Vi hade en överläggning i helgen, inom familjen. Alla hade så klart koll på att den kommande veckan bär många viktiga datum i sitt sköte. Såväl Fettisdag som Alla Hjärtans Dag. Samtidigt är det ju bra att inte svulla alltför hårt, än mindre i en vardag som vår, där ordet "vardagsmotion" helt och hållet fallit ur vårt vokabulär. Det blev lite av ett vägval. Fettisdag eller Valentines. Av den anledningen hade vi vår överläggning.
Så här gick upptakten till. Och detta är nästan helt sant. Åtminstone inte bara fejk news. Kanske med ett uns av alternativa fakta, men inte helt och hållet hittepå!
Karin, som är den av oss vuxna som har en tradition att varje år baka sina egna semlor och bjuda hela familjen, hade tydligen fått ta del av en ambassadsemla redan i fredags. Jag vet, hemma pratas det mycket om korvsemla, semmelwrap och årets heta chili-halal-semla. Men här, här håller vi minsann tillgodo med den sk ambassadsemlan. Ja, vi och vi, de som jobbar på ambassaden. Vi andra håller inte alls till godo. Vi lider, och kallar vår situation för hardship.
Karin tyckte alltså att vi kanske inte behövde ha semlor hemma också. Åtminstone upplevde hon inte att hon behövde stå i köket och baka. Jag försöker naturligtvis vara följsam, flexibel och inlyssnande. Jag tänker: jaha, kommer jag att dö knall och fall om jag under en säsong inte äter någon semla? Svaret: kanske inte.
Barnen: buhu, ska vi inte ha någon semla!!! Fy, vad elaka ni är!!! Eller, nej, vänta. Så var det inte alls. Jag sa faktiskt inte alls det där. Det har ni bara hittat på. Jag sa att barnen var smarta, som alltid. Och föreslog att jag skulle lära vår hemhjälp att baka och göra semlor. En bra idé, tycker fyra av fem i familjen. Själv inser jag att det ju blir lite som de zambiska trafikskolorna där en person utan tillsynes någon större trafikerfarenhet försöker lära elever att köra bil. Det skulle möjligen kunna bli en korvsemla men mer se ut som en hög av ingredienser staplade på varandra med en klick grädde ovanpå allt. Jag skulle säkert bli stämd av internationella förbundet för semlor. Min semla skulle bara få heta korv, inte ens korvsemla. Lite som när blockchoklad bytte till block för att det inte innehöll tillräckligt med kakao. Och i mitt fall skulle det därmed inte få heta något alls. Kanske bara "högen".
Så, till slut fattade alla att det inte skulle bli några semlor. I överläggningen vann Karins utslagsgivande röst och vi beslutade oss för att i år inte fira Fettisdagen, utan istället slå på stort på Alla Hjärtans Dag. Återstår bara att åka till butikerna och försöka hitta något riktigt överraskande, kanske något med hjärtan på. I de danska färgerna. Helst ska det inte bara vara krimskrams och så måste jag tänka på miljön och inte låta inköpen paketeras i några plastpåsar - kan jag dessutom gå eller cykla till butiken så får jag extra poäng. Jag har dagen på mig. Ska försöka att inte bli alltför bitter.
Undrar hur eftermiddagen kommer bli? Kommer vi alla sitta tysta och trumpna, var och en på sitt håll? Det är ju ändå Fettisdagen. Utan semla. Zå zer det ut i Zambia. Försöker blicka framåt, till imorgon. Festdagen. Alla Hjärtans Dag.
// Theodor
P.S. Nu är det ju så klart extremt lätt för alla er där ute att tycka illa om mig, att jag borde för helvete kunna fixa min egen jävla semla om jag så gärna vill ha den. Men måste alla verkligen vara duktiga på att baka semla? Och till nästa år kan jag meddela att Karins semlor faktiskt är bland världens bästa semlor. Jag saknar dem redan jättejättemycket. Fattar just nu inte hur jag ska klara mig ett helt år utan dem! Hade inte varit samma sak med mina egna semlor ("högen"), det lovar jag. D.S.
Så här gick upptakten till. Och detta är nästan helt sant. Åtminstone inte bara fejk news. Kanske med ett uns av alternativa fakta, men inte helt och hållet hittepå!
Karin, som är den av oss vuxna som har en tradition att varje år baka sina egna semlor och bjuda hela familjen, hade tydligen fått ta del av en ambassadsemla redan i fredags. Jag vet, hemma pratas det mycket om korvsemla, semmelwrap och årets heta chili-halal-semla. Men här, här håller vi minsann tillgodo med den sk ambassadsemlan. Ja, vi och vi, de som jobbar på ambassaden. Vi andra håller inte alls till godo. Vi lider, och kallar vår situation för hardship.
Karin tyckte alltså att vi kanske inte behövde ha semlor hemma också. Åtminstone upplevde hon inte att hon behövde stå i köket och baka. Jag försöker naturligtvis vara följsam, flexibel och inlyssnande. Jag tänker: jaha, kommer jag att dö knall och fall om jag under en säsong inte äter någon semla? Svaret: kanske inte.
 |
| Den här bilden är stulen, jag erkänner, och föreställer en semla som inte alls ser lika god ut som Karins fantastiskt goda semlor, vilka i sig är betydligt godare än de sk ambassadsemlorna. I år fick resten av familjen varken Karins semla eller ambassadsemla. Det kan bli andra bullar nästa år, eller året därpå. Man vet aldrig när det gäller just semlor. Författaren till artikeln är inte bitter ... |
Barnen: buhu, ska vi inte ha någon semla!!! Fy, vad elaka ni är!!! Eller, nej, vänta. Så var det inte alls. Jag sa faktiskt inte alls det där. Det har ni bara hittat på. Jag sa att barnen var smarta, som alltid. Och föreslog att jag skulle lära vår hemhjälp att baka och göra semlor. En bra idé, tycker fyra av fem i familjen. Själv inser jag att det ju blir lite som de zambiska trafikskolorna där en person utan tillsynes någon större trafikerfarenhet försöker lära elever att köra bil. Det skulle möjligen kunna bli en korvsemla men mer se ut som en hög av ingredienser staplade på varandra med en klick grädde ovanpå allt. Jag skulle säkert bli stämd av internationella förbundet för semlor. Min semla skulle bara få heta korv, inte ens korvsemla. Lite som när blockchoklad bytte till block för att det inte innehöll tillräckligt med kakao. Och i mitt fall skulle det därmed inte få heta något alls. Kanske bara "högen".
Så, till slut fattade alla att det inte skulle bli några semlor. I överläggningen vann Karins utslagsgivande röst och vi beslutade oss för att i år inte fira Fettisdagen, utan istället slå på stort på Alla Hjärtans Dag. Återstår bara att åka till butikerna och försöka hitta något riktigt överraskande, kanske något med hjärtan på. I de danska färgerna. Helst ska det inte bara vara krimskrams och så måste jag tänka på miljön och inte låta inköpen paketeras i några plastpåsar - kan jag dessutom gå eller cykla till butiken så får jag extra poäng. Jag har dagen på mig. Ska försöka att inte bli alltför bitter.
Undrar hur eftermiddagen kommer bli? Kommer vi alla sitta tysta och trumpna, var och en på sitt håll? Det är ju ändå Fettisdagen. Utan semla. Zå zer det ut i Zambia. Försöker blicka framåt, till imorgon. Festdagen. Alla Hjärtans Dag.
// Theodor
P.S. Nu är det ju så klart extremt lätt för alla er där ute att tycka illa om mig, att jag borde för helvete kunna fixa min egen jävla semla om jag så gärna vill ha den. Men måste alla verkligen vara duktiga på att baka semla? Och till nästa år kan jag meddela att Karins semlor faktiskt är bland världens bästa semlor. Jag saknar dem redan jättejättemycket. Fattar just nu inte hur jag ska klara mig ett helt år utan dem! Hade inte varit samma sak med mina egna semlor ("högen"), det lovar jag. D.S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar