måndag 14 maj 2018

Långhelg med fyra av fem och nu börjar alla så smått längta hem!

En stor del av min trognaste läsarskara har ju haft långhelg. En kristen högtid där de flest mest tycks påta i jorden, bygga ännu mer trall för soliga dagar, premiärbada med barnen, gömma bilen under en filt och i smyg lägga på sommardäcken så att inte grannen ska se att det kanske blev i senaste laget i år också, sitta på uteservering, låtsas att rosé fortfarande är lika hett som för fem år sedan, jobba ikapp det man inte hann innan långhelgen, spela en runda golf, eller bara vårstäda lite i allmänhet.

En trött gammal lejonhane, som räddats ur en tjuvjägares snara och fått några extra år innan det blir dags att vandra ut till de sälla jaktmarkerna (eller hur man nu uttrycker det i såna här sammanhang ...)

Zambia är ett land som är mycket stolta över att vara kristna, men just den här högtiden har inte slagit så hårt här. Att Mr J flög upp till himlen kanske inte spelar så stor roll. Viktigare är ju att vi som bor här inte har haft långhelg. Men vi flydde fältet ändå. Till Chiawa i Lower Zambezi. Oj, jobbigt. Ännu en blogg om safari, vilda djur och relax.

Vem cyklar på savannen? Nja, det var tydligen en pytonorm som försökte slingra sig. Frågan kvarstår åt vilket håll spåret egentligen går. In i busken, hävdar Walking safari-guiden ...

Men, hallå, skicka mig några bilder till på blåsippor och premiärdopp så lovar jag att blogga om det också. Det är bara så att vi inte har just de ingredienserna här. Istället har vi safari, vilda djur och relax. Inte så svårt. Men ganska skönt. Och lite som en kompensation också, för att vi inte får ha långhelg när ni har det.

Välkomnande elefanthanne! Verkade tycka att hela floden var ett enda stort vattenland, typ Skara eller möjligen Tomelilla. 

Så, alltså, Chiawa Camp. Vi har ätit gott, både på lodgen och på Zambezifloden och i den vilda nationalparken bland lejon, hyenor och leoparder. Vi har badat (i pool, vilket är lite som att premiärdoppa sig i Långsjön), tränat och kört musik quiz. Vi har inte kollat Euro Vision. Vi har inte jobbat. Vi har inte städat eller påtat bland tulpanlökar eller planterat häck.

Till Chiawa Camp är det lättast att flyga. Det här planet hade 12 platser. På landningsbanan i nationalparken vandrade vårtsvin, impala och elefanter. Efter flyget var det en halvtimme med safarijeep, sedan en stund med båt på Zambezifloden. Ja, ni hör, värsta Dr Livingstonekänslan!

Men vi har gjort lite annat.

Min Top Fem-lista under helgen (där allt kommer på första plats):
- Den goda maten och att kunna äta i naturen, underbart!
- Fyra av Big Five (fattas bara noshörning som sköts av redan på sjuttiotalet)
- Poolbad med några minuters gymmande
- Det trevliga och roliga sällskapet
- Fisketur för somliga, kanoting eller Walking safari för andra

Vi fick följa den här leopardhonan på hennes vandring från våtmarken utmed floden och in mot skogen. Makalöst vacker!

Nåväl, allt var faktiskt inte bara relax och avkoppling, så det så. En halvtimme innan vi skulle ta båten ifrån lodgen igår så satt några av barnen och spelade på sina telefoner. Jag kände då att vi borde utnyttja tiden lite bättre och drog med dem på en liten vandring för att titta på det lyxigaste huset, som ligger på en höjd med utsikt över floden. Men ...

Poolbad kan vara mycket svalkande om man suttit i en safarijeep i fyra timmar. Förresten, ser ni krokodilen? Och då syftar jag inte på Zimbabwes nye ledare ...

Vår vandring slutade raskt, för bakom kröken på den lilla stigen stod en fyra tons bjässe och mumsade löv, bara tio meter bort. Vi stannade tvärt och backade sakta tillbaka till vårt egna tält. Barnen tyckte det var jätteskoj. Själv inser jag hur små marginaler det kan vara i naturen, men lovar att vara än mer försiktig i framtiden: elefanter är stora, tioåringar fortfarande ganska små!

Safarigänget gör vågen vid floden ... När du väl inser att horisonten pekar snett uppåt på bilden så förstår du genast att jeepen var på väg ner mot flodkanten strax efter att barnen lekt klart i framsätet. Vi fick helt enkelt gå tillbaka till lodgen. Eller om vi simmade, eller red på varsin gnu, minns inte riktigt.

Väl hemma i Lusaka började vi prata om nästa äventyr, som ju är att besöka Sverige några veckor i sommar. Bara en månad till barnen slutar vårterminen och sex veckor tills vi är hemma i Stockholm! Det ser vi verkligen fram emot.

// Theodor

P.S. Det kan bli fler bloggar innan sommarsemestern ...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar