Dad's back, från Kopparbältet

Vi var fyra hemmagrabbar som tröttnat på Lusaka och tjurigt men bestämt satte oss i en bil i måndags morse. Okej, vi kör norröver, sa någon. Och fem timmar senare var vi i Kopparbältet och representerade Sverige.


Huvudsakliga behållningar:

Dag 1: The Fig Tree: Café ca 2 timmar norr om Lusaka, bra service och god cheese cake. När vi berömde ägaren för det fina omhändertagande vi bemötts med slängde han dock in en brasklapp: jag kan inte garantera att det här inte var ett undantag ...

Dag 2: Central Shaft: gruvan i Kitwe där vi spenderade förmiddagen med en fantastisk sightseeing under jord. Smått klaustrofobisk resa i en skranglig hiss, som enligt uppgift tog oss en kilometer ner i underjorden. En fläkt i en av gruvgångarna var sönder och gav oss en skön bastuupplevelse. Atlas Copco och gruvägaren Mopani ställde verkligen upp med det bästa de kunde erbjuda, TACK!


Dag 3: Dag Hammarskjöld Memorial: guiden på nedslagsplatsen tog emot oss med öppna armar och så knöt vi även ett vänskapsband mellan Swedish School in Lusaka och Dag Hammarskjöld Memorial School, vars skoldräkt naturligtvis går i blått och gult. Peter kickade lite boll, mest som en uppvärmning inför stundande VM i Sydafrika, vilket de 600 eleverna av någon outgrundlig anledning tycktes ha god koll på (de visste att America kommer att vinna ...). John gav några tonårsgrabbar en oförglömlig lektion i procentlära.


Summering: Utan överdrift eller ironi är vår resa det största som hänt i relationen mellan Zambia och Sverige den här veckan. Slå det ni!
The Fig Tree Café var, precis som ägaren utlovat, inte fullt så bra på vägen hem. Klart zambiskt i det att vi fick ta om vår beställning tre gånger, trots att caféet med största sannolikhet innehar Zambias mest moderna kassamaskin.

Avslutningsvis kan vi även tipsa om Mukwa Lodge i Kitwe för den som har äran att besöka denna svenskintressenas obygd.

//