbler och prylar så känns det ändå skönt att vara här. Bilen, en fyrhjulsdriven Nissan Patrol, silverfärgad med 7 säten så även ni besökare får plats, kom i fredags. Var på verkstan igår och servade den, funkar finfint nu. Tjejerna inledde dagen med att mata den med gräs, som de lade ut på varje säte. Vet inte de hört oss prata om Eco-Diesel som vi köper via ambassaden?
Mina dagar ser ut så här. Upp 5.45 och fixar frukost (gröt till de som vill, yoghurt och flakes till övriga) och sedan på med kläder och duscha vuxna och in i bilen ca 7.00. Skolan börjar 7.25 och vi har väl en 15 minuters körning dit. Oftast är vi inte i bilen kl.7. Oftast börjar Astrid leka med lego ca 06.55, fortfarande iklädd sin pepparkaksdräkt. Oftast blir det lite sura miner innan alla sitter i bilen.
Det ligger en kyrkogård utmed vägen, och med tanke på hur många som dör i aids här så kan väl väl kort säga att vägen till skolan är lite svår att uppskatta rent tidsmässigt. Annars är skolan bra. Astrid går i Pre-Kindergarten med 17 andra barn födda 1 sep 03 - 31 aug 04. Sigrid är i minstingklassen som kallas Playschool. Efter Playschool kommer Pre-School, och sedan alltså Pre-K. Både Pre-S och Pre-K har dubbla klasser, vilket kommer att behövas i augusti när Sigrid börjar Pre-School. I hennes klass är det nämligen 2 andra svenska småtjejer och i nästa vecka börjar ytterligare en och i augusti en till. Kanske var det ingen tillfällighet att lärarinnan var sjukskriven idag? Det är i vart fall ett evigt tjatter på Sigrid, Ellinor och Peggy och lärarna kämpar hårt för att få dem att prata engelska.
Astrid har en svensk kille, Peggys storebror Hugo, i sin klass, som hjälpte henne lite första veckorna. Nu klarar sig båda tjejerna hyfsat och förstår de mest grundläggande dagiskommandona, som t ex "wash your hands before you eat", "stop fighting" och "see you tomorrow and tell daddy not to forget your library books, again". En massa sånger har också lagts till i den sverkénska jukeboxen. Herr Olssons bonnagård är bara en som numera har bytt språk. Jag fasar naturligtvis för att båda tjejerna ska se kopplingen till en annan McDonald och bryta ihop fullständigt över att just den hamburgerkedjan inte finns här i Zambia.
Astrid var ganska trött mot slutet av förmiddagarna till en början (låg ibland och sov på golvet när jag kom och hämtade upp kl.12.00), men nu har hon fått ordning på sina rutiner och orkar bättre. Hon kämpar på som bara den. Mycket nytt, inte bara för oss vuxna! Vi har fått kontakt med en holländsk arbetsterapeut som vi träffar på tisdagseftermiddagarna, och så har vi en sjukgymnast på gång också. Det ser med andra ord ljust ut på den fronten.
Nåväl, vi är väl sedan hemma ca 12.30. I nya huset har vi en hemhjälp som heter Anna och hon lagar lunch, städar, tvättar mm. Får se om hon kommer ta hand om Valle också lite på sikt. Han får inte börja skolan förrän han är två så till dess blir det att antingen lämna honom på zambiskt dagis eller hålla honom hemma.
Karin är sedan hemma vid 17-tiden och innan dess brukar vi spendera eftermiddagarnapå att träffa de andra svenska familjerna (utsända från Ericsson eller ambassaden). Det brukar bli lite kaffe, juice, poolbad och studsmatta. Allt som tjejerna gillar med andra ord. Ska försöka integrera oss lite mer med andra nationaliteter också, även om det inte har blivit så än. Det finns en trevlig norsk pappa som också är hemma med barn, kanske kan vara något!
Den här veckan är Karin som sagt i Kopparbältet (gränsar mot Kongo) på kickoff. De är iväg 2 nätter och tycks ha mycket intensivt program. Vi klarar oss fint och tjejerna har varit jätteduktiga. Imorgon ska jag ta Valle på 10-månaderskontroll. Det finns en svensk barnläkare på plats här som vi ska träffa. Under tiden ska tjejerna hjälpa Anna att baka en kaka inför fredag eftermiddag. Då kommer nämligen alla svenskungarna hit för premiärdopp i vår pool och då måste man ju ha nybakat.
Ja, det var väl allt för nu.
Hälsningar,
Theodor
Mina dagar ser ut så här. Upp 5.45 och fixar frukost (gröt till de som vill, yoghurt och flakes till övriga) och sedan på med kläder och duscha vuxna och in i bilen ca 7.00. Skolan börjar 7.25 och vi har väl en 15 minuters körning dit. Oftast är vi inte i bilen kl.7. Oftast börjar Astrid leka med lego ca 06.55, fortfarande iklädd sin pepparkaksdräkt. Oftast blir det lite sura miner innan alla sitter i bilen.
