måndag 9 november 2009

Långväga långtidsbesök

Mina föräldrar har nu varit på besök i drygt tre veckor.

"Nästa lördag är vi hemma", sa min mamma vid dagens förmiddagskaffe. Då har de varit på plats i fem veckor. Inte riktigt så hektiskt program som när de hälsade på i Maputo, men de hinner ändå med en hel del. Samtidigt har de verkligen uppskattat att kunna ta ett eftermiddagsdopp i poolen eller bara sitta på verandan och läsa eller virka (gissa vem som gör vad).

Nu går min pappa en långrunda i trädgården, kollar in småkryp och växter. Jag får väl förbereda mig på en del nya ämnen vid middagen. Kanske av typen; du vet väl att du har en väldigt unik gul blomma som växer borta vid bananplantorna, eller; nu har termiterna kommit för att stanna, eller; julstjärnorna var större på Rhodos än de ni har i er trädgård.

Eller som i förra veckan när jag kom hem från affären och pappa satt och sorterade alla skruvar i verktygslådan. Vilket mamma kopierade i morse med att styra upp alla knappnålar i etuiet till symaskinen. Låt oss säga så här; för 20 år sedan hade jag blivit helt galen på den typen av aktiviteter, nu känns det ganska skönt att någon gör det åt mig.

Men det är inte bara den sidan av sina föräldrar som man upptäcker (igen) när man umgås så här mycket. Jag insåg häromdagen att vi inte träffat varandra så intensivt som vi nu gjort sedan våren 1995 när jag bodde hemma efter högskolestudierna. Och då höll jag mig förmodligen hemifrån så mycket jag kunde. Så det kanske egentligen är närmare 20 år sedan vi träffades så här. Halva livet alltså. Hursomhelst, man upptäcker ju en del positiva sidor också hos sina föräldrar.

Jag tänker på min pappa som plöstligt visar sig kunna leka riktigt bra med barnbarnen, och tar egna initiativ till det. Jag kan inte minnas att han på sjuttiotalet lekte lika mycket med mig och mina syskon som han nu gjort med Astrid, Sigrid och Valdemar på tre veckor. Är jag avundsjuk på min egen far? Mycket bra med barnen har han blivit, eller så har jag inte varit uppmärksam innan, det kanske är en kvalitet som han alltid haft!

Se här till exempel, när farmor bakat småländska kringlor och farfar fick chansen att fika med Edith, Anna och barnen.

//

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar