När nyfikna hyenor intar Zimbabwe mitt under Mugabes avgång

Att åka eller inte åka, det var frågan i förra veckan. För är det revolution så är det. Och då blir man ju minst sagt lite nyfiken. Eller hur!

Redan i september planerade vi för en långhelg i Zimbabwe, men hade då inte fått ordning på varken bilpapper eller campingutrustning. Vi bokade av och flyttade fram vår resa till Thanks Giving-helgen (i Sverige mest känd som dagen innan Black Friday när alla affärer har en helt ny chans att sälja lite extra strax innan julruschen), då våra barn som går i amerikansk skola kunde vara lediga. För någon vecka sedan blev dock den politiska situationen i Zimbabwe lite kärv och när barnen såg bilder på stridsvagnar på gatorna i Harare, ja, då stod sig våra argument om en trevlig campinghelg ganska slätt.

Men, ett dygn innan planerad avfärd bestämmer sig till slut Mugabe för att avgå (jo, han fick säkert en fet summa pengar och några värmande kramar som plåster på såren). Då tyckte vi så klart att det passade med avgång även för oss. Lite äventyr har väl ingen dött av! Sagt och gjort, jag tillbringade typ en hel dag med att fixa allt som man måste ha med sig när man ska campa i en nationalpark i Zimbabwe.

Det tar några timmar att köra till gränsen. Där gör man reklam för "One Stop Shop", vilket i praktiken innebär att man bara behöver stanna på ena sidan gränsen och där gå igenom all pappersexercis. Att detta innebär att man måste prata med åtta (8) olika gubbar och gummor som alla skriver en kråka och bankar in en stämpel talar vi tyst om. Att några av dem var ganska barska i tonen nämner vi inte heller. Vi var förvarnade om att det skulle ta en dryg timme. Och det var precis vad det gjorde.

Väl på andra sidan gränsen mötte vi upp våra vänner som kom från Harare och körde sedan gemensamt in i parken Mana Pools, som ligger utmed Zambezi river. Det hade regnat lite grand, men vädret klarnade upp och blev riktigt soligt. Vi börjar bli ganska slipade på att sätta upp tält och laga mat i bushen nu. Karin, tack igen för att du drev igenom detta med att börja campa. Riktigt najz.

Vi gjorde några game drives med egna bilar och såg bland annat:
- massor med elefanter
- en stor hjord med bufflar
- en pride med lejon
- antiloper, mest impala och waterbuck
- apor
- krokodiler
- flodhästar
- schakal
- zebror
- en drös med fåglar (Zambias nationalfågel African Fish Eagle och några till)

Men, vi får ju inte glömma hyenorna. Och att det där begreppet "Nyfiken som en hyena" faktiskt stämmer. Tänk er så här:

Mörkret har lagt sig. Vi sitter runt lägerelden. Middagen är avdukad, glasen fylls på. Barnen börjar gå in i tälten för att knyta sig. Plötsligt lufsar någonting fram ur buskarna och promenerar igenom vår lilla camp, mellan tälten och bilarna. Förvåning uppstår, hos både människor och djur. Men när detta är utrett lufsar hon vidare in i mörkret. Hyenan.

Tänk er också ett liknande scenario ett dygn senare:

Vi har ätit lite ost och kex efter middagen. Det börjar bli dags även för oss vuxna att krypa in i tälten. Kanske är det lite svalare denna andra natt? Kanske kan man krypa ner åtminstone med benen i sovsäcken? Jag ska bara duka av ostarna, öppnar bagageluckan på bilen och känner att det luktar fränt. Men det är ingen ostdoft. Inte heller en angenäm doft. Det är doften av DÖD. Och där står hon på nytt. Bara en meter ifrån mig. Min kära hyena. Så nyfiken. Men innan jag hunnit skrika eller lysa med ficklampan eller fundera vidare på varför hon stinker som hon gör, är hon borta, försvunnen in i nattens mörker.

(så här i efterhand är jag ganska glad att jag inte drog upp kameran för att föreviga min date med den nyfikna döddoftande besten, men visst, det kanske känns lite klent för dig som läsare ...)

Sista morgonen har vi även en elefant bara några meter bakom vårt tält. Men det ser bara våra vänner. Lyckligt ovetandes tittar vi istället på hur aporna intar vårt campingbord för att leta ost- och kexsmulor.

Jag läste någonstans att Mana Pools National Park rankas som en av Afrikas bästa parker. Den camp vi bodde på var mycket enkel, men vilka upplevelser och så mycket djur. Dessutom väldigt vackert vid den här tiden på året, när det precis har börjat grönska efter de första regnen. Jag hoppas att vi ses snart igen!

//Theodor