Det ligger en kyrkogård utmed vägen, och med tanke på hur många som dör i aids här så kan väl väl kort säga att vägen till skolan är lite svår att uppskatta rent tidsmässigt. Annars är skolan bra. Astrid går i Pre-Kindergarten med 17 andra barn födda 1 sep 03 - 31 aug 04. Sigrid är i minstingklassen som kallas Playschool. Efter Playschool kommer Pre-School, och sedan alltså Pre-K. Både Pre-S och Pre-K har dubbla klasser, vilket kommer att behövas i augusti när Sigrid börjar Pre-School. I hennes klass är det nämligen 2 andra svenska småtjejer och i nästa vecka börjar ytterligare en och i augusti en till. Kanske var det ingen tillfällighet att lärarinnan var sjukskriven idag? Det är i vart fall ett evigt tjatter på Sigrid, Ellinor och Peggy och lärarna kämpar hårt för att få dem att prata engelska.
Astrid har en svensk kille, Peggys storebror Hugo, i sin klass, som hjälpte henne lite första veckorna. Nu klarar sig båda tjejerna hyfsat och förstår de mest grundläggande dagiskommandona, som t ex "wash your hands before you eat", "stop fighting" och "see you tomorrow and tell daddy not to forget your library books, again". En massa sånger har också lagts till i den sverkénska jukeboxen. Herr Olssons bonnagård är bara en som numera har bytt språk. Jag fasar naturligtvis för att båda tjejerna ska se kopplingen till en annan McDonald och bryta ihop fullständigt över att just den hamburgerkedjan inte finns här i Zambia.
Astrid var ganska trött mot slutet av förmiddagarna till en början (låg ibland och sov på golvet när jag kom och hämtade upp kl.12.00), men nu har hon fått ordning på sina rutiner och orkar bättre. Hon kämpar på som bara den. Mycket nytt, inte bara för oss vuxna! Vi har fått kontakt med en holländsk arbetsterapeut som vi träffar på tisdagseftermiddagarna, och så har vi en sjukgymnast på gång också. Det ser med andra ord ljust ut på den fronten.
Nåväl, vi är väl sedan hemma ca 12.30. I nya huset har vi en hemhjälp som heter Anna och hon lagar lunch, städar, tvättar mm. Får se om hon kommer ta hand om Valle också lite på sikt. Han får inte börja skolan förrän han är två så till dess blir det att antingen lämna honom på zambiskt dagis eller hålla honom hemma.
Karin är sedan hemma vid 17-tiden och innan dess brukar vi spendera eftermiddagarnapå att träffa de andra svenska familjerna (utsända från Ericsson eller ambassaden). Det brukar bli lite kaffe, juice, poolbad och studsmatta. Allt som tjejerna gillar med andra ord. Ska försöka integrera oss lite mer med andra nationaliteter också, även om det inte har blivit så än. Det finns en trevlig norsk pappa som också är hemma med barn, kanske kan vara något!
Den här veckan är Karin som sagt i Kopparbältet (gränsar mot Kongo) på kickoff. De är iväg 2 nätter och tycks ha mycket intensivt program. Vi klarar oss fint och tjejerna har varit jätteduktiga. Imorgon ska jag ta Valle på 10-månaderskontroll. Det finns en svensk barnläkare på plats här som vi ska träffa. Under tiden ska tjejerna hjälpa Anna att baka en kaka inför fredag eftermiddag. Då kommer nämligen alla svenskungarna hit för premiärdopp i vår pool och då måste man ju ha nybakat.
Ja, det var väl allt för nu.
Hälsningar,
Theodor
måndag 2 februari 2009
På plats i Lusaka
Äntligen är vi på plats i Lusaka, Zambia, Afrika. Första månaden har rullat på väldigt fort. Vi har bott i ett tillfälligt boende, men sedan några dagar tillbaka är vi nu på plats i det hus där vi ska bo resten av tiden. Fyra sovrum, ett kök med bra matplats och så ett härligt stort vardagsrum med högt i tak och stor öppen spis.
Tjejerna är jätteduktiga. Är nu innepå fjärde veckan på amerikanska skolan och har samlat på sig några jysta fraser. Det finns några andra svenska familjer med barn i samma åldrar så det verkar inte gå någon nöd på varken Astrid eller Sigrid. Har förresten hittat såväl sjukgymnast som arbetsterapeut till Astrid, vilket känns lovande.
Valle har klarat värmen (25-30 grader) väldigt bra, men han har lite svårt för att bestämma sig för om han ska börja krypa eller gå, övar på båda. Snart är han stor nog att ge igen på alla tjejstreck, då blir han farlig!
Karin har redan kommit in bra på jobbet och ska denna vecka ut två nätter i bushen, så nu börjar livet på allvar för oss alla!
Mer info och bilder kommer vad det lider.
Hälsa!
/Theodor
Tjejerna är jätteduktiga. Är nu innepå fjärde veckan på amerikanska skolan och har samlat på sig några jysta fraser. Det finns några andra svenska familjer med barn i samma åldrar så det verkar inte gå någon nöd på varken Astrid eller Sigrid. Har förresten hittat såväl sjukgymnast som arbetsterapeut till Astrid, vilket känns lovande.
Valle har klarat värmen (25-30 grader) väldigt bra, men han har lite svårt för att bestämma sig för om han ska börja krypa eller gå, övar på båda. Snart är han stor nog att ge igen på alla tjejstreck, då blir han farlig!
Karin har redan kommit in bra på jobbet och ska denna vecka ut två nätter i bushen, så nu börjar livet på allvar för oss alla!
Mer info och bilder kommer vad det lider.
Hälsa!
/Theodor
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)