Ska jag lägga ner min blogg?

Sedan vi kom tillbaka till Lusaka efter semestern har jag hittills inte haft så mycket att blogga om. Eller så har inte inspirationen funnits. Så sent som i morse funderade jag till och med på att lägga ner den. Drastiskt, eller hur!

Men så hörde jag att svärfar saknade mina inlägg och bilder på sina barnbarn. Då kände jag att det ändå finns ett värde på mina ord. Så nedläggningshotet är för närvarande över. Puh!


Karin sitter just nu och jobbar. Låtsas som om hon har flera jobb samtidigt. Ha! Som om inte jag har det!

Enligt min syn sitter jag just nu på följande befattningar:
- Coach för tre synnerligen humörsvängiga barnrumpor.
- Chef över tre anställda (hushållerska, trädgårdsmästare och barnflicka).
- Ansvarig för hushållets samtliga inköp.
- Controller för hushållets ekonomi.
- Verkställande förste dieseltankare.
- Semesterplanerare med ensamrätt på vissa dyrare resmål.
- Nätverkare i det lusakiska homedaddylivet.

Så att jag skulle ha det glassigt och min fru häcken full, det kan jag inte riktigt hålla med om.

Det skrivs ju en del om Zambia nu, och det är ju, som Bert Karlsson alltid har sagt, så att all publicitet är bra publicitet. Vilket i sin tur ligger farligt nära Ulf Lundells klassiska "även en inställd konsert är en konsert".

Ja, ja. Nu får jag börja leta efter lite bilder så inte den här bloggen helt förblir i svartvit resten av hösten.

//