Coffee börjar lära sig ett och annat

Vår söta hund Coffee ska ju få följa med hem till Sverige och det är inte bara pappersexercisen som har inletts, utan även några andra viktiga acklimatiseringsprocesser, nämligen:

Coffee har intagit en solsäng. Ibland behöver man bara få vila upp sig med lite skönt poolhäng!

- Antiskällkampanjen: vi har lånat ett halsband som ska hjälpa vår söte lille byracka att skälla mindre. Detta kan ta tid och kräver konsekvens. Men ibland måste man ju få skälla.

- Socialiseringskampanjen: under flera års tid har Coffee mest lekt med trädgårdsmästarens hund, men så flyttade vi ju och då blev det lite ensamt för vår hund. Detta har vi nu tagit tag i och varje morgon tar han numera en promenad tillsammans med några av kvarterets hundar. Så sakta börjar han förstå att det finns andra lurviga pälsdjur som också är trevliga och att man inte måste varje skälla på dem eller bitas.

- Anti-apatiska hundkampanjen: visst vill man ha en jycke som förefaller väluppfostrad, sträcker fram sin tass och lägger huvudet sött på sned eller vill bli klappad när man själv känner att det är skönt att sticka fingrarna i pälsen … Men, samtidigt vill man ju inte att ens husdjur ska övergå till att bli ett apatiskt hårigt bylte som bara ligger utmattad i sin korg. Häromnatten fick vi bevis på att Coffee har en lång väg att vandra innan han blir apatisk. Strax före kl 02.00 väcks vi nämligen av att han skäller. Vi tänker att det kanske är någon insekt som retar honom, eller möjligen råttor på taket. Men han fortsätter, oroligt och argt på samma gång. Till slut inser vi att han kanske behöver ut på toaletten. Så, jag öppnar grindarna till baksidan varpå han börjar skälla som en galning. Innan jag förstår att han ser något i utesoffan som jag inte ser har det hunnit gå ytterligare en bra stund. Men så reser sig något från soffan. Till slut fattar jag att det är vår vakt som bäddat ner sig och nu kommer emot mig och ska be om ursäkt. Coffee fortsätter att skälla. Vi ringer vaktbolaget. Vakten jobbar inte här längre, men känner sig säkert mycket utvilad efter en natts sömn i vår sköna utesoffa. Bra markerat Coffee! Men aj vad trött jag var dagen därpå. Det var länge sedan jag var vaken mellan 2 och 4 en vardagsnatt ...

// Theodor

December är alla avslutningsshowers bästa tid

Under de senaste tio dagarna har barnen stått fler gånger på scen än jag själv gjort under hela året. Så, det är bara till att blocka kalendern och göra sig redo med kameran. Den här bloggen är bara till för att för framtida generationer visa hur en hektisk decembervecka kan te sig i en familj med tre ungdomar och en söt hund.

Tänd Ett Ljus framfört av allt annat än en triad av svenska ungdomar. 

Förra veckan var det konsert med skolans körer. Astrid sjunger aktivt. Vid jul passar det ju också bra med lite jullåtar, och går man på en internationell skola är det bra om man speglar lite olika kulturer. Just den här amerikanska skolan har en oproportionerligt stor grupp svenskar (femte största nationalitet efter amerikaner, kineser, sydafrikaner och zambier) och därför sögs även Sigrid och Valle in i Triads gamla landsplåga Tänd Ett Ljus. Mycket uppskattat, inte bara av svenskarna i publiken.

Delar av skolans körer. 

Den här veckan var det först luciafirande på svenska residenset. Årets deltagare i luciatåget var mycket duktiga och klarade det oplanerade strömavbrottet suveränt. Ibland blir ett framförande bättre acapella än med ackompanjemang. Det är ju faktiskt nyss nämnda låten av Triad ett bra bevis för. Skönt att Karin och jag inte valde att förstöra skönsången utan kunde hålla oss till att applådera och fotografera.

Redo för crescendo med alla bandmedlemmar!

Dagen därpå var det så dags för avslutningskonsert för en rad olika konstellationer med skolans band, från grade 6 till grade 10. Också detta blev en mycket fin uppvisning, och precis lagom lång för trötta familjemedlemmar. Bästa låten var definitivt Skyfall av Adele - mäktig i skolbandets tappning.

Så, vi kan väl enkelt konstatera att december är alla avslutningsshowers bästa tid!

// Theodor

En kör från Bauleni fick det att svänga ordentligt.

Russ Menard tackar alla involverade. 

P.S. Vad hade vår söta hund med alla avslutningsshower att göra? Jo, det ska jag berätta, fast det får bli en egen blogg … D.S.

Kaffeprovning med julfika

Idag körde vi lite kaffeprovning med julfika på vår veranda.

Karin provar sig fram under själva koppningen. 

Teija från Peaberry Coffee ledde testningen och berättade massor om såväl zambiskt som internationellt kaffe, om processen från odling till rostning och olika trender kring bryggning och annat intressant. 

En av proverna håller inte måttet, avslöjar Teija, någon som vet vilken?

Bara dofta, inte doppa!

Zambiska bönor, men också från regionen. 

Karin hade bakat saffranskaka och kardemummakaka, vilket funkade mycket bra till julkaffet. 

Teija till höger, Felix till vänster. 

Kongo, Tanzania, Etiopien. Washed och natural. Robusta och arabica. 

Nu kan vi lätt hålla oss vakna hela helgen!

// Theodor  

Fladdermössen i Kasanka - ännu en storstilad Thanks Giving-resa

Vår lista med saker vi bara måste göra innan vi för andra gången flyttar från Zambia blir bara kortare och kortare. Att spana in fladdermössmigrationen i Kasanka var en av de kvarstående punkterna som nu kan bockas av.

Fruit Bats i solnedgång.

De här fladdermössen äter frukt och mäter ca 60-70 cm mellan vingspetsarna. De migrerar från olika delar av Kongo in i en liten skog i nordvästra Zambia, i Kasanka National Park. Det är drygt 50 mil från Lusaka på mestadels bra vägar.

Regnområdet närmar sig Kapabi Camp i Kasanka NP.

Nya konstellationer barn ger nya kunskaper i kortspel. Och många sköna skratt!

Den camping vi bokat i parken låg en bit in och även om det var nyöppnat för säsongen så gjorde tre dagars konstant regnande innan vi anlände att skogsvägarna till slut blev som lervälling. En ny och spännande upplevelse! Vi var fyra familjer i lika många bilar så vi kände oss ganska trygga när det gällde själva körandet. Vädermässigt hade vi soligt första och andra dagen, till efter kvällsturen då ett riktigt åskoväder drog in. Vår sista dag var det blandade skurar som gällde, men i skydd av ett kök och matplats under canvastak var det bara mysigt.

Fruit Bats i gryning. Vi lämnade campen kl.04.00 för att se fladdermössen torna upp sig över himlen.

BBC hade varit och filmat från utkiksplatsen i trädet. 

Fladdermössen lyfter från skogen i gryning och skymning, så första morgonen steg vi upp halv fyra för att köra fram till bästa utkiksplatsen och vara där i tid till den första strimman ljus spräckte det kompakta mörkret.

Halmstråfärgade fladdermöss svärmar i Kasanka. 

Under dagen vilade vi upp oss inför skymningsturen, då vi från en utkiksplats i ett stort träd kunde följa de närmare tio miljoner fladdermöss som varje år kommer hit under perioden oktober till december.

Extremt fascinerande! Ett måste om man befinner sig i landet under rätt säsong.

Tretton meter upp i luften fanns en mycket bra utkiksplats för att se fladdermössen på behagligt avstånd. 

En kort promenad i vårmarkerna nedanför Kapabi Camp. Svettigt i solen. 

// Theodor

Solnedgången är så mycket vackrare från andra sidan floden

Jag  vet, mitt bloggande sker alltmer oregelbundet, men ibland får jag en stund över och då tycker jag att den tiden ska användas till att berätta. Den här gången om min senaste födelsedag. Som jag helt på egen hand valt att fira i ett annat land och i tält.

Jag vet, det har funnits en tid när jag inte uppskattat campinglivet. Och det kanske kommer en tid när jag inte uppskattar campinglivet. Men, just nu väljer jag alltså att åka till Zimbabwe och bo i tält på min födelsedag.

Att ta sig över gränsen är lite mer komplicerat än att tura över Öresundsbron, men processen är ändå hyfsat välfungerande. En fem-sex olika luckor att fylla i blanketter i och sedan är det bara att dra vidare in i landet. Den här gången låg campingen bara några kilometer bort, på andra sidan Zambezifloden.

Vi har varit på det här stället förut, men ville nu visa att solnedgången faktiskt är vackrare på andra sidan floden för Frans och Patric med familjer. I gengäld fick vi prova på att bada i floden (ja, det finns inte bara tigerfish i vattnet …) och en massa annat skoj.

Vi hade flera flodhästar och elefanter i campen, men också vårtsvin och vackra fåglar. Alltså, detta kunde ju bara toppas med en massa presenter, där jag nog högst värdesätter musikquizen! Och de nya strumporna och pannlampan. Ja, jag hör, det har funnits ett annat liv och det kanske kommer ett annat liv.

Men just nu hävdar jag bestämt att solnedgången är så mycket vackrare från andra sidan floden.

// Theodor