Ett synnerligen trevligt AfroPartaj

Jag har egentligen knappt vaknat efter nattens AfroPartaj hemma hos Elham och Eva. Jag känner fingrarna knappa på datorn, en ny blogg måste ut, innan alla har vaknat och besviket ser att de senaste nyheterna från svenskkolonin i Zambia ännu inte finns på Internet.

Karin sover, igen. Barnen hörs inte längre. Inte personalen heller. Har jag också somnat igen?

I ett mer utvilat tillstånd hade jag säkerligen valt att summera gårdagens AfroPartaj annorlunda, men just idag styr mitt tillstånd också vad jag får ur mig. Om en timme finns det andra punkter på vår helgagenda, så om nyheterna ska kablas ut får det bli nu.


Så här minns jag gårdagens AfroPartaj:
1. Vi anländer långt ifrån först, ej heller sist.
2. Musiken är långt ifrån låg, ej heller på max.
3. Regnet hänger i luften. När baren väl är uppdukad hänger regnet inte längre i luften, utan vräker ner.
4. Vädret tvingar oss in under verandataket, och till närhet.
5. En blöt soffa ger mig blöta kläder, vilket ingen märker eftersom alla är blöta, på ett eller annat vis.

6. Baren läcker, och det beskriver också hur min fru ser ut.
7. Baren fylls på, nya gäster dyker upp runt om poolen, strömmar till likt ett stim med törstiga blötdjur. Åskan har slutat gå. Regnet drar bort, men gästerna stannar kvar.
8. Musiken är långt ifrån låg, dansgolvet fylls till max.
9. Ett temaparty är ett temaparty, gäster är gäster. Ingen vinner kategorin bästa partykläder, alla är vinnare.

10. Även om baren läcker så fylls den på, vi lika så.
11. Min fru är också läcker, jag känner igen henne på tyget. Vi matchar, men jag bara ler när hon föreslår att vi ska låta sy upp fler familjekreationer. Vi är många i familjen, men en gemensam kostym skulle ge en antydan av sportdyrkan, som en lagdräkt fast i afromönster. Jag är glad att vår maid tycker min skjorta är fin.
12. Det eldas här och var, ryker från små pinnar i mungipor. Ju mer baren läcker desto mer eldas det, här och var. Det finns hembränt, men också hemodlat. Ett AfroPartaj är ett AfroPartaj, man måste ta seden dit man kommer. Till och med Obama har kommit. Vi kan alla påverka BNP, på ett eller annat sätt. Handla vitt, stöd svart.
13. Jag sluddrar om mitt författarskap, spelar nästan en roll, och inser först nu att jag lika gärna kunnat utge mig för att vara en storsatsande friidrottare. Typ: "jag började träna redan under tiden i Maputo, men så kom barnen, och först nu har jag tid igen. Till påsk ska ribban ligga på 2.50 ...". Trovärdigt? Ska fyllesnack vara trovärdigt? Vad gör man inte för att få stå själv i baren en stund? Jag skulle dö för att få stå själv i baren en stund, det är min image ... Nej, nej, nej. Skärpning, ärligt.

14. Om polisen skulle storma in och be mig blåsa skulle jag ... förmodligen dra upp mitt diplomatvisa och låtsas vara imun mot alla polisövergrepp i världen. Kanske ge dem en slant för besväret, vi kan alla påverka BNP, på ett eller annat sätt.
15. Undrar hur dagen efter kommer att kännas? Kommer vi att avverka någon av helgplanerna, eller bara krypa ner under täcker och fundera på hur den där baren kunde läcka så fort som den gjorde, för visst gjorde den det?
16. På något sätt kommer vi hem, barnen är uppe och kollar på TV. De är stora nu, klara sig själva. För när man är stor gör man det, eller?


P.S. Tack värdinnor, utan er hade vi aldrig läst det här. Och, Elham, jag lovar att ge igen; plötsligt minns jag att du kastade en GT på mig. En isbit fastnade innanför mina glasögon, jag har en köldskada på ögonlocket idag ... D.S.

//