Nu har de den senaste veckan tydliggjort att det är dags att fasa ut den här vilan. Jag upptäckte detta genom att jag vid flera tillfällen har vaknat upp bland Astrids alla gosedjur, ensam i rummet och med en gråtande Valle ute på tomten.
När jag frågar vad som hänt är Sigrid snabbast:
"Det var inte jag!"
Medan Astrid kan vara lite mer frank.
"Han får inte vara med" eller "Jag hade cykeln först" eller bara "Dumma dej, bajskorv!"
Valle har så smått börjat ta efter sina systrar och kan numer jaga dem båda och med nappen i munnen skrika:
"Dumma dej"
Slagen han delar ut är av den mer feminina karaktären, lite som man kan föreställa sig en 85-årig tant som jagar en tjuv med sin handväska. Om du förstår.
Här krockar ju alltså våra behov. Jag är trött och vill vila. Barnen är trötta men vill inte vila, utan bara gå ut och leka, vilket resulterar i att de pucklar på varandra.
Det är då det pedagogiska tilltaget Avledning passar som bäst. Någon, till exempel jag själv, säger:
"Ska vi hitta på en hemlis?"
eller
"Jag ska gå på utflykt, vem vill följa med?"
eller
"Känner ni att det nästan luktar banana cake från köket?"
Oftast funkar det.
Eller så får man helt enkelt se till att styra upp en playdate med någon av alla hemmavarande medföljare. Det är ju det trevligaste, tycker jag. Och har man tur så finns det personal i form av barnflickor och dylikt som har ytterligare förslag på hur barnen kan leka bättre själva och i grupp. Då blir det kanske dessutom några vuxenord utdelade. Och jag antar att det är just det jag saknar mest under en sån här period när Karin är borta närmare två veckor.
//
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar