Mannen på taket - Connecting People

Nätet är inte alltid snabbt här i Zambia. Det är ingen underdrift. Häromkvällen försökte jag skypa med Pelle, men tvingades med ett leede ge upp efter någon minut. "Nej, det går nog inte ikväll". Afrika är Afrika, tänkte jag när vi tryckt röd lur.

För en tid sedan upptäckte jag direkt efter dagislämning att vi inte hade något Internet alls. Jag ringde då upp supporten på iConnect, som leverantören heter.

"Du har inget Internet"
"Jag märker det", suckade jag. "Det var liksom därför jag ringde"
"Jaha"
"Varför har jag inget nät?"
"Har du inte läst mailet?"
"Vilket mail?"
"Vi skickade ett mail till dig igår"
"?"
"Du har ju inte betalt, så då mailade vi dig"
"?"
"Och sedan stängde vi ner ditt nät"
"?"
"Men vi kör ju igång igen så fort du har betalat"
Det tog väl några sekunder innan jag fick mål i mun. Och ytterligare några sekunder innan jag insåg att det var lönlöst att förklara det illa valda kommunikationsmedlet Internet till någon som inte har just Internet.

"Men jag har ju betalat, så sent som i förra veckan"
"Du måste komma hit, det här går inte att lösa på telefon"
Jag suckade tungt, slängde in Valle i bilen och körde till deras kontor.
Där visade det sig att killen som tagit emot betalningen för februarifakturan aldrig fört in det i deras redovisningssystem. Och nu blev det mitt problem. I slutet av april. Hmmm.

Det tog inte många sekunder innan jag hörde mig själv gå igång. Sedan tog det inte många minuter innan vi hade Internet igen.

Och så i förrgår var det dags igen, inget nät. På kvällstid. Så jag ringde supporten igen. Efter en halvtimmes onlinehjälp var vi igång igen.

Och så igår. Segt som soppa. Samtal till supporten, igen. Samma procedur. Starta om routern, koppla ur antennen ... Och när det var klart och signalstyrkan fortfarande inte var acceptabel.
"Nej, det går inte att lösa, signalen är för svag."
"Jaha, så nu har jag inget nät alls? Igen?"
"Precis"
"?"
"Men jag skickar en kille som riktar om antennen"
"Vi är uppe, kom ni bara"
"Imorgon alltså"
"Imorgon?"
"Imorgon!"
"När då?"
"Ja, om det inte blir på förmiddagen så blir det väl på eftermiddagen ..."
Och plötsligt rusar blodet igen. Ilskan tilltar.
"Och om det inte blir imorgon så blir det väl nästa vecka, eller hur!"
Killen i luren blev tyst.
"Du ringer mig imorgon bitti och talar om exakt vilken tid ni kommer ut"

Och imorse ringde de faktiskt. Och nu har de varit ute och fixat och donat. Jag undrar om mannen på taket verkligen riktade om antennen eller kanske bara sökte kontakt med Gud. Eller hade han tröttnat på mig och funderade på att hoppa? Jag får väl testa mitt nya snabba nät och göra en utvärdering. Men än så länge är jag för upprörd. Afrika är fortfarande Afrika för mig. Idag.

//