Valdemar 1 år

Lille Valle har nu blivit stor kille. Nyligen fyllde han ett år och blev firad med hemlagad tårta och barnkalas. På presentbordet låg bland annat en fin lastbil med tippflak, ett campingtält med sovsäck och stol, kläder, böcker, grabbiga klädhängare, boll, badleksaker, mm.

Till kalaset hade pappa klippt honom. Två gånger. För efter första klippningen utspelade sig nämligen följande dialog mellan mig och en nära vän (vi kan kalla henne Marika, men det är naturligtvis inte hennes riktiga namn):
"Visst har Valle klippt sig"
"Ja, han var ju lite långhårig"
"Snacka om pottfrisyr"
"?"
"Hade frisören en riktig potta?"
"?"
"Ja, man vet ju aldrig i ett sånt här land"
"Vad menar du, blev det så illa?"
"Nja, det är ju lite väl kort på sidorna ..."
"Jag tyckte det blev bra, borde kanske ha tagit lite mer där bak snarare"
"Vart gick ni någonstans?"
"?"
"Och vad kostar det för så här små barn?"
"Det är jag själv som har klippt ..."
"Eh ..."
"Och jag tyckte nog inte det blev så illa"

(Obs, naturligtvis är ovanstående dialog inte helt i detalj återgiven så som den utspelade sig i verkligheten, och ni som känner mig vet att jag både har en gnutta humor och är en god frisör. Den genen har jag ju från min mor ...)

Och några dagar efter kalaset fick han dessutom sin första tand i överkäken, så nu går det mycket bra att bita av både det ena och det andra. Med åldern har också hans humör börjat framträda lite mer. Han kan bli riktigt arg om tjejerna tar någon leksak eller han inte får som han vill (t ex äta gamla våtservetter, banka med en gaffel i köksbordet, eller måste sitta i bilbarnstolen trots att det ju är mysigare att bara vara hemma och inte hämta syrrorna på skolan vid lunchtid).

//


P.S. Karin hade en ny topp på sig på kalaset. Notera också att Valdemar är väldigt nära att blåsa ut sitt ljus helt på egen hand. Inte illa för en så lite kille! D.S.