Sweden Summer Tour - leg 2

Ja, då har delar av bandet gett sig iväg på soloturné i Europa, närmare bestämt Stockholm. Lite ensamt tycker vi andra att det är, även om vi naturligtvis har fullt upp på egen hand.

Helgen som gått har vi blivit bjudna på allt (och det blir vi faktiskt inte alltid, inte ens när vi är på turné). Ja, förutom lugna nätter då, men det hör ju inte heller till turnélivet, vad jag har förstått.

Nåväl, soloartisten låter hälsa att hon har det bra på sin delturné i Stockholm. Spelade förresten live på Elgiganten Kungsgatan igår söndag. En spelning som, trots idoga försöka att göra en playback, ändå tog två timmar. Valuta för pengarna tyckte nog publiken. Vi som just nu tar paus i Zambia är ju mest lyckliga över att hon hinner med allt hon ska så att vi får vår nya utrustning om ett par veckor när hon är tillbaka. Vår "lista" innehöll bl a ny laptop, ny digitalkamera, mobiltelefon, mp3-spelare, nya case till instrumenten, etc.

Lugna nätter, nej, det tillhör ju inte det här livet. I natt fick vår trummis spelet. Han vaknade mitt i natten och körde en jyste crossover som mest liknade en blandning mellan brazilianska Sepultura och en tidig McCarthy från Nitzer Ebb. Och jag som hade hoppats att han även i sina vildaste drömmar mer skulle vara som en liten mysig Ringo Star. Som bandets manager tog jag dock genast på mig ansvaret att förse honom med en lugnande flaska, men det dröjde ändå över en halvtimme innan han kom till ro, helt utslagen och liggandes över de båda andra bandmedlemmarna. Nåväl, jag är ju glad att han inte kräktes, som för ett par veckor sedan.

Själv är jag lite slö idag. Har tackat nej till motionsspåret. Mest eftersom den turnébuss vi har här behöver nya sidobackspeglar. Det är ett tvådagarsingrepp på den här sidan klotet. Säger dom. Och då kan det ju ta allt från tre till fem dagar.

Just nu är övriga bandet och tar sina dagliga sång- och musiklektioner. Jag har sagt till dem så många gånger att det inte räcker med en halvtimmes uppsjungning vid matbordet på morgonen, men det verkar inte riktigt gå in. Nåväl, jag måste nog passa på att vila upp mig lite grand innan de kommer hit igen om ett par timmar. Det brukar nämligen utbryta ett mindre krig kring vad vi ska äta till lunch. Och sedan blir det ännu en fight kring hur eftermiddagstimmarna ska spenderas. Hårda bud med andra ord. Men det är lugnt. Royaltyintäkterna från de som hyr vår replokal hemma i Älvsjö har trillat in idag, så nu är det bara till att spendera igen. Efter att jag betalat all lokal personal här förstås ... Och ju större band man har, desto större omkostnader. Jag vågar inte tänka på hur notan för en grupp som I'm From Barcelona ser ut.

Rock on (som vi säger)

PS. Jag skickar med en lite äldre bild på en av gitarristerna. Den är från en spelning på Gotland sommaren 2008. Mot en mindre summa pengar går det att få den signerad. Skriv bara till theodorsjogren@hotmail.com D.S.

//

Pippi var egentligen blond, och hade en ärta i näsan ...

Idag på lunchen fick jag lära mig något nytt. I de filmatiserade versionerna av Astrid Lindgrens klassiker Pippi Långstrump har flickans hårfärg blivit felaktig. Egentligen var Pippi rågblond.

Jag fick också lära mig att även de vänaste Astrid Lindgren-filmer, typ Madicken, som vi dessutom har tittat en del på den senaste tiden, kan få konsekvenser liknande de som min egen generation en gång i tiden utsattes för genom sk videovåld. För mycket tittande kan ge avtryck i verkligheten.

Jag citerar bara min äldsta dotter, ca 12.42 idag onsdag:
"Pappa, titta, jag har pillat upp en ärta i näsan"

Och det hade hon.

Till skillnad från Madickens lillasysters ärta så gick denna att plocka ut, med en pincett. Eller så var jag bara lite bättre än Madickens mamma, helt enkelt. Hon klarade ju inte det utan var tvungen att nyttja sjukhusresurser.

Och det där med prestationsförmåga är ju genetiskt, det vet vi ju alla. För Astrid visade sig nämligen också vara lite bättre än Lisabet.

Kl.15.38 vill min äldsta dotter nämligen ha lite hålla-i-handen-hjälp nerför den stora läskiga rutschkanan på Svenska Skolan. Först tycker jag hon är löjlig som tvingar mig att gå de 20 meterna från fikabordet till kanan. Men så, när jag sträckt mig och tagit hennes hand, spricker jag upp i ett leende. Ungen har ju en ärta till, i samma näsborre! Vad var det jag sa, lite bättre än i sagans värld ...

Nåväl, historien är inte slut riktigt än. Även den här kvällen krävdes nämligen en hel del övertalning (sk tjat) för att Astrid skulle genomgå kvällsrutinen, dvs äta upp sin mat, gå på toaletten, borsta tänderna och så dagen till ära ta ett bad. Därefter på med pyjamas. Och när Astrid väl har kommit på plats för den gemensamma sagoläsningen i tjejernas rum har ju Sigrid redan hunnit somna. Fördelen med det var ju att Astrid fick välja saga helt själv. Trots en stor trave nylånade böcker går hon då fram till bokhyllan, drar ut ett gammalt ärvt inbundet exemplar och hasar sig fram till mig med ett leende på läpparna. Titeln är "Madicken". Författarens namn känner du till. Men att leendet skulle släppa fram en tredje grön ärta ur Astrids näsborre, det var ju lite mer otippat. Vår sagostund blev således ganska uppsluppen denna afton.



