Jag är helt slut efter en hektisk helg med kalas och triathlon

Du kanske minns att vi inte firade det där med semlor och fettisdag (även om Karin gjorde det på ambassaden). Än mindre valde vi att fira alla smålänningars nya fräscha högtid, den numera smått klassiska "Fösta Tossdan i Mass". Jag vet inte varför, men traditioner verkar inte vara vår grej. Redan nu funderar jag på att stryka såväl påsk som Valborg, Midsommar och jul. Det finns ju så mycket annat man kan glädja sig åt här i livet, så inte behöver vi några fasta högtider (och vi äter ju ändå bara samma julbord vid varje högtid ...). 

Så, när nu "Fössta Tossdan i Mass" väl var till ända gick vi loss på annat sätt istället. I fredags var det nämligen dags för tolvårskalas. Sigrid co-hostade med bästa kompisen och till slut ramlade det in ett tjugotal partysugna jämnåriga. I arbetsbeskrivningen för mig som medföljare ligger det naturligtvis att tolka kalasinbjudningar, göra inköp och preppa lekar och aktiviteter. Jag tolkade inbjudan där det stod "Tema Vinter-OS". Visst, det var ju slut i Sydkorea, men här ligger vi lite efter så det var i fredags den olympiska elden anlände (och senare också slocknade). 

Parallellskidåkning, klassisk stil, vid vinter-OS i Zambia 2018.

Exempel på viktiga grenar i ett zambiskt vinter-OS:

- kaffesäckshoppning (tävling sker i tre lag parallellt)

- potatis på sked (lagtävling, första gången detta är en olympisk gren, definitivt första gången i ett vinter-OS)

- skidåkning, parallellt men ändå typ klassisk stil (två lag med tre i varje tävlar mot varandra på ovallade träplankor, extremt hög kulfaktor när alla faller som i domino)

- ishockey, på såpad presenning (lag, turnering, innebandyboll och klubbor, hård domare, peppig publik)

- konståkning med dansstopp på såpad presenning (finalgren, individuell)

Final i ishockey, på såpad presenning, vid vinter-OS i Zambia 2018. 

Ja, ni fattar. Det fanns inte ett enda gråtande barn som övervägde att dopa sig eller peta en stav i sidan på värsta fienden. Bara idel skratt och njutning!

Själva tävlandet avslutades med dopp i poolen - Karin tyckte att barnen hade för mycket såpa på sig efter hockey och konståkning! Om du vill veta receptet på hur man stegvis gör om sin pool till ett gigantiskt bubbelbad så kan jag redan nu avslöja det: tillsätt såpa (går också bra med diskmedel, helst då av märket BOOM!).

Såväl OS-tävlingarna som den påföljande tacobuffén och avslutande glassbomben med cupcakes röstades sedan fram till årets hittills bästa och godaste! Jag är övertygad om att jubilarerna också var supernöjda. 

Redan här är jag hyfsat trött. Men dagen därpå väntade naturligtvis en ny utmaning ...

Startskottet för mitt livs första triathlon (jag vet, korta distanser, men någonstans måste man börja) gick redan klockan 8.00 på lördagsmorgonen när jag dök i det isande poolvattnet och bröstsimmade mig igenom 400 m. Nästa år får det bli en annan simteknik, för när förste man i mitt heat var ur poolen hade jag fortfarande flera längder kvar ... Sedan 10 km mountainbike i lera (här var tekniken enkel - håll munnen stängd om du inte gillar att svälja x antal liter natural crunchy o'boy), och så avslutande 2,5 km löpning, där hälften gick på asfalt och hälften i lera. Den röda jorden visar sig funka bra som spraytanning ...

Man kan ju undra varför kvinnan bakom är så mycket gladare än mannen som precis tagit sig över mållinjen med naturligt spraytannade ben ...

Redan nu har jag bestämt mig för att ställa upp nästa år, inte bara för att jag kom sist bland svenska herrar i min ålderskategori och känner ett sjukt starkt revanschsug, utan för att det alltså innebär en gratis bränna. Och så för motionens skulle, förstås. Glömde nästan det.  

Lyckliga laget Kasino, bra kämpat i första triathlon-tävlingen!

Tilläggas måste naturligtvis att Karin, Sigrid och Valle också deltog, och körde olika lagsträckor. Astrid stod för support och pepp. Alla verkar lika bitna som jag! AISL Triathlon 2019, watch out!

Ännu ett lag som tagit medalj i triathlon 2018, bra kämpat!

Sedan var det bara att åka hem, spola den värsta leran av cykeln och låta regnsäsongen göra resten. Väl hemma uppstod ytterligare trötthet, men ändå inget mot hur söndagen till slut artade sig. Det här med hektiska helger gör mig ibland helt utmattad. 

Ja, det hände en massa annat också under helgen men eftersom drygt åttio procent av de som läser mina bloggar också har ett jobb kan jag inte skriva längre än så här. Era chefer har hört av sig och sagt att det tar för mycket av er dyrbara arbetstid. Så, dags att återgå till att knappa på era datorer. Vi hörs snart igen! 

// Theodor