Hur mycket jag än tittar upp på himlen så börjar inte regnperioden!

När vi flyttade till Zambia första gången var jag en nyfiken man. En sak jag ville ha bättre koll på var det där med årstiderna som inte riktigt fanns men ändå gjorde det.

Det kallas lättare skur eller möjligen duggregn om det knappt bildas vattenpölar efter ett regn. Det krävs mer än så för att vi ska börja prata regnperiod. 

"Regnperioden börjar alltid den tjugofemte oktober! Det har den alltid gjort, i alla tider ...", sade vår dåvarande hemhjälp mycket självsäkert.

Bra, tänkte jag, nu har jag full koll.

I mitt sökande efter regn tänker jag att det kan vara bra att gå i riktning mot molnen, ju högre upp desto bättre ...

Men, redan på den tiden fanns det där med alternativa fakta. Det visade sig nämligen att jag var helt fel klädd när den där lönedagen i oktober dök upp. Man kan svettas ganska ymnigt i regnställ i trettiofemgradig värme. Det är en sanning. Men regnen, ja, de visade sig dyka upp en månad senare. Och året därpå var inte det första likt.

Det är nu ett tag sedan vi var i slutet av oktober, men mycket till väta såg vi inte röken av. Precis innan jul fick vi några skurar, kanske kom det något slagregn även i mellandagarna. Men sedan dröjde det på nytt ett par veckor. Härom morgonen, närmare bestämt kl.03.55 väcktes jag dock av att någon tände lysröret i sovrummet ... Nej, det var åskan som dundrade igång med en rejäl knall varpå både blåst och regn höll på och väsnas i ett par timmar innan det var dags att stiga upp. Då hade jag även haft en mycket irriterande mygga som försökt annektera mitt högeröra en bra stund innan jag lyckades dräpa hen. Nåväl, tre koppar kaffe och en barnlämning senare kände jag mig sedan redo att på nytt konversera med vår hemhjälp:

Vad händer egentligen när det regnar på en kraftledning? Och vad är skillnaden mellan ett kraftigt regn och ett slagregn? 

"Äntligen kommer regnen!", försöker jag lite trevande.
Hon skiner upp, lycklig, nästan euforisk.
"Ja, i januari, februari och mars är det ju regnperiod!", säger hon.

Jag överväger att påbörja en diskussion om när regnperioden egentligen infaller, men orkar inte. Det finns tydligen fakta och så finns det fakta, vilket kan vara väsensskilt från sanningen.

Men anledningen till att det regnar är tydlig. Vid en cykeltur för några månader sedan berömde jag en majsodlare som var ute och lukade ogräs, men han bara fnös till svar och hävdade att det inte spelade någon roll hur mycket han jobbade med jorden så länge gud inte bestämde att det ska börja regna.

Till slut kom jag hela vägen upp till Mountain of God, men inte ens där regnade det. Tyvärr var jag ensam på berget och hade inte täckning, så jag lyckades inte framkalla några regn den här gången. 

För något år sedan utlyste till och med presidenten en nationell bönedag för att få regnperioden att dra igång på allvar. Jag minns inte hur det gick till, om det var absolut majoritet av befolkningen som krävdes för att få fram budskapet och få mannen i skägg att öppna de pärlande regnmolnen. Den här säsongen har han i vart fall inte släppt till, inte på riktigt, men det kommer säkert snart. Bara en majoritet tror på det. Annars blir det tomt i ladorna på majs.

För Zambias skull hoppas jag verkligen på några regniga månader framöver, oavsett om det kallas regnperiod, avokadosäsong, vår eller bara ett perfekt väder att sitta inne och läsa en tjock bok och dricka en mugg rooibos.

Vad krävs egentligen för att kicka igång en sk regnperiod? Gåtan är fortfarande obesvarad, trots en hel del research från bloggarens sida.

//Theodor

Nya året öppnade blekt och utanför komfortzonen

I skrivande stund sitter hela familjen och saknar våra senaste besökare från Älvsjö, som anlände bara några timmar innan nyårsfirandet drog igång, och reste åter till snömoddens förtrollade land i fredags. Ja, Karin har ju redan fått nytt besök från en ministerdelegation med herr Fridolin i spetsen, men vi andra, vad ska vi ta oss till?

Bästa sättet att blicka framåt är ju ibland att börja med en titt i backspegeln. I det här fallet kan vi faktiskt se så långt tillbaka som två veckor. Inte dåligt för att vara prestandan på en helt vanlig bildel.

1. Nyårsfest. Ja, det gick att fira nyår i Lusaka. Det blev gott, roligt och sent. Dessutom blev det vin över.

Besökare som anländer direkt från Stockholm kan vara lite bleka, men det är inte farligt och går att råda bot på.

2. Samla länder runt Livingstone. Vi drog med våra gäster på safari i Chobeparken i Botswana och fick se både lejon och en mängd elefanter. Vi tog också klivet över den gamla järnvägsbron in mot Zimbabwe. Och drog iväg på årets första joggingtur utmed Mosi-ua-Tunya Road. Bra start!

Alltså det här var verkligen på gränsen, tyckte somliga.

3. Monty Python-leken. Merparten av våra besökare vågade kramas med en 13 år gammal pytonorm på Kalimba Reptile Park. Strax därefter stängdes parken tillfälligt med anledning av landets pågående koleraepidemi. Förra gången jag var med besökare på samma reptilpark blev det jordskred, så nu funderar jag på vad som ska hända härnäst ...

Alltså, den här snoken luktar pyton ... och det är därför det inte känns helt avslappnat att ha hen runt halsen, typ.

4. Åttio procent av Big Five. Det var bara den lilla prickiga kissemissen våra besökare inte fick se, men väl lejon, buffel, elefant och Lusakas lilla tama noshörning, som snart ska få en kvinnlig kollega i sin hage.

Ett par av Chobes hundra tusen snabelförsedda djur.

5. Lower Zambezi. Årets mest fascinerande solnedgång, ännu fler elefanter och landets varmaste poolbad fick vi vid Kiambi Safari Lodge, utmed Zambezi-floden.

Den här solnedgången vid Viktoriafallen var inte alls lika magisk som den i Kiambi, men fin ändå. 

Och så har vi så klart tillbringat massor med tid vid vår egna pool, besökt svenska ambassaden, kollat in barnens skola, shoppat souvenirer, varit på ridning och njutit av fantastiska ljumma kvällar och tidiga morgonturer i löparkläder. Kort sagt, det har varit mycket avkopplande!

Tack igen för ett härligt besök här i Zambia och välkomna åter :-)

//Theodor