Ambassadören hos frisören

Jag har ju bott utomlands tidigare. Hur mycket man än må bäva för det, så kommer det till slut en dag när man faktiskt måste gå till frisören. En del människor har ju sin favoritfrisör, andra håller fast vid sin frisyr som man bestämde sig för redan i unga år. Inget fel i det. Jag har varken favorit bland frisörer eller frisyrer, men måste ibland kapa barret om jag inte ska bli tagen för Bobby Ewing.

Så efter några veckor på plats i Lusaka hade nackluddet till slut blivit så pass besvärande, och tjockleken på kalufsen så pass irriterande för omgivningen, att det helt enkelt var dags att bege sig till en frisör. Jag letade ett tag i minnet. Mindes var jag klippte mig första gången när vi kom hit, för en massa år sedan. Mindes också att jag bara lät dem ta hand om mitt hår en gång. Letade därför vidare, både i minnet och efter Barber shop-skyltar utmed gatorna. Valde bort kombinationen Hair Dresser & Car Wash på Lake Road.

Till slut klarnade minnesbilden och jag begav mig till shoppingmallen Crossroads.

Jag inledde mitt besök hos frisören med att ställa några kontrollfrågor:
"Finns det någon ledig klipptid?"
"Absolut, det finns det alltid!"
I salongen var det fullt med såväl personal som kunder.
"Vad kostar det?"
"30 kwatcha"
Så för strax under trettio spänn kunde jag alltså få barret kapat på momangen. Bara en kontrollfråga kvar.
"Har ni någon erfarenhet från att klippa den här typen av hår? Vitt alltså"
Visst, jag har mycket grått hår, men är inte helt vithårig, än. Nåväl, jag tror motparten fattade vad jag menade, egentligen.
"Inte mycket"
Inte mycket, repeterar jag lite lagom tyst för mig själv och känner hur en plötslig beslutsångest smyger sig på. Det här kan sluta hursomhelst.
"Har du någonsin klippt någon med vitt hår?"
"Absolut"
"Men det var länge sedan?"
"Ja, kanske sex år"
Jag räknar baklänges. Inser att det är precis så länge sedan jag själv var här senast. Hans senaste case är alltså jag. Kan ju inte gå fel det här. Och när jag sedan ser flaskan och känner hans whiskeydoftande andedräkt bestämmer jag mig. Man måste våga, även det man är tveksam till.

Jag väljer att inte blunda mig igenom hans hantverk. Han är stadig på handen, det måste jag ge honom. Ställer rätt frågor. Hittar till och med uttunningssaxen efter en del letande.

Och senare på kvällen fick klippningen med beröm godkänt av hela familjen. Kortare blev kalufsen och nackluddet försvann. Mycket mer kan man väl knappast begära.

Hur troligt är det att jag skulle rekommendera den här frisören till en vän eller kollega? Svar: en kund som kommer tillbaka efter sex år är väl ändå en sann ambassadör!

// Theodor

P.S. Om några veckor är det dags igen. Visst borde jag då testa det där ställer som jag valde bort? Det kanske är någon typ av drive-through-lösning de kör på Hair Dresser & Car Wash ...