fredag 18 februari 2011

I Western Province kostar de hetaste rösterna ett lejon


Fredag, och jag hade som vanligt många punkter på min att göra-lista. Den första gällde löpning, och Tomas blängde väl lite på mig när jag tyckte att det kunde räcka med 4 km-rundan, till skillnad från sexkilometern som vi körde i onsdags. Igår hade jag vilodag, men Tomas passade tydligen på att köra lite cykelintervaller med Peter. Alltmedan jag sitter hemma och leker författare över en kopp kaffe och en hög småkakor.

Nåväl, väl åter från löparturen kommer plötsligt Lena emot oss och jag tror att både Tomas och jag tänker i banor som;
- Väl mött kära fredag, äntligen vankas det förmiddagskaffe, det är vi fan-i-mig förtjänta av, eller bara;
- Fan, hoppas inte hon känner att min illasittande t-shirt stinker av gubbsvett redan efter lilla rundan ...

Men Lena har sitt vanliga oceanstora leende och går på alternativ A, och för att avstyra inviten till en förmiddagskaffe på närliggande Kilimanjaro, tvingas jag börja i en annan ände.

"Jag var med Astrid hos sjukgymnasten igår", säger jag och berättar uppsluppet om de båda tidningar i väntrummet som gjort störtst intryck på mig, nämligen Guns N Ammo (aprilnumret från 2009) och Safari Hunter (januariutgåvand från 2010). Hela redogörelsen slutar med att såväl Tomas som Lena och en dansk kvinna vid namn Miriam, som bara av misstag stannat till med bilen för att få reda på varför Tomas och jag är så himla svettiga, hänger på ut till Michael Borman och Kirk Hoffman på Bangweulu Tuxidermy, i folkmun även kallade zebraskinnkillarna.

Jag konstaterar ganska snabbt att det zebrafölskinn som nu finns att tillgå inte riktigt svarar upp mot mitt önskemål, men då det snart kommer nya skinn från en närliggande privat ranch känner jag mig ändå tillfreds, trots att en kinesiskt kvinna tydligen visat stort intresse för dem. Mest på skoj frågar jag Michael om han har lust att visa verkstaden och ett par sekunder senare står vi öga mot öga med en lejonhane. Förvisso inte livs levande, men historien bakom är ändå väldigt intressant. Det är nämligen Mr President själv som beordrat uppstoppningen, som ett led i att köpa en röst från den oroliga västra provinsen, där en cheif ska få skogens konung som en liten present. Underbart! Tänk själv om Fredrik Reinfelt skulle skicka en uppstoppad varg till Göran Johansson bara för att undvika framtida upplopp i staden ...

Vi får en lång föreläsning om allt från skjutkåta amerikaner som betalar drygt en halv miljon svenska kronor för att lägga ner ett lejon och dessutom få det uppstoppat och hemfraktat till vardagsrummet, till det svåra i att jobba i ett land som Zambia, med att stoppa upp vilda djur, till vilken potential den här verksamheten har. Mycket intressant. Och naturligtvis lite galet, på gränsen till skruvat.

//

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar