Det har redan gått en vecka sedan vi kom hem från höstlovet. Kanske har du redan sett några av de bästa bilderna i social medier. Kanske har du dessutom beställt din personliga canvas-utskrift av bilder på när jag snorklar, en afrikansk solnedgång, barn som badar, vattenfall, eller något helt annat.
 |
| På Fig Tree Café i Kabwe köper man sig en cappuccino med en extra shot och så klart några flaskor Taliban Hot! |
Jag tror nog ändå att du nyfiket kommer att scrolla hela vägen ner till sista raden i den här bloggen! Allt annat vore konstigt.
 |
| Den här vandringen var på högsta scoutnivå. Sverigetröja är ett måste när Sverige spelar match. Då blir det vinst. |
Dag 1 - Lördag: Vi stiger upp i ottan och kör ca 600 km, från Lusaka till Mutinondo Wilderness. På vägen är barnen fantastiska, matsäcken och det perfekt molniga bilvädret likaså. Spännande att se lite mer av landet. Första etappen är mer trafikerad av långtradare (transport av koppar) och bussar. Vi åker bland annat utmed Tazara järnvägen, genom Kabwe och Kapiri Mposhi och andra mindre städer. Väl framme blir det sundowner och bad för barnen. Sköna skrönor vid lägerelden får vi inte heller glömma.
 |
| Man kan ju så klart inte ha en afrikansk solnedgångsbild i varenda blogg, skulle ju se jönsigt ut och ge en känsla av att blogghantverket bara består i sk copy and paste-teknik. Men säg, hur ofta ser man CD-skyltade bilar i kvällsljus? |
Dag 2 - Söndag: Vi stannar i Mutinondo och går på en skön vandring. Någon säger att vi går en kilometer, någon annan mäter upp tio kilometer. Vi kan väl enas om att vi avslutar med ett skönt bad i ett vattenfall. Välbehövligt efter att ha klättrat i berg och vandrat på mysiga skogsstigar. Bad, monkey orange och ännu en magiskt vacker kvällshimmel.
 |
| I bakgrunden sitter en lokalanställd och bloggar med full täckning. I förgrunden är GT:n snart slut medan en ur ungdomsgänget rusar mot kameramannen i ett försök att minimera antalet pinsamma bilder. Bra försök! |
Dag 3 - Måndag: Vi lämnar Mutinondo efter frukost och kör 500 km till norröver, genom Kasama och fram till Mpulungu vid Lake Tanyanika. Där tar vi båten med all vår packning i riktning mot Tanzania i nordost, medan Kongo tornar upp sig i nordväst. Väl framme vid Isanga Bay tar vi ett dopp och somnar tidigt.
 |
| Isanga Bay beach. Här kan man paddla kajak, spela beach volley, njuta i hängmatta, titta på grön mamba eller simma ut för snorkling bland akvariefiskar. Lake Tanyanika är världens näst största sjö och världens näst djupaste också. Inga krokodiler eller flodhästar vid just vår strand. |
Dag 4 - Tisdag: Det blir en dag på stranden, men också en dag i snorkelutrustning. Beach volley och mer bad, kajakpaddling i vår vik.
 |
| I närheten av Lake Tanyanika sköts faktiskt sista skottet i Första Världskriget, två dagar efter freden. De hade lite dålig täckning i mobilnätet på den tiden. Här syns en av dagens sista bomber falla. |
Dag 5 - Onsdag: På förmiddagen softar vi mest, och efter lunch drar vi ut på en fisketur. Vi får inte ett enda napp men touchar ändå gränsen till Tanzania. Väl åter hägrar den ständigt pågående beach volley-turneringen på nytt. Visst var jag i det vinnande laget?
 |
| Tyvärr var Bengt Öste inte med på fisketuren, men vi hade kul ändå. |
Dag 6 - Torsdag: Förmiddagen vigs åt en lång utflykt till Kalambo Falls, ett vackert vattenfall på gränsen mot Tanzania. Vi gav oss ut allihop (två familjer med tre barn i varje, totalt 10 personer), men efter några hundra meters stenklättring inser både Astrid och jag att det är för tufft för henne. Vi låter de andra åtta ta sig upp till fallen på egen hand medan vi vänder om till byn där vi började. Där spelar vi fotboll med skolbarnen och tar över en mattelektion på den lokala skolan. Sedan åker vi tillbaka till stranden och softar i väntan på övriga gänget. Som så klart också hade en fantastisk utflykt. På kvällen ser vi en grön mamba på stranden, check!
 |
| Skolan hade två lärare, tre skift och totalt tusen elever. Alla ville räkna ut mina mattetal! |
Dag 7 - Fredag: När man tränar mer än en gång i veckan och har kickat igång en utmaning på Strava där det enda man måste göra är att minst en gång i veckan springa minst 45 minuter, ja, då kan man ju inte bara låta bli att springa 45 minuter även om man befinner sig så långt ut i Zambia man bara kan komma. Så, jag snörar på mig löparskorna, joggar genom ett par byar och ut på den riktigt steniga vägen. På min tur har jag närmare 50 barn i hasorna, alla glatt räknande på engelska. One, two, three, four … Hela vägen upp till 100! Love it. Resten av dagen njöt vi av mer snorkling, beach volley, monopolspel i skuggan, bokläsning, goda måltider och svalkande vin i restaurangen. På kvällen ser vi ännu en orm på stranden … double check.
 |
| Längst därinne i barnaskaran demar Karin sin iPhone och bygger sitt nätverk av instaföljare. |
 |
| Så mycket glädje när de här barnen fick spela fotboll med en musungo på rasten, men sen grillades de hårt i matte. |
Dag 8 - Lördag: Efter en tidig frukost tar vi båten till bilarna i Mpulungu och kör sedan 500 km till Mutinondo Wilderness där vi njuter av sista kvällen.
 |
| Båten går hemåt efter en fantastiskt avkopplande vecka på stranden i Zambia. |
 |
| Kanske var de här killarna bättre på att få något på kroken än sällskapet i den lite större båten? |
 |
| Snälla, en sista sundowner, och en sista bild på en afrikansk solnedgång, pliiiiiiiz! |
 |
| Okej, men bara en då ... |
Dag 9 - Söndag: Ja, du kan så klart räkna ut hur många kilometer vi kör den här dagen. En fantastisk resa har kommit till sitt slut. Underbart sällskap, massor med nya upplevelser och hela familjen har haft förmånen att få se ännu en bit av Zambia.
// Theodor
