A taste of Zambia - en helt vanlig medföljartisdag

Jag trodde nästan att jag hade slutat blogga, men nu är det alltså dags igen. Ville bara som hastigast informera om att jag efter en veckas flyttstök (packning och uppackning, sortering och utrensning) imorse kände att jag måste ta ett litet break. Så, vad passar då bättre än att smaka lite på Zambia?

Det blev en liten rundtur i Lusaka med följande stopp:

1. Peaberry Coffee: en finsk kvinna (Teija) som rostar kaffe och har en liten coffee shop. Hon importerar bönor från regionen, men rostar också kaffe från flera av Zambias ca 5-10 kaffeplantager. Idag hade vi turen att få vara med på koppning av kaffe från Uganda och Kenya. Provsmak = check.

Peaberry Coffee har både kaffe och the. Idag var det dessutom koppning på g. Najz.

2. Wild Dog Brewery: ett par som förutom att sälja mineralvatten även importerar vin (ja, älskling, jag köpte en låda Sauvignon Blanc till dig) och brygger Craft Beer. Just nu ca 4-5 olika sorter som kan provas på plats eller njutas på t ex restaurangen Roan & Sable. Provsmak = check.

Det där är bara ryggen på bryggarn. Och ett happy face efter att ha provsmakat en Wild Dog IPA. Najz.

3. The Office: eftersom ingen av de som hängde med på dagens rundtur jobbar mer än nödvändigt så menar jag alltså inte att vi åkte till något kontor, än mindre tittade vi på klassikern The Office (singular eftersom den amerikanska versionen inte räknas). Detta är en restaurang med asiatiskt tema. Indiskt, Koreanskt, Mongoliskt. Och lite annat. Gott. Provsmak = ja, det är ju ett matställe.

Alltså vem vill se en bild på en helt vanlig asiatisk restaurang när man kan få en bild på en Wild Dog IPA? Vad tändaren i bakgrunden är till för kan förefalla mera oklart för den som inte varit på detta mikrobryggeri. Men jag vet så klart …

4. ZamBeef Outlet: Kött och mejeriprodukter till förmånliga priser. Lite obskyra kroppsdelar till försäljning också. Bra att känna till. Provsmak = hope not!

Kofötterna säljs här till halva priset jämfört med oxsvansarna, även om de tydligen är ovanligt korthuggna. Strykande åtgång var det hursomhelst på dessa kroppsdelar. Tillägg: de säljer även korv, biff, kyckling och mejeriprodukter. 

Ja, sedan var jag så trött så jag styrde bilen hemåt, satte på en kopp kaffe och skrev en blogg under de minuter som var kvar innan barnen kommer åter från skolan.

En helt vanlig medföljardag, helt enkelt. Som dessutom gett mig lite ny energi att fortsätta med de lådor som återstår efter flytten från Sable Rd till Leopards Lane. En flytt som snart är i mål och som känns väldigt bra eftersom takkonstruktionen på förra stället var totalt upprutten och till stora delar uppäten av termiter. Men, nog om detta, nu njuter jag av min nya energi istället!

// Theodor

Semesteråret 2018-2019

Snart stänger vi vårt andra år i Lusaka. Det har varit fullt av upplevelser, besök från Sverige och en massa jobb och plugg så klart. Vi har också hunnit semestra på egen hand. Du är säkert redan uppdaterad på detaljerna, men i den här bloggen kommer jag röja några till, som vi tidigare har lyckats hemlighålla. Häng med!

På höstlovet drog vi till Mauritius:

Solnedgång vid stranden i Mauritius. 

Det som kanske inte har läckt ut sedan tidigare är en episod som utspelar sig utanför toaletterna när vi är på en heldagsbåtcruise som grillbuffé och snorkling och hela paketet. Vi har alltså klivit iland. Guiden har gett oss typ 120 minuter att shoppa, ta en kaffe eller glass och bara njuta av en paradisstrand. Valle och jag väntar utanför damernas, när det kommer ut en ganska stor engelsman och fördjupar min sons vokabulär ytterligare:

"What the fock!", tyckte han att man skulle säga när man av misstag har läst fel på skyltarna och tagit sig en svängom inne på damernas. Jo, man tackar. Vill jag veta mer om vad han sysslat med därinne? Hörde jag rätt på mittenordet i meningen?

