Kulturella skillnader kan ibland vara förvirrande

Det var ett tag sedan förra bloggen. Det har helt enkelt inte funnits så mycket att rapportera. Men, nu har det varit födelsedag, fest och så har jag klippt mig. Om detta måste jag berätta.

Först om dagens besök hos frisören. Jag har testat ett par olika salonger under den tid vi bott här, men fastnat för den närmaste, den på Centro Mall i Kabulonga. Jag har haft en och samme kille vid varje tillfälle utom ett. Och just då upplevde jag att det blev lite bättre. Så, idag tänkte jag att jag vill ha en lite extra fin frisyr, gick fram till den bäste frisören och frågade om han hade tid för mig. Varpå följande dialog utspelar sig:

Jag klipper mig alltid hos samma frisör, det känns tryggt ...

"Visst har jag tid för dig"
"Bra"
"Men först vill jag ha ditt telefonnummer"
"Jaha?"
"Ja, ditt telefonnummer, jag behöver ditt telefonnummer"
"Men ni har ju redan mitt nummer"
"Ja, fast jag ska åka till London i nästa månad och behöver ditt telefonnummer"
"Hur menar du nu?"
"Jag behöver ditt nummer eftersom jag behöver ett bidrag från dig för att ha råd att åka till London!"
Jag tittar på mannen i spegeln, han ser tillbaka på mig, utan att le. Jag ser mig om i salongen. Alla andra jobbar på som om ingenting har hänt. Jag andas. Till slut får jag en extra fin frisyr och ser faktiskt fram emot den kampanj frisören nu kommer bedriva för att jag ska betala hans Londonresa. Kommer jag orka säga nej under hela hans kampanj?

Förresten, jag tänkte åka till Sverige om någon månad, någon som vill ge mig sitt nummer?

Vad tror du, har du lust att sponsra min nästa resa? Ge mig ditt nummer i så fall!

Nåväl, kulturella skillnader uppstår då och då. En annan klassiker från förra året är när jag ska handla inför en middagsbjudning och det står några öl och ett par flaskor vin bland matvarorna på bandet vid kassan i matvaruaffären. Dialogen var väl ungefär så här:

"Ska du ha fest?", frågar kassörskan glatt.
"Javisst", säger jag och tänker att jag egentligen inte orkar med en konversation.
"Är jag bjuden?", fortsätter hon.
En nerv rycker till och jag förs in i någon typ av skådespel.
"Självklart", hör jag mig själv säga.
"Bra", säger hon och lyfter upp två flaskor Fanta som hon har stående på golvet bredvid sig, slår in dem på min nota och fortsätter le.
"Vad gör du?", hör jag mig själv säga, inte längre lika road av skådespelet.
"Vadå? Du sa ju att jag var bjuden på din fest …"

Ska du ha fest? Då kan du väl bjuda mig också. Eller åtminstone köpa några flaskor Fanta åt mig!

Någon minut senare fick kassörskan hjälp att ta bort läsken från min nota, men just där och då hade jag inte mage att berätta för hennes chef. Hon hade ju sannolikt blivit av med jobbet, på studs. Och med det hade jag försatt en hel familj i ytterligare fattigdom och det var ju inte riktigt så det var tänkt med vår vistelse här i Zambia.

Som avslutning på detta tema vill jag även berätta om Karins födelsedag i fredags. Vi har som tradition i familjen att den som fyller får tårta på sängen. En trevlig tradition som också kräver att man ordnar en tårta. Jag beställde således en hög och fin chokladtårta på The Corner Café. Konditorn visade en displaytårta som vi gemensamt diskuterade hur den skulle göras om till att passa Karins önskemål. Ta bort de båda marsipandjuren på toppen, skriv Happy Birthday Karin, men i övrigt ska det vara en likadan som den där …

Två dagar senare dyker jag upp för att hämta bakverket:

"Jag ska hämta en chokladtårta till min fru, en födelsedagstårta som den där", säger jag och pekar på bakverket i montern.
"Bra, är det den?", säger en av tjejerna bakom disken.
"Nej, det är det inte, det ska stå Happy Birthday Karin på den, och marsipandjuren ska inte vara där på toppen"
"Jag förstår, men vad sägs om den här istället", säger hon och pekar på en vit gräddtårta där det står I Love You Mum … Ska jag nu börja skratta eller ana oråd?
"Fast jag var här i tisdags och beställde en sån där tårta fast med vissa justeringar"
Hon ringer upp chefen. Till slut är de fyra personer som tittar på chokladtårtan och jämför med I Love You Mum-bakverket. Jag tar en kaffe i väntan på att de ska få tag på mästerkonditorn. Det tar väl en kvart ungefär. Jag hinner ta in en mineralvatten också.
"Titta, vi har hittat din tårta", säger tjejen och håller fram en hjärtformad tårta i rosa och rött med texten Happy Birthday Karin. Jag tittar på klockan och inser att tiden för mina födelsedagsförberedelser på allvar håller på att rinna ut. Ber jag dem göra en ny tårta kan det bli en Lakritstårta med smak av ananas och med texten Gift from God! Det finns bara en väg att vandra, suck.

Kanske inte en hög och rund chokladtårta, men god ändå. Och det står ju inte I Love You Mum!

Alltså, jag måste vara en extremt otydlig person, som gärna finansierar andra människors resor mot en snygg frisyr eller ordnar rosaskimrande tårtfester där alla är bjudna!

Och med det sagt önskar jag er alla en fortsatt förvirrad start på veckan.

// Theodor