Vill bara meddela alla semesterfirare att vi nu har inlett vår sommarturné och att alla bandmedlemmarna nu mår bra.
Vår trummis var tvungen att åka tillbaka på snabbvisit till Lusaka för ett minst lika viktigt möte som alla spelningar vi gör på turnén. Men vi klarar oss faktiskt ganska bra utan trummis. Som i andra obskyra band går det ju fint med trummaskin.
Förra veckan, då hela bandet var på plats, genomfördes ett antal rutinmässiga läkarkontroller och dylikt, samt att vi gjorde några provspelningar i Älvsjö med omnejd (läs Örby). Denna vecka blir det ytterligare några repetitioner och sådant innan vår trummis återvänder.
Idag tyckte flera av bandmedlemmarna att huvudpunkten var en gästspelning på dagis, samt kinamat på Älvsjö värdshus, för att inte glömma lekplatsen vid Konsum med påföljande glass och blöjbyte i gräset ...
Ibland har jag funderat på om jag ska bli bandets manager istället för att bara harva på med kompgitarren. Men då skulle väl vår yngste medlem, keyboardisten Valle, slå bakut och tycka att det blir lite sned könsmässig balans, lite som i The Corrs eller ett inverterat New Order, i gamla tappningen då försås.
Kanske blir Agneta och Frida också sura. Vem fan ska bära dem på axlarna om jag inte är med på alla spelningar? Och vem ska plocka upp alla leksaker och byta kisskläder? Eller så är det just sådant som en manager gör! Nej, jag får vackert stå kvar vid min gitarr. Och faktum är, jag trivs ju väldigt bra med det. De där tre små galna popsnörena ger ju så mycket tillbaks, förutom frustratrion menar jag. It's called love, som ett av ovan nämnda band uttryckte det en gång i tiden.
Nej, nu är det dags att krypa in i turnébussen och sova några timmar innan vi drar vidare imorgon. Till sist: förlåt Ida, jag erkänner att det var ett grovt påhopp, men sådana är ju vi inom den här branschen.
Snart kommer det kanske bilder, i färg.
God natt!
//
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar