Mitt liv som hund - Zambisk version

Det fanns ju en tid när vår hund Coffee hade möjlighet att leka hela dagarna med trädgårdsmästarens hund Frisky. Sedan kom det en dag när jag sakta rullade in på tomten och inte uppfattade att Frisky satt i en buske precis vid uppfarten. Jag hörde ett ljud och stannade tvärt. Då hade Frisky sett någonting under bilen och kastat sig in mellan fram- och bakhjulet. Någon meter bakom bilen låg hon, som ett platt gossedjur i något fluffigt tyg. Blod ur munnen och öronen. Stendöd.

Frisky var en mycket glad jycke som gillade att bli kliad på magen. 

Jag hade tänkt att berätta denna tragedi för hela familjen samtidigt, men var i affären när Astrid kom hem från skolan. Hon fick storyn av hemhjälpen. Det hände sig så att detta dessutom var den första april. När Astrid till sina syskon berättade att Frisky var död, att pappa kört över henne, tagit livet av henne, ja, då tyckte syskonen att det var ett dåligt aprilskämt. 

Coffee, aktiv på dagarna och trött på kvällar och nätter. Men klättrar i träd som katter. Och skäller på allt och alla, innan han vill ha kel och gos och kli.

Vi grät hela kvällen, tillsammans. Coffee letade efter sin kompis, sorgsen han också.

Innan vi fick Coffee så letade vi efter en riktig pomerainian. Jag hade en säljare på kroken, men slog aldrig till när han till slut skickade en bild. Inte ens när han halverat priset … Vad är det här för ras egentligen? Eller är det en av figurerna i The Muppets?

Sedan kom det en ny dag, när trädgårdsmästarens dotter berättade att hon inte kunnat sova sedan Frisky dog, och att hon nu skaffat en ny valp.

Snowy, två månader, typ. 

Vi välkomnar så klart Snowy till vår trädgård och på nytt har Coffee börjat vifta så där ivrigt på svansen och skälla på alla som inte fattar hur kul livet som zambisk hund faktiskt är. 

// Theodor

Faktaruta:
- Filmen Mitt Liv Som Hund hade premiär 1985 och jag gör en mycket liten roll som fotbollsspelare. Det blev slutet på min karriär som skådis.
- Anton Glanzelius gör dock en fantastisk huvudroll, Melinda Kinnaman gör också en viktig insats, för att inte tala om Anki Lidén, bara några år innan hon får sonen som senare kommer att kalla sig själv för Avicii …
- Michael Jackson älskade filmen och bjöd över Anton till Neverland. Ja, det finns spännande anekdoter åt alla håll och kanter!

Gone fishing - ännu en störande aktivitet från ett liv på andra sidan klotet

En av mina svenska följare skickade nyligen ett personligt meddelande med uppmaningen att sluta publicera allting jag gör om dagarna. Anledningen verkade vara att det finns de som jobbar också och som då kan bli störda. Eftersom meddelandet inte innehöll en enda emoji har jag svårt att veta om det var ett skämt eller på riktigt.

Den minsta tigerfishen av dem alla. Men den finaste storfiskarhatten. 

Därför är det nu viktigt att alla ni som jobbar faktiskt återgår till det, omedelbums.

Lodgen heter Redcliff. Ett passande namn helt enkelt.

Jag kommer bara kort berätta om en natt i Lower Zambezi. Fem män som åker fem timmar för att fiska, äta gott, dricka en GT vid en lägereld, lyssna på berättelser om hur det var i Zambia på sjuttio- och åttiotalet …

Catch and release.

... dra upp sin första Tigerfish, sova med öppen dörr, invigas i tigerfiskarordern, njuta av flodhästar, krokodiler, elefanter, babianer och mängder av fåglar, och på vägen hem skratta sig tårögd åt svensk humor.

Hon ville inte pussas när jag väl fått henne på kroken. Gillade hon inte hatten?

Jag berättar inte mer. Vill inte störa alla er som jobbar. Hoppas ni kan respektera det.

Motståndarbåten i årets fisketävling.

// Theodor

Vägen till förbättrade gator går via en period av normaliserat zambiskt kaos

Redan förra året bloggade jag om projektet som ska bredda Lusakas gator och anpassa staden för en trafiksituation som kommer uppstå i framtiden.

