När man lussar, lussar man, då lussar man rejält!

Av tradition firas Lucia vid minst två tillfällen här i Lusaka. Det är sedan gammalt. Ingen vet riktigt varför och det behöver inte heller utforskas. Men uppskattat är det, från alla håll och kanter.

Dels firas det på Svenska Skolan, där fokus är på den lite yngre generationen. Eller framtiden, om man så vill. Och dels på The Swedish Residence, där deltagarna i tåget är äldre och inte blir trötta lika fort och man därför kan köra på lite längre, med fler sånger och mer mingel för gästerna.

Lucia

Till Svenska Skolan är alla med någon typ av svenskanknytning bjudna. I Zambia bor det någonstans mellan 50 och 100 personer som skulle kunna hamna i den kategorin. Så många kommer dock inte. Det finns alltid någon som tycker att det är viktigare att sitta hemma och para ihop ensamstående tubsockor från senaste årets så kallade träningspass, detta trots att argumenten för att åka till Svenska Skolan är blytunga: det pysslas, bjuds på glögg, lussekatter, peppisar och varmkorv. Barnen spelar fotboll, det dansas kring granen och baren öppnas, kanske ett inslag av levande musik trycks in i programmet också. Och så ett luciatåg. Mycket vackert och stämningsfullt. Dress code: casual Friday (även om det i år utspelade sig på en lördag).

Det strålar en stjärna ... Ett ljussken drar uppmärksamhet till sig.

Ambassadören har å andra sidan valt att slå på den lite större trumman. Det brukar komma några hundra från viktiga samarbetspartners, hjälporganisationer, näringslivet, andra ambassader eller den zambiska statsapparaten, ministrar och kanske någon nuvarande eller tidigare president. Alla med svenskanknytning dyker så klart upp på residenset också, varför inte?

Här gäller det att börja förberedelserna tidigt på dagen. Det är nämligen dress code: formal. Stryka skjorta, putsa skor, prova kostym så att allt lattedrickande inte börjat påverka midjemåttet. Hitta slipslådan. Välja slips. Välja knut. Öva på knut. Öva på medföljarleendet. Tänka ut några udda teman som man kan locka digniteterna med när man konverserar. Lägga till ett par teman om något utav förstahandsvalen kanske var lite tveksamma och inte föll i god jord.

Luciatåget på väg in med tomtar, tärnor och stjärngossar. 

Alltså, och det här är bara en parentes, men nu senast när jag följde med min hårt jobbande hustru på en cocktail så var det en viktig person som inledde med frågan om jag spelar golf. Jag tror inte han förutspått ett nej som svar och därför blev det helt tyst i vimlet. Jag har inget emot varken golf eller golfare, har bara aldrig spelat. Men när jag sedan entusiastiskt berättade att jag bloggar, skriver, tränar och konsultar, då fann han sig snabbt.

Stämningsfullt i kvällsdunklet.

"Då måste du verkligen börja spela golf!", sa han. Han ville alltså rädda mig från min rosa bubbla in i hans verklighet. Eller? Nja, så var det inte riktigt heller. Han gav mig sitt visitkort och fortsatte. "Du kommer bli helt knäpp annars. Helt uttråkad! Jag lovar ... Och förresten så behöver vi en spelare till eftersom den där amerikanen flyttade hem nyligen ... "

Kören gör ett fantastiskt jobb!

Nä, då var det mer intressant att konversera kring ämnen som vad Trump borde göra med Nordkorea och strålningens avtagande effekt med den hyperstressade japanen från Hiroshima som jag sedan kom i kontakt med.

Nåväl, på ambassadörens luciafirande på Residenset är det massor med folk och väldigt stämningsfullt. Och eftersom mina barn ska vara med i tåget så måste de få i sig en snack och sedan stuvas in i bilen och sedan på med hela medföljarfamiljens bästa lusseleenden. Även om man är trött efter en lång dag i skolan och bara vill stanna hemma och spela på alla skärmar som finns i hela kvarteret. Jag gör time out-tecknet och fångar deras uppmärksamhet. Sedan lockar jag med ett jullov som börjar om några dagar. De ställer upp på det. Om några dagar är det över för den här terminen, men innan dess sjunger vi tillsammans i bilen.

"När man lussar, lussar man, då lussar man rejält!"

Hela luciatåget vid Svenska Residensets pool, mycket vackert och uppskattat.

//Theodor

P.S. Det blev ett mycket uppskattat luciatåg och såväl vuxna som barn skötte sig exemplariskt. Residensköket bjöd på mini-Janssons, grisfötter (åtminstone snittade prinskorvar), kycklinglår, minipizzor (jo, det var ju några italienare bjudna och då måste ju det svenska julbordet kompletteras med något så att stövelfolket inte svälter ihjäl) och så klart både lax och köttbullar. Mycket välordnat!

P.S.2 En ny upptäckt jag gjorde under kvällen var att merparten av gästerna hade lite svårt att förhålla sig till språkbruket kring själva högtiden. Vad säger man egentligen för att tacka eller lyckönska någon just den här dagen? Alltså, alla vet ju att det heter Glad Midsommar, God Jul, Gott Nytt År och Glad Påsk. Men vid Lucia? Om jag gör ett ordmoln på alla kommentarer jag fick under kvällen så landar faktiskt Happy Lucia in på en fetstilt topplacering. Men även Grattis på Lucia seglar fram hårt. Det är säkert sedan gammalt, bara jag som missat. Vi kör på det. Tack igen.