måndag 28 mars 2011

Min tand e (inte) lös ...

Astrid har dragit ut på själva framtandsleveransen några veckor, men nu kan jag avslöja att den har förflyttats från överkäken till en tändssticksask.
"Gluggen" Sverkén har också noterat att ytterligare en tand hänger löst och snart kommer att förpassas till de sälla jaktmarkerna.

Hela familjen säger: Grattis! Och eftersom farmor är på besök har Astrid redan erhållit en guldpeng ...

//

Det här är inte Ulrik

Jag letade hela gårdagen, men ingen vill längre kännas vid namnet Ulrik. Mannen på bilden hävdar bestämt att hon heter Samantha Fox. Tyvärr var jag tvungen att klippa nederdelen av bilden för att få plats, men de utnötta jeansskjortsen visade mer än man behöver se för att bilda sig en uppfattning om Sammys "erbjudande" ... Eller, vänta, var det jag själv som hade jeansshorts? Eller var det lakritsshots?


Grattis igen Karin och Veronika, hoppas ni fick den fest som ni hade önskat er. Nästa år kör vi tema 90-tal. Då kommer jag själv ta itu med mitt ointresse för sport och klä ut mig till svenska fotbollslandslaget från 1994, eller möjligen Anders Glenmark, som jag också, än så länge åtminstone, är väldigt ointresserad av. Fast jag hinner ju fylla fyrtio under året, det kanske är då ens topplista börjar se ut så här;

1. Tomas Ledin
2. Anders Glenmark
3. Ted Gärdestad (allt, innan han dog)

//

Back to the 80s - äntligen ligger bilderna ute ...

Frugan har fyllt år. Själv har jag varit nostalgisk, kanske en släng av fyrtioårskris redan så här tidigt på året? Allt avhjälptes dock med ett party, till minne av åttiotalet. Själv var jag ju synthare, men på senare år har jag känt mig nyfiken på ”andra sidan”. Och i lördags tog jag mod till mig, grattade frugan och drog på mig min Dee Schnider-dräkt.

Förutom uppträde, dans till otroligt bra (?) musik och den obligatoriska tävlingen "Vem av dessa tre kvinnor är den riktiga Lena?" så hade vi även en tävling som gick ut på att den som hade bäst klädsel fick en flaska vin. Det gick åt tre flaskor, vill jag minnas, och alla tre vinnarna var bara femton och körde en crossover mellan Pernilla Wahlgren, Madonna och sig själva. Alla kläder, i princip, inhandlade lokalt, av klimattekniska själ (inte heller på den frågan minns jag riktigt svaret, men det lät som just "av klimattekniska schjäääl har jag handlat allt lokalt, på Scjhowjetso market ..."). Grattis till er alla tre!

Så här ett par dygn efter sitter tröttheten fortfarande i. Jag minns lite förläget hur jag för något år sedan gjorde narr av min fru som då fått nackspärr av att julpyssla på Svenska Skolan, en helg i december. Nu sitter jag i samma rävsax; av blott några låtars luftgitarrspelande stramar min nacke och mitt tumgrepp hemskt. Tänk om jag ändå valt att gå den enkla vägen, tagit fram min syntharkostym och istället för gitarren kunnat nöja mig med att trycka på en knapp på en dator …

Förutom Dee Schnider och Lena Philipsson fanns det ett sjuttiotal andra galningar på festen, som t ex Madonna (minst tre stycken), Don Johnson från Miami Vice, Samantha Fox (innan hon kom ut och blev lesbisk …), femtonåriga Karolina Lindblom, Per Gessle (eller om det var en av killarna i Trance Dance, eller kanske någon av tjejerna, musiken var så hög så jag minns inte svaret på frågan …) och så en busskörande kille som hette Ulrik, åtminstone hörde jag någon snacka om honom dagen efter …

Riktigt kul var det åtminstone, och poolvattnet var varmt efter två stora glas Kir. Mer än så minns ingen, precis som på åttiotalet.