Bäst på Mauritius var annars vårt hotell, Flowers of Paradise, med fantastisk mat och ett ständigt pågående försök för Karin och mig att återuppliva vår gymnasiefranska för att kunna bygga upp våra meningar kring annat än "pommes frites" och "le baguett, s'il vous plait".

På jullovet hägrade Namibia: 
- ett återbesök från en fantastisk resa redan 2010, när barnen var små var enkla att utsätta för långa bilfärder i ökenvärme.

Dead Vlei, Soussousvlei, Namibia. Magiskt vackert. Kom gärna förbi och titta på mina 2000 ökenbilder. 

Att Karin loppisfyndade en fantastiskt fin lampa till vår altan har ju redan spridit sig internationellt och bådar samtidigt gott inför hemflytten nästa år när jag tänker återuppta samlardelen av mitt liv. Att Astrid inte gnällde en sekund när vi skulle bestiga Dune 45 är kanske inte heller någon skräll. Och alla vilda djur vi såg har jag säkert redan bloggat om (oryx, blue wilderbeast, surikat, flamingo, schakal och albatross, för att bara nämna några). Eller att Karin efter flera timma i öknen frågade om vi nu varit i Sousousvlei och vår guide frankt svarade att vi inte hade det, varpå vi blev kvar för att njuta av en sanddyn till, det tyder på grävande journalistiska förmågor. Då kändes det jobbigt men bra på samma gång. Nu är jag glad att vi inte bara går och tror att vi varit någonstans som vi kanske inte hade varit ... Men, nu tänkte jag berätta om Valle och Sigrid.

Vi åkte ju fyrhjuling (quadbike) och guiden tydliggör reglerna:
- NO tailing (alltså: du får inte köra vid sidan av stigen)!
- NO doughnutting (alltså: du får inte sladda runt och göra cirklar i sanden)!

Guiden fattade direkt att jag aldrig tillhört Emmabodas motorburna ungdom och kände sig säker med att sätta mig längst bak i tåget när hela familjen skulle ge sig ut i öknen. Jag hade således full koll på den framtida generationen ligister! Det tog väl mellan fem och sex minuter innan båda har börjat avvika från stigen i allt yvigare svängar. Efteråt, och det här är det bästa, hör jag Sigrid villigt erkänna, men att anledningen inte var den jag själv trott:

"Men sluta pappa, fyrhjulingen styrde liksom själv och det gick inte att vara kvar på stigen! Fattar du inte eller?"

Och nu på Mid Term Break åkte vi till Vilankulo i Mocambique:
- ett återbesök till ett land, men på en ny ort med ny strand och underbara restauranger

Vacker fiskebåt på stranden i Vilankulo, med Bazaruto Islands i bakgrunden. 

Förutom att det samma vecka var en flygkrasch och en cyklon så var allt perfekt. Vi drabbades bara mentalt av olyckan, och ovädret svepte förbi vår strand med en lättare storm (men slog istället hårt åt andra delar av landet och regionen). Indiska oceanen var ljummen, maten på restaurangerna vällagad och servicenivån hög, och det var kul att prata lite portugisiska igen.

På den här resan hade vi mycket tid med varandra och det blev mycket kortspel och många härliga samtal. Vid ett tillfälle diskuterar vi familjebildning, barnafödande och att bli förälder. Tänk så mycket skratt en enkel felsägning kan leda till.

- Vad heter det när man får hjälp av någon annan att föda barn?
- Surikatmamma?
- Jepp, surikatmamma!

Avslutningsvis vill jag att du räknar ihop antalet guider som omnämns i den här berättelsen och skickar in rätt svar till mig. Fina priser i potten!

// Theodor