Zambia är tydligen ett hett resmål även 2019!!!

När vi bodde utomlands förra gången var barnen små och många av våra släktingar och vänner befann sig också i småbarnsåren. Vi hade några mycket trevliga besök även då, men den här gången har det fullständigt exploderat. Redan efter några månader dök första gänget upp och sedan har det rullat på. Om ett par veckor anländer fjärde familjen bara för den här terminen!

Åker du till Zambia för safari, Viktoriafallen eller för att träffa familjen Sverkén? De här besökarna ville ha extra allt!

I senaste numret av resetidningen Vagabond finns ett fantastiskt reportage om safarimöjligheterna i Zambia (http://www.vagabond.se/artiklar/resmal/20190322/zambia-spektakular-safari/). Grannlandet Zimbabwe har dessutom utsetts av Lonely Planet till en bubblare på destinationsfronten för 2019. Regionen har mycket att erbjuda, även om det kan vara lite av en djungel att få till en riktigt bra resa.

När man bor utomlands blir naturligtvis besöket från Sverige lite annorlunda jämfört med när några långväga gäster tar sig till Älvsjö. De flesta piper inte förbi Lusaka över en helg för att gå på konsert, shoppa eller tillbringa en heldag på Gröna Lund. En lyckad visit kräver helt enkelt lite mer av såväl värden som besökaren..

Är du nöjd med zebra, giraff och några elefanter? Eller vill du kanske springa ikapp med en gepard eller bli nattad av en bushbaby eller kanske rentav en pangolin? För Afrikas giftigaste ormar vill du väl helst ha på armlängds avstånd?

Kanske vill du träffa Coffees kusiner när du ändå är på safari? De är mycket sociala och lever i ganska stora grupper, men är också så fattiga att de inte har något hem. Fast just de här vildhundarna verkade ha det väldigt bra. När vi kom för nära med safarijeepen bajsade en av dem så illaluktande att vi var tvungna att ge oss av. Skitsmart.

Men precis som på hemmafronten är det tydliga förväntningar som är receptet till ett lyckat besök även i Lusaka. Här är mina spaningar på några viktiga grundstenar:

1. Har ni varit i Afrika tidigare? I Zambia eller något annat land i regionen?
2. Hur många dagar har ni tänkt vara i Zambia?
3. Är det en semester för att åka på safari i Zambia? Är det Big 5 ni är på jakt efter? Kanske vildhundar, pangoliner, geparder eller så är ni supernöjda med en flock impala? Viktoriafallen? Stadsliv med marknader och kåkstäder?
4. Eller är prio att hälsa på oss i Lusaka? Se ambassaden och barnens skola, smaka lite på vår vardag?
5. Afrika är fattigt men inte billigt. Hur stor budget har ni?
6. Motion, mat, sömn är ju grunden till en lycklig människa, vad har ni för behov under er vistelse?
7. Jaha, är det ett afrikanskt maraton eller ditt livs första triathlon på södra halvklotet som hägrar?
8. Vi reser mycket själva och med besökare, har ni lust att uppleva något som vi ännu inte har gjort?

För att få ihop programmet skickar vi ibland iväg våra besökare på egen hand, inte minst när det gäller resor vi redan gjort ett antal gånger. Här handlar det så klart också om att barnen inte kan vara lediga hur mycket som helst från skolan (svenska och zambiska loven matchar sällan helt) och att Karin hävdar att hon har en viss begränsning i antal semesterdagar. De familjer som varit på någon egen utflykt har skött detta galant på egen hand! Och med en guide på plats i Zambia kan man ju gemensamt skapa ett skräddarsytt upplägg som passar alla parter, budgetar och förväntningar!

Som vi letade efter skatten i båda ändar av den här regnbågen … Och när vi väl hittade den uppstod frågor som: ska vi betala gåvoskatt, eller inkomstskatt eller ska den förmånsbeskattas? Regnbågar får man aldrig för många av vid Viktoriafallen! (mycket gammalt ordspråk).

Nu har jag säkert glömt några viktiga punkter - jag borde så klart ha en uppföljningsenkät till alla besökare så att konceptet kan utvecklas ytterligare. Vem vet, det kanske kommer på sikt. Men först få vi så klart passa på att njuta lite extra av att länderna i regionen bubblar så hårt på resebolagens topplistor!

// Theodor

Kulturella skillnader kan ibland vara förvirrande

Det var ett tag sedan förra bloggen. Det har helt enkelt inte funnits så mycket att rapportera. Men, nu har det varit födelsedag, fest och så har jag klippt mig. Om detta måste jag berätta.

Först om dagens besök hos frisören. Jag har testat ett par olika salonger under den tid vi bott här, men fastnat för den närmaste, den på Centro Mall i Kabulonga. Jag har haft en och samme kille vid varje tillfälle utom ett. Och just då upplevde jag att det blev lite bättre. Så, idag tänkte jag att jag vill ha en lite extra fin frisyr, gick fram till den bäste frisören och frågade om han hade tid för mig. Varpå följande dialog utspelar sig:

Jag klipper mig alltid hos samma frisör, det känns tryggt ...