Alltid bättre att gå på trottoaren än att tvingas gå på gatan, för allas bästa. 

Så vad är då nytt? Jo, självaste BBC har nu rapporterat om projektet (kolla på filmen i deras app, kanske har den finputsats något av beställaren bakom projektet, men där finns ändå något slags journalistiskt inslag i det hela …). 

Själv skulle jag summera situationen så här:

• Projektet har kommit igång, på bred front, i princip överallt, samtidigt. 
• Det har blivit tydligare för mig att målet är att bredda från en fil i vardera körriktning till åtminstone två, med någon typ av trottoar eller gång/cykelbana, samt ett gediget dike på båda sidor vägen. 
• Det har också förtydligats att det ska byggas viadukter för att leda om tung trafik (läs koppartransporter från Kopparbältet uppe i Ndola-trakten till gränserna mot Zimbabwe och Botswana) bort från stadskärnan.
• Projektet finansieras av ett indiskt konsortium.
• Det är ju ett mycket bra projekt, med ett mycket bra syfte och om jag blundar ser jag för mitt inre hur trafiken flyter på så där vackert som i en smäktande ballad om en tysk autobahn!

Några roliga spaningar finns det så klart också, typ:

• Titta, diket på vänster sida är nästan en halvmeter högre upp i luften än vägbanan, hur ska vattnet då komma dit?
• Indisk engelska är inte alltid helt kompatibel med afrikansk engelska, har jag noterat när jag promenerat i mitt eget kvarter och smyglyssnat på diverse konversationer.
• I vissa kvarter är det mycket folk som går, men om trottoaren då är ganska smal, eller man kanske inte vet att det är en trottoar eller att man får gå på den där förhöjda stensättningen, ja, då kvarstår ju utmaningen med fotgängare på vägbanan.
• Oj, fanns det elledningar här under vägbanan! 
• Hoppsan, grävde vi av vattenrören nu!
• Äh, det där Internet måste ju kunna vara utan sina fiberkablar, är det inte molnbaserat nuförtiden?
• Raksträckorna är färdiga, men hur var det nu man byggde korsningar? 
• Trafikljus eller rondell? Eller bara fyrvägskorsningar?
• Förskottet vi fick ut är slut, låt oss köra igång bygget på ytterligare en gata för att få ut mer pengar. Avsluta det vi börjat med? Trams!

Fler filer, djupare diken och en trottoar. Det blir så mycket bättre i Lusaka!

Att vägarna blir bredare och anpassas för dagens och framtidens trafiksituation är ett viktigt steg, sedan skulle man också kunna addera lite mer trafikkunskap i allmänhet för att undvika scenarier som:

• Titta, jag ser ett backkrön och jag ser en kurva, jag kör om innan jag ska svänga av in till min gata!
• Titta, en asfalterad väg, jag går på den så att mina skor inte blir dammiga!
• Titta, ett potthole på min sida vägen, vänta, jag ska bara köra runt det på din sida vägen, vänta sa jag och håller samtidigt ut en arm för att visa vad jag tänkt, det går superfort!
• Titta, jag kompenserar min söndriga vänstra framlampa med helljus på höger! 
• Titta, alla andra har lyset på, så då är det ju onödigt om jag också har det, och dessutom sliter det på mitt batteri. Det blir lite som Earth Hour, fast lokalt i min bil ...
• Titta, jag har ett viktigt kattklipp på YouTube som jag bara måste se nu på vägen hem … ups, var jag på fel sida vägen? Fast inte mer än några sekunder! 

Skämt åsido, det här kommer bli mycket bra när det är klart. Det är bara en period nu fram till nästa fas där det ibland kan tyckas lite smått kaotiskt. Vilket i sig är ett mycket bra tillfälle att jobba med att undvika signalhornet eller att låta långfingret fara upp mot andra trafikanter eller svordomar slita sig ur munhålan! 

Allt har ett gott syfte, det är jag övertygad om. Så även Lusakas till synes kaotiska vägprojekt.  

// Theodor

P.S. Vän av ordning har ju så klart fattat att merparten av de här situationerna uppstår minst lika ofta i samband med vägarbeten hemma i Sverige. Och det där kattklippet har jag aldrig förstått hur folk kan vänta med tills man kommit hem till tevesoffan - det måste ses, bums, oavsett hur mycket trafiken än rusar omkring mig!