Jag kollar nog en extra gång imorgon vid frukosten. Vem vet, det kanske har pillats upp fler grönsaker i borren?


//

Vad gör du egentligen hela dagarna?

Vid gårdagens söndagslunch fick jag frågan, av en person, vi kan kalla honom Jens Sörenssen. Frågan löd, lite tillspetsat; Vad gör du egentligen hela dagarna?

Jag svamlade fram ett svar.

Men så idag, när tjejerna åkt till skola och jobb och Valle lämnats till vår nyförvärvade barnflicka Edith, då fick jag ytterligare lite tid att fundera på svaret.

För jag har märkt under de senaste månaderna att det ter sig lite som en gåta för personer som inte befinner sig på plats. Vad gör han egentligen hela dagarna? Ja, även för relativt närstående personer, som min fru till exempel. Så sent som för en halvtimme sedan undrade hon varför lampan ovanför TV-soffan ännu inte bytts från den nuvarande 40 wattaren till en 25 wattare. Hon har sedan tre veckor tillbaka när jag bytte från en söndrig till en fungerande 40 wattare ifrågasatt det nu alltför starka ljuset över soffan.


Och tidigare i afton undrade min polare hemma i Sverige, vi kan kalla honom Johan Fjällbrink, hur det kan kallas föräldraledighet när man har två anställda som tar hand om barnen? Han gillade inte mitt svar om att man måste frigöra tid för att kunna vara ledig. Och för att frigöra tid får man inte vara rädd för att anställa. Min fru tjänar massor med pengar (jobbar ju med bistånd) så det har vi råd med.

Nåväl, om jag ska försöka besvara frågan någorlunda sanningsenligt så ser mina dagar just nu ut så här:
1. Lämna tjejerna på skolan (ibland efter en utdragen och hård kamp om hur morgonrutinen verkligen ser ut)
2. Handla på Melissa (i mångas ögon en grekisk hardcorebutik med mycket varor men lite hygien - köttsågen går dagarna i ända men jag har aldrig sett någon som vågar gå närmare än 3 meter från just köttavdelningen)
2. Morgonpromenad med Tomas eller babygrupp med Valle och Edith. Båda dessa aktiviteter är ju extremt väl investerad tid, både för mig och Valle.
3. Ett alltmer disciplinerat försök att skrämma liv i det manus jag påbörjade i ett grannland för många år sedan. Börjar nu kännas aktuellt igen.
4. Lunch med minst en skrikande och tre kladdande barnungar. Personalen står i köket och undrar när jag ska ingripa och jag låtsas som om det regnar, trots att det är flera månader till just den perioden börjar här i landet.
5. Vila (för närvarande är det bara jag som vilar, medan övriga river ut leksaker, river varandra i håret, eller bara knasar sig i ett försök att få mig på gott humör) och bokläsning (jag har hittills bara satsat på Kids Lit och det händer att jag har publik här)
6. Eftermiddagsaktivitet: kan vara kompisträffar som vi drar till med barnvagn eller bil, tur till Svenska Skolan, eller något annat.
7. Middag med påföljande kvällsrutin. Ibland krävs ett bad, andra dagar totalsanering av såväl hus som ungar.
8. Fortsatt kvällsrutin och försök att få Astrid att somna.
9. Diskussion med frugan om vi ska titta på TV, sova eller kombinera dessa aktiviteter i soffan.


Frånsett att jag inte har något jobb att gå till tror jag inte att dessa aktiviteter skiljer sig så mycket från andra pappor, åtminstone inte i mitt Homedaddygäng.

//

Ska jag lägga ner min blogg?

Sedan vi kom tillbaka till Lusaka efter semestern har jag hittills inte haft så mycket att blogga om. Eller så har inte inspirationen funnits. Så sent som i morse funderade jag till och med på att lägga ner den. Drastiskt, eller hur!

Men så hörde jag att svärfar saknade mina inlägg och bilder på sina barnbarn. Då kände jag att det ändå finns ett värde på mina ord. Så nedläggningshotet är för närvarande över. Puh!


Karin sitter just nu och jobbar. Låtsas som om hon har flera jobb samtidigt. Ha! Som om inte jag har det!

Enligt min syn sitter jag just nu på följande befattningar:
- Coach för tre synnerligen humörsvängiga barnrumpor.
- Chef över tre anställda (hushållerska, trädgårdsmästare och barnflicka).
- Ansvarig för hushållets samtliga inköp.
- Controller för hushållets ekonomi.
- Verkställande förste dieseltankare.
- Semesterplanerare med ensamrätt på vissa dyrare resmål.
- Nätverkare i det lusakiska homedaddylivet.

Så att jag skulle ha det glassigt och min fru häcken full, det kan jag inte riktigt hålla med om.

Det skrivs ju en del om Zambia nu, och det är ju, som Bert Karlsson alltid har sagt, så att all publicitet är bra publicitet. Vilket i sin tur ligger farligt nära Ulf Lundells klassiska "även en inställd konsert är en konsert".

Ja, ja. Nu får jag börja leta efter lite bilder så inte den här bloggen helt förblir i svartvit resten av hösten.

//