"Visst har jag tid för dig"
"Bra"
"Men först vill jag ha ditt telefonnummer"
"Jaha?"
"Ja, ditt telefonnummer, jag behöver ditt telefonnummer"
"Men ni har ju redan mitt nummer"
"Ja, fast jag ska åka till London i nästa månad och behöver ditt telefonnummer"
"Hur menar du nu?"
"Jag behöver ditt nummer eftersom jag behöver ett bidrag från dig för att ha råd att åka till London!"
Jag tittar på mannen i spegeln, han ser tillbaka på mig, utan att le. Jag ser mig om i salongen. Alla andra jobbar på som om ingenting har hänt. Jag andas. Till slut får jag en extra fin frisyr och ser faktiskt fram emot den kampanj frisören nu kommer bedriva för att jag ska betala hans Londonresa. Kommer jag orka säga nej under hela hans kampanj?

Förresten, jag tänkte åka till Sverige om någon månad, någon som vill ge mig sitt nummer?

Vad tror du, har du lust att sponsra min nästa resa? Ge mig ditt nummer i så fall!

Nåväl, kulturella skillnader uppstår då och då. En annan klassiker från förra året är när jag ska handla inför en middagsbjudning och det står några öl och ett par flaskor vin bland matvarorna på bandet vid kassan i matvaruaffären. Dialogen var väl ungefär så här:

"Ska du ha fest?", frågar kassörskan glatt.
"Javisst", säger jag och tänker att jag egentligen inte orkar med en konversation.
"Är jag bjuden?", fortsätter hon.
En nerv rycker till och jag förs in i någon typ av skådespel.
"Självklart", hör jag mig själv säga.
"Bra", säger hon och lyfter upp två flaskor Fanta som hon har stående på golvet bredvid sig, slår in dem på min nota och fortsätter le.
"Vad gör du?", hör jag mig själv säga, inte längre lika road av skådespelet.
"Vadå? Du sa ju att jag var bjuden på din fest …"

Ska du ha fest? Då kan du väl bjuda mig också. Eller åtminstone köpa några flaskor Fanta åt mig!

Någon minut senare fick kassörskan hjälp att ta bort läsken från min nota, men just där och då hade jag inte mage att berätta för hennes chef. Hon hade ju sannolikt blivit av med jobbet, på studs. Och med det hade jag försatt en hel familj i ytterligare fattigdom och det var ju inte riktigt så det var tänkt med vår vistelse här i Zambia.

Som avslutning på detta tema vill jag även berätta om Karins födelsedag i fredags. Vi har som tradition i familjen att den som fyller får tårta på sängen. En trevlig tradition som också kräver att man ordnar en tårta. Jag beställde således en hög och fin chokladtårta på The Corner Café. Konditorn visade en displaytårta som vi gemensamt diskuterade hur den skulle göras om till att passa Karins önskemål. Ta bort de båda marsipandjuren på toppen, skriv Happy Birthday Karin, men i övrigt ska det vara en likadan som den där …

Två dagar senare dyker jag upp för att hämta bakverket:

"Jag ska hämta en chokladtårta till min fru, en födelsedagstårta som den där", säger jag och pekar på bakverket i montern.
"Bra, är det den?", säger en av tjejerna bakom disken.
"Nej, det är det inte, det ska stå Happy Birthday Karin på den, och marsipandjuren ska inte vara där på toppen"
"Jag förstår, men vad sägs om den här istället", säger hon och pekar på en vit gräddtårta där det står I Love You Mum … Ska jag nu börja skratta eller ana oråd?
"Fast jag var här i tisdags och beställde en sån där tårta fast med vissa justeringar"
Hon ringer upp chefen. Till slut är de fyra personer som tittar på chokladtårtan och jämför med I Love You Mum-bakverket. Jag tar en kaffe i väntan på att de ska få tag på mästerkonditorn. Det tar väl en kvart ungefär. Jag hinner ta in en mineralvatten också.
"Titta, vi har hittat din tårta", säger tjejen och håller fram en hjärtformad tårta i rosa och rött med texten Happy Birthday Karin. Jag tittar på klockan och inser att tiden för mina födelsedagsförberedelser på allvar håller på att rinna ut. Ber jag dem göra en ny tårta kan det bli en Lakritstårta med smak av ananas och med texten Gift from God! Det finns bara en väg att vandra, suck.

Kanske inte en hög och rund chokladtårta, men god ändå. Och det står ju inte I Love You Mum!

Alltså, jag måste vara en extremt otydlig person, som gärna finansierar andra människors resor mot en snygg frisyr eller ordnar rosaskimrande tårtfester där alla är bjudna!

Och med det sagt önskar jag er alla en fortsatt förvirrad start på veckan.

// Theodor