Med lite kisspauser, ommöblering i bil pga illamående och annat väsentligt var vi framme efter drygt fem timmar. Puku Pan är en enkel lodge, men med en hel del intressanta aktiviteter, varav vi testade det mesta. Så här skulle jag själv ranka dem:
1. Fisketur på floden. Detta gjorde vi två gånger, och vid sista tillfället fick vi både en del fisk och se flodhästar, krokodil och en frodig varan som låg och solade sig. Efter första fisketuren hoppade vi förresten genast in i en safarijeep och satte kurs mot en elefant som guiden Martin hade spottat. Uppskattat av vitingarna!
2. Morgontur/game drive utmed floden. Vi såg förvisso inga lejon, men väl ett antal anteloper, schakaler och tyckte själva att vi definitivt var lejonen på spåren.
3. Walking Kids Safari. Andra morgonen drog vi med Martin en runda runt lodgen för att han skulle visa både vuxna (4) och barn (5 i åldrarna 2-6 år) olika djurspår, skelett och bajs. Lite som Bolibompa fast på riktigt.
4. Båttur med kall öl och chips. Tror vi gjorde det redan första eftermiddagen och det här borde egentligen hamna på pallen bland aktiviteterna men nu gjorde det inte det. Vi såg flodhästar och solen höll nästan på att gå ner. Behållningskoefficient = hög.
5. Eftermiddagstur/game drive i lejonens spår. Vi hade vid en tidigare nattsafari sett spår av lejon, och dessutom hade en grupp lejon vandrat genom lodgen under vår första natt (vilket jag nästa hört, nåväl jag hade faktiskt hört ett lejon som morrade på andra sidan floden) och därför bestämde vi oss för att ta med ungarna på den här chips- och läskstinna turen. Tyvärr blev det inga lejon, främst pga det höga gräset. Men en vacker solneddång och fina leopardspår.
6. Nattsafari. Peters fru Veronica och jag fick av någon anledning för oss att det bästa sättet att se riktigt många djur på måste vara att ge sig av på en nattsafari. Det är ju då katterna rör på sig, det ver ju alla. Efter en dryg timme hade vi sett lejonspåren jag redan nämnt samt två genet (mindre katt med lång randig svans), men när vi sedan stannade för att spana efter några andra lysande ögon ute i skogen så var det kört.
Jeepens växellåda hade plötsligt tappat viss funktion, nämligen ettan och tvåan. Och försökte man starta på trean så blev det motorstopp. Och då gick den inte längre igång alls. På en lång stund. Mitt i mörkaste lejonlandet. Sen fick de båda guiderna igång fordonet och så backade vi helt enkelt hela vägen tillbaka till lodgen. En ny upplevelse, kan man säga.
Förutom aktiviteterna måste ju läget vid floden skrivas upp. Och personalen i restaurangen var väldigt servicemedvetna, även om maten var enkel och vi på sista lunchen aldrig blev riktigt säkra på om det var en lunch eller bara en korslagd ärta som serverades. Men på det hela taget är Puku Pan en mycket trevlig lodge. Och till en sådan bör man åka med trevliga vänner. Det gjorde vi. Det blev många intressanta samtal, och många spännande lekar för barnen.
Tilläggas bör också att det utövades en hel del sportaktiviteter, så som Nordisk Familjekubb, Afrikansk Lejonspårslöpning och Kafuisk Armlyftsgymnastik. Dessutom gick flera av barnen en mycket långtgående och uppfostrande match mot den självutnämnde lekledaren som kallade sig Bartendern; vi kan kalla denna gren för Barrundan. För den som inte redan känner sig helt andfådd tillägger jag även de marginaliserade sporterna Pukukikning och Hängmatteligg. Fiske var ju också en olympisk gren, åtminstone när mästerskapet gick av stapeln i Paris en gång för länge sedan.
För den som fortfarande känner sig lite sportig och inte fått sitt lystmäste tillgodosett kan ju alltid delta i tävlingen: Vilken Familj tror du vann flest grenar under helgen? Du utgår från de båda sista bilderna och kommenterar på sedvanligt sätt längst ner. Och kom då ihåg; det viktigaste är inte att delta, utan att vinna. Domare utses under veckan.
Vägen hem kändes till en början nästan gropigare än ditvägen, men under de dagar vi varit iväg hade det zambiska vägvärket (eller nåt) börjar hyvla vägen så vi fick i alla fall en extra mil på betydligt bättre underlag. Men det hjälpte inte Peter, vars växellåda halkade ur sin fasthållande anordning och gav hela Toyotan ett härligt ljud som snarast kan liknas vid en pojkcykel med limpa och plastsmattra i framhjulet.
Och så ska ju inte en bil låta, så Mulle Meck och hans polare (som också heter Mulle Meck) ryckte ut och fixade problemet. Jodå, lite händiga är minsann de män som tar sina familjer till Puku Pan Lodge. Har du tillfälle så bör du prova du också.
//
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar