Safari i South Luangwa NP

För en dryg vecka sedan anlände mina föräldrar till Lusaka. Fem veckor med barnbarnen, och så lite safari samt poolhäng, hade de tänkt. Och så här en bit in på deras semester går det ju faktiskt helt enligt planen.

I torsdags morse klev vi in i vår Nissan Patrol och körde 70 mil för att komma till landets bästa nationalpark, South Luangwa National Park. Det tog oss 10 timmar att köra. Väl framme hade vi gjort ett kortare lunchstopp och fem snabba kräksaneringar. Sigrid fick dessutom upp en sista slurk när all packning var avlastad och vi gick mot receptionen på Mfuwe Lodge. De sista 10 milen var på grusväg, och även om det var en ganska skakig tur gick det att hålla 70-80 km/h.

Vi hade stått på ganska bra sista biten för att hinna i tid till första kvällsturen. Och redan efter några minuter fick vi utdelning för vårt slit; tre lejon låg och latade sig under ett stort träd. Sedan såg vi elefanter, antiloper, giraffer, zebror, bufflar och ett gäng hyenor som gnagde på en nedlagd buffel.


Under de följande dagarna gjorde vi morgon- och kvällsturer. Några av oss tog barnen på en kortare tur, medan andra åkte en längre tur. På dagarna hängde vi vid poolen och tog det lugnt. Det finns också ett spa där Karin och min mamma gick på pedikyr, samt att jag och min fru unnade oss varsin timmes massage med utsikt över en damm kring vilken antiloper och apor flockades på dagarna, och flodhästarna intog nattetid.

Sista kvällsturen var vår guide måttligt road av att ett antal småbarn skulle följa med. Ute på ett öppet fält indikerade några antiloper att något farligt fanns i faggorna. Men efter våra barns skratt, skrik och skönsång lackade han ur och sa att vi nu hade skrämt bort en leopard.

Men tji fick guiden. För plötsligt låg hon där framför oss. Farligt nära safarijeepen. Men så vacker. Den största safariupplevelsen hittills, även om det höll på att gå över styr när:

1. Valle började säga "katten, klappa katten"
2. Astrid på sin sida av jeepen började försöka klättra av i tron att det var dags för picnic (hon satt lite dåligt till för att se katten som var på andra sidan fordonet).

Över femtio foton senare körde vi därifrån och tog en sundowner vid den nästan uttorkade floden. Detta var absolut höjdpunkten, för barnen. Fanta och Coca Cola i mängder. GT till de vuxna, och sedan åkte vi tillbaka till den plats där vi sett leoparden och fick följa den ytterligare tio minuter.

Mina föräldrar var på den långa turen under sista kvällen. Mellan jeeparna finns det naturligtvis kommunikationsradio, och vår guide såg till så att mina föräldrar också fick se vår leopard. Men när vi senare var på väg hem till middag med uppspelta barn som inte vill ta äcklig malariaprofylax ens om de får den på glass, då fick mina föräldrar se en annan leopard som fällde en antilop. De hade dessutom sett skymten av en leopard redan andra kvällen. Och så alla lejon som även vi på barnturen fick se. Så här ett par dagar efteråt verkar de väldigt till freds med sin safaritur! Att deras jeep dessutom körde fast i sanden, precis efter att de stannat och tittat på en lejonfamilj, är naturligtvis ytterligare något att skriva om på vykort och prata om när de kommer hem till byn om en månad.

Sedan tog det ju nästan en dag att köra hem också, fast lite snabbare gick det på hemvägen. Kanske var det nerförbacke?

Karin och jag har redan bestämt att vi måste åka tillbaka till Mfuwe Lodge, men nästa gång blir det troligtvis utan barn, och vi lär väl också ta flyget. Barnflickan tar säkert hand om alla tre i några dygn mot en extra peng i fickan.

//