//

Vår most wanted-lista

Så här mot slutet av åren i Zambia har vi börjat skissa på en lista över de hundra viktigaste sakerna vi måste göra innan vi flyttar härifrån. En av punkterna visade sig tidigare i våras vara semester i Malawi. Så den punkten har vi precis bockat av. Det blev en lång bilfärd, men också en egen sandstrand, fantastiskt god mat och många trevliga pratstunder, speltimmar och lärorika utflykter med en annan familj som också visade sig ha just Malawi på sin most wanted-lista.
Det visar sig nu också att våra vänner i familjen Hoel har återvänt till de kallare breddgraderna. De stannade ju i Afrika en hel månad och hann med att träffa oss, bada i poolen, men också en riktigt spännande tur till Viktoria Fallen där de hamnade i våldsamma upplopp samt krockade bilen och mycket annat. Men nu är de som sagt på säker mark igen. Förutom saknad lämnade de även kvar en galaklänning, ett par kalsonger och ett legorymdskepp …

Och väl hemma från Malawi har nu mina föräldrar anlänt för ett treveckorsbesök. Trevligt. De sitter just nu i vardagsrummet och diskuterar vilka blommor de sett i vår trädgård idag. Mamma tycks mest se fram emot Dutch Market nu på lördag och pappa resan till Viktoria Fallen nästa helg. Får se hur våldsam den resan blir för oss, Karin ska ju nämligen till Sverige så nu är det hardcore pappan som tar vid igen. Eller kanske sonen. Eller bara chauffören. Eller semesterfiraren, som genom denna resan kan bocka av ännu en punkt på vår most wanted-lista.

//

lördag 12 mars 2011

Kindergarten Assembly

Ja, igår började vårlovet; ett kombinerat sport- och påsklov på amerikanska skolan. Men för att vi alla med gott samvete ska kunna åka på semester krävs ju också att vi tar i lite extra den där sista veckan. Så har barnen gjort. Sigrid och Valle hade uppträde förra veckan, och Astrid nu i tisdags. Temat på den sistnämnda var "seeds are growing" och de sjöng sånger på såväl franska som engelska. En av favoriterna, åtminstone för barnen, var en ABBA-dänga som nu fått ny text;

"Mamma Mia, here I grow again, you just want to pick me ..."

Jorå, fantasi har de och skådespelartalang också. Astrid gjorde en roll som frö, men också som uppvaktad flickvän till danske William.

Och frugan har ju dessutom varit på planeringsdagar nu torsdag-fredag, så visst kan vi väl summera det som att familjen varit duktig och gjort det där lilla extra nu inför semestern. Välförtjänta är vi, inbillar vi oss.

Imorgon bär det av, mot Malawi. Kl.06.00 rullar vi ut genom porten. Redan nu är nästan allt packat. I princip ...

//

Nyklippt och redo för Malawi

Det har varit en hektisk vecka, som inleddes med att jag skjutsade våra besökare till flygplatsen. Borde skrivit minst en egen blogg om vad vi gjort tillsammans, och en sådan kommer, snart.

Sedan har vi hållit på att förbereda vår bilsemester till Malawi. Det var väl i typ tisdags som vi insåg att Patrolen varit oförsäkrad under en tid och panik utbröt. Men, men, säg den panik som varar för evigt ... Så sent som igår fredag var försäkringar för såväl Zambia som Malawi betalade, nya däck pålagda och kwatcha bytt mot dollar. Kvarstår att tanka och packa väskorna fulla med strandrelaterade prylar och kläder. En gedigen matsäck behövs ju också. Och kartorna måste läggas fram, men vi har dagen på oss ...

Under veckan som gått har både Karin och jag kapat barret och ja, nu på morgonkvisten har till och med Valle varit hos frisören och då känner vi ju oss väldigt semesterförberedda. Imorgon drar vi, hundra mil i vardera riktning. Ett äventyr, tror jag.

//