Halloj alla!
Och stort tack för en fantastisk sommar i Sverige. Utan er hade det verkligen inte blivit detsamma, varken i Stockholm, Småland eller på Gotland.
Men, det där var då, det här är nu. Sedan en månad är vi tillbaka i Lusaka, Zambia. Första två veckorna hade vi besök av vänner från andra sidan motorvägen och hittade på en massa skoj. Livingstone, Chobe och Kanyemba lodge i Lower Zambezi visade sig alla från sin rätta sida. Poolhäng på Sable Road, tygshopping på Saffique, pytonkramning och krokodilburgare på Kalimba reptile farm, och en guidad tur på Nationalmuseum, för att bara nämna några spännande upplevelser!
Men sen då? Jo, skolan har startat, Karin har kommit igång med jobbet och dessutom hunnit med en kurs i Stockholm, och jag är igång med träning och skrivande. Lika bra att passa på, för om en vecka dyker mina föräldrar upp och i samma veva är det hög tid att ta tag i konsultandet igen. Det är med andra ord full fart framåt, som ett av de mellanstora partierna uttrycker sig nu i valrörelsen. Självklart har jag avlagt min röst, här på ambassaden. Det är ett viktigt val. För vår demokrati! Jag läste i en undersökning att det tydligen finns en stark korrelation mellan personer som inte är särskilt nöjda med livet och de som röstar på SD. Se där, tjugo procent av våra medborgare tror alltså på fullaste allvar att livet kommer kännas bättre bara för att det blir färre invandrare. Hmm … intressant tanke … Och är det också därför det blir extra viktigt att filma alla invandrare som kommer fram till partiets valstugor? Eller bara blåneka till allting som någonsin har hänt? Vad sägs om att erbjuda de här tjugo procenten en universitetskurs i svensk historia och grunderna till vår framgång?
Så här i början av ett nytt läsår är det också viktigt att måla upp en tydlig bild för vad vi vill uppnå under året. Barnen har börjat satsa på att spela trumpet och spela fotboll. Det är konserter på gång senare i höst och självklart är de taggade för att vinna några av de cuper som arrangeras i Lusaka. Åtminstone tänker jag så när jag nu bokar upp mig för att skjutsa dem överallt, alltid.
Familjen tittar också på spännande resor i regionen, att göra på loven. Och jag funderar på om jag ska signa upp mig för några nya lopp. Tillsammans med Frans och Wikus körde jag ju Elephant Epic i juni, ett 73 km långt cykellopp, från Lusaka till Lower Zambezi. Det gick över förväntat! Och idag har jag varit och cyklat de svåraste passagerna i det där loppet på nytt. Galet? Ja, det är väl bara förnamnet. Det kommer ett par andra cykellopp eller triathlon senare i höst, men inget är bestämt. Just nu är det en ganska skön känsla.
Men oj, nu glömde jag en av de hetaste sakerna som hänt. I söndags krockade jag! Jag vet, det är uppenbart att jag är oskadd, barnen lika så. Lärdom: ta aldrig för givet att en mini-Toyota inte ska tvärnita mitt i en rondell, det kan bara sluta illa. Jag vet, man ska inte ligga så himla nära bakom som jag gjorde. Och om man ändå gör det så är det bra att ha en bättre reaktionsförmåga än vad jag har. Anyway, jag har betalat och håller tummarna för att fallet ska vara ur världen, även om killen med bilen avslutade sitt senaste WhatsApp-meddelande med de bevingade orden: "To error i human, to forgive is divine. Lets kip in touch!" …
Alltså, det här blev ju en halvbra blogg, även om jag adderade lite spänning mot slutet. Jag har helt tappat tonen under sommaren. Får försöka skriva lite oftare, så att jag kan locka er alla tillbaka, igen och igen och igen …
// Theodor
Och stort tack för en fantastisk sommar i Sverige. Utan er hade det verkligen inte blivit detsamma, varken i Stockholm, Småland eller på Gotland.
Men, det där var då, det här är nu. Sedan en månad är vi tillbaka i Lusaka, Zambia. Första två veckorna hade vi besök av vänner från andra sidan motorvägen och hittade på en massa skoj. Livingstone, Chobe och Kanyemba lodge i Lower Zambezi visade sig alla från sin rätta sida. Poolhäng på Sable Road, tygshopping på Saffique, pytonkramning och krokodilburgare på Kalimba reptile farm, och en guidad tur på Nationalmuseum, för att bara nämna några spännande upplevelser!
Men sen då? Jo, skolan har startat, Karin har kommit igång med jobbet och dessutom hunnit med en kurs i Stockholm, och jag är igång med träning och skrivande. Lika bra att passa på, för om en vecka dyker mina föräldrar upp och i samma veva är det hög tid att ta tag i konsultandet igen. Det är med andra ord full fart framåt, som ett av de mellanstora partierna uttrycker sig nu i valrörelsen. Självklart har jag avlagt min röst, här på ambassaden. Det är ett viktigt val. För vår demokrati! Jag läste i en undersökning att det tydligen finns en stark korrelation mellan personer som inte är särskilt nöjda med livet och de som röstar på SD. Se där, tjugo procent av våra medborgare tror alltså på fullaste allvar att livet kommer kännas bättre bara för att det blir färre invandrare. Hmm … intressant tanke … Och är det också därför det blir extra viktigt att filma alla invandrare som kommer fram till partiets valstugor? Eller bara blåneka till allting som någonsin har hänt? Vad sägs om att erbjuda de här tjugo procenten en universitetskurs i svensk historia och grunderna till vår framgång?
Så här i början av ett nytt läsår är det också viktigt att måla upp en tydlig bild för vad vi vill uppnå under året. Barnen har börjat satsa på att spela trumpet och spela fotboll. Det är konserter på gång senare i höst och självklart är de taggade för att vinna några av de cuper som arrangeras i Lusaka. Åtminstone tänker jag så när jag nu bokar upp mig för att skjutsa dem överallt, alltid.
Familjen tittar också på spännande resor i regionen, att göra på loven. Och jag funderar på om jag ska signa upp mig för några nya lopp. Tillsammans med Frans och Wikus körde jag ju Elephant Epic i juni, ett 73 km långt cykellopp, från Lusaka till Lower Zambezi. Det gick över förväntat! Och idag har jag varit och cyklat de svåraste passagerna i det där loppet på nytt. Galet? Ja, det är väl bara förnamnet. Det kommer ett par andra cykellopp eller triathlon senare i höst, men inget är bestämt. Just nu är det en ganska skön känsla.
Men oj, nu glömde jag en av de hetaste sakerna som hänt. I söndags krockade jag! Jag vet, det är uppenbart att jag är oskadd, barnen lika så. Lärdom: ta aldrig för givet att en mini-Toyota inte ska tvärnita mitt i en rondell, det kan bara sluta illa. Jag vet, man ska inte ligga så himla nära bakom som jag gjorde. Och om man ändå gör det så är det bra att ha en bättre reaktionsförmåga än vad jag har. Anyway, jag har betalat och håller tummarna för att fallet ska vara ur världen, även om killen med bilen avslutade sitt senaste WhatsApp-meddelande med de bevingade orden: "To error i human, to forgive is divine. Lets kip in touch!" …
Alltså, det här blev ju en halvbra blogg, även om jag adderade lite spänning mot slutet. Jag har helt tappat tonen under sommaren. Får försöka skriva lite oftare, så att jag kan locka er alla tillbaka, igen och igen och igen …
// Theodor