- Fyra år och redan så duktig, sa jag, du kommer att gå långt.
Sigrid svarade först inte, fortsatte bara med sitt. Instinktivt repeterade jag då.
- Hörde du, så duktig, du kommer att gå långt.
Varpå Sigrid tittade upp och kommenterade:
- Jag vet, du sa just det.
Så kan livet med barn vara. Rakt på, liksom. Och lika rakt på har vi valt att fira midsommar 2010. Med tiotalet vuxna och lika många barn och en dignande buffé som innehöll allt som ett midsommarbord måste innehålla: matjesill, vanlig sill, västerbottenpaj, gräddfil (en zambisk kombinationsvariant som kanske inte kommer gå till historien som den godaste gräddfil man ätit, om det nu ens är en kategori i summeringen av sitt livs totala matintag), kokt potatis, knäckebröd, prinskorv, ägghalvor, köttbullar och så de nya tävlingsdeltagarna Janssons och Comtépaj (tack John!).
Lise, också fyra år, kom till midsommarlunchen och berättade för alla:
- Jag ska bara äta kötbullar och ägghalvor.
Lite GI, kan man ju summera. Fast samtidigt lite sött eftersom pappa Johan stod bakom med sina båda medhavda fat, innehållandes just köttbullar och ägghalvor.
Ibland är barn väldigt konservativa.
Ytterligare senare undrar alla barnen i kör: när får vi godispåse. Ett litet myteri är således på gång, och just då är det inte helt lätt att förklara skillnaden mellan ett barnkalas (där ju precis samma barn träffats för bara några veckor sedan) och en svensk högtid. Turligt nog hade Marika förberett påsar, och så blev det tid för en snaps medan barnen roade sig med påse och ... ja, vi slängde väl igång en film också.
Sedan körde vi med fast blick ner till Svenska Skolan där vi spred en hel del svensk kultur genom att klä midsommarstången, dansa små grodorna och annat. En irländsk kille med kraftig baksmälla trodde plötsligt att han fortfarande var full när både vuxna och barn körde Prästens Lilla Kråka - kultur är svårt att förmedla genom ett enskilt möte, det krävs en lång process. Även om jag fortfarande har lite svårt att på engelska förmedla budskapet i just den sistnämnda sången/dansen.
Sedan missade vi inte Brasilien mot Portugal, det blev ju ändå bara 0-0. Tänk vilket slöseri med tid att dryga sig igenom över 90 minuter utan att få se ett enda mål, om man istället kan njuta av jordgubbstårta och allsång på Svenska Skolan i Lusaka.
Till sist åkte vi hem, tryckte ner kidsen i sängen och spelade spel.
Och med lite intag av sillrester, västerbottenpaj och annat gott även idag känns detta som en utomordentlig midsommar. 10-talets hittills bästa ...
//
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar