Vår söta hund Coffee ska ju få följa med hem till Sverige och det är inte bara pappersexercisen som har inletts, utan även några andra viktiga acklimatiseringsprocesser, nämligen:
- Antiskällkampanjen: vi har lånat ett halsband som ska hjälpa vår söte lille byracka att skälla mindre. Detta kan ta tid och kräver konsekvens. Men ibland måste man ju få skälla.
- Socialiseringskampanjen: under flera års tid har Coffee mest lekt med trädgårdsmästarens hund, men så flyttade vi ju och då blev det lite ensamt för vår hund. Detta har vi nu tagit tag i och varje morgon tar han numera en promenad tillsammans med några av kvarterets hundar. Så sakta börjar han förstå att det finns andra lurviga pälsdjur som också är trevliga och att man inte måste varje skälla på dem eller bitas.
- Anti-apatiska hundkampanjen: visst vill man ha en jycke som förefaller väluppfostrad, sträcker fram sin tass och lägger huvudet sött på sned eller vill bli klappad när man själv känner att det är skönt att sticka fingrarna i pälsen … Men, samtidigt vill man ju inte att ens husdjur ska övergå till att bli ett apatiskt hårigt bylte som bara ligger utmattad i sin korg. Häromnatten fick vi bevis på att Coffee har en lång väg att vandra innan han blir apatisk. Strax före kl 02.00 väcks vi nämligen av att han skäller. Vi tänker att det kanske är någon insekt som retar honom, eller möjligen råttor på taket. Men han fortsätter, oroligt och argt på samma gång. Till slut inser vi att han kanske behöver ut på toaletten. Så, jag öppnar grindarna till baksidan varpå han börjar skälla som en galning. Innan jag förstår att han ser något i utesoffan som jag inte ser har det hunnit gå ytterligare en bra stund. Men så reser sig något från soffan. Till slut fattar jag att det är vår vakt som bäddat ner sig och nu kommer emot mig och ska be om ursäkt. Coffee fortsätter att skälla. Vi ringer vaktbolaget. Vakten jobbar inte här längre, men känner sig säkert mycket utvilad efter en natts sömn i vår sköna utesoffa. Bra markerat Coffee! Men aj vad trött jag var dagen därpå. Det var länge sedan jag var vaken mellan 2 och 4 en vardagsnatt ...
// Theodor
 |
| Coffee har intagit en solsäng. Ibland behöver man bara få vila upp sig med lite skönt poolhäng! |
- Antiskällkampanjen: vi har lånat ett halsband som ska hjälpa vår söte lille byracka att skälla mindre. Detta kan ta tid och kräver konsekvens. Men ibland måste man ju få skälla.
- Socialiseringskampanjen: under flera års tid har Coffee mest lekt med trädgårdsmästarens hund, men så flyttade vi ju och då blev det lite ensamt för vår hund. Detta har vi nu tagit tag i och varje morgon tar han numera en promenad tillsammans med några av kvarterets hundar. Så sakta börjar han förstå att det finns andra lurviga pälsdjur som också är trevliga och att man inte måste varje skälla på dem eller bitas.
- Anti-apatiska hundkampanjen: visst vill man ha en jycke som förefaller väluppfostrad, sträcker fram sin tass och lägger huvudet sött på sned eller vill bli klappad när man själv känner att det är skönt att sticka fingrarna i pälsen … Men, samtidigt vill man ju inte att ens husdjur ska övergå till att bli ett apatiskt hårigt bylte som bara ligger utmattad i sin korg. Häromnatten fick vi bevis på att Coffee har en lång väg att vandra innan han blir apatisk. Strax före kl 02.00 väcks vi nämligen av att han skäller. Vi tänker att det kanske är någon insekt som retar honom, eller möjligen råttor på taket. Men han fortsätter, oroligt och argt på samma gång. Till slut inser vi att han kanske behöver ut på toaletten. Så, jag öppnar grindarna till baksidan varpå han börjar skälla som en galning. Innan jag förstår att han ser något i utesoffan som jag inte ser har det hunnit gå ytterligare en bra stund. Men så reser sig något från soffan. Till slut fattar jag att det är vår vakt som bäddat ner sig och nu kommer emot mig och ska be om ursäkt. Coffee fortsätter att skälla. Vi ringer vaktbolaget. Vakten jobbar inte här längre, men känner sig säkert mycket utvilad efter en natts sömn i vår sköna utesoffa. Bra markerat Coffee! Men aj vad trött jag var dagen därpå. Det var länge sedan jag var vaken mellan 2 och 4 en vardagsnatt ...
// Theodor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar