söndag 14 januari 2018

Nya året öppnade blekt och utanför komfortzonen

I skrivande stund sitter hela familjen och saknar våra senaste besökare från Älvsjö, som anlände bara några timmar innan nyårsfirandet drog igång, och reste åter till snömoddens förtrollade land i fredags. Ja, Karin har ju redan fått nytt besök från en ministerdelegation med herr Fridolin i spetsen, men vi andra, vad ska vi ta oss till?

Bästa sättet att blicka framåt är ju ibland att börja med en titt i backspegeln. I det här fallet kan vi faktiskt se så långt tillbaka som två veckor. Inte dåligt för att vara prestandan på en helt vanlig bildel.

1. Nyårsfest. Ja, det gick att fira nyår i Lusaka. Det blev gott, roligt och sent. Dessutom blev det vin över.
Besökare som anländer direkt från Stockholm kan vara lite bleka, men det är inte farligt och går att råda bot på.

2. Samla länder runt Livingstone. Vi drog med våra gäster på safari i Chobeparken i Botswana och fick se både lejon och en mängd elefanter. Vi tog också klivet över den gamla järnvägsbron in mot Zimbabwe. Och drog iväg på årets första joggingtur utmed Mosi-ua-Tunya Road. Bra start!

Alltså det här var verkligen på gränsen, tyckte somliga.

3. Monty Python-leken. Merparten av våra besökare vågade kramas med en 13 år gammal pytonorm på Kalimba Reptile Park. Strax därefter stängdes parken tillfälligt med anledning av landets pågående koleraepidemi. Förra gången jag var med besökare på samma reptilpark blev det jordskred, så nu funderar jag på vad som ska hända härnäst ...

Alltså, den här snoken luktar pyton ... och det är därför det inte känns helt avslappnat att ha hen runt halsen, typ.

4. Åttio procent av Big Five. Det var bara den lilla prickiga kissemissen våra besökare inte fick se, men väl lejon, buffel, elefant och Lusakas lilla tama noshörning, som snart ska få en kvinnlig kollega i sin hage.

Ett par av Chobes hundra tusen snabelförsedda djur.

5. Lower Zambezi. Årets mest fascinerande solnedgång, ännu fler elefanter och landets varmaste poolbad fick vi vid Kiambi Safari Lodge, utmed Zambezi-floden.

Den här solnedgången vid Viktoriafallen var inte alls lika magisk som den i Kiambi, men fin ändå. 

Och så har vi så klart tillbringat massor med tid vid vår egna pool, besökt svenska ambassaden, kollat in barnens skola, shoppat souvenirer, varit på ridning och njutit av fantastiska ljumma kvällar och tidiga morgonturer i löparkläder. Kort sagt, det har varit mycket avkopplande!

Tack igen för ett härligt besök här i Zambia och välkomna åter :-)

//Theodor 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar