Igår var det äntligen dags för Astrids träningskompis Vanessa att komma över på lördagsfika. Det känns som att vi har pratat om det här i ett halvår eller så. Men nu fick jag äntligen tummen ur. Och då passade vi på att sprida lite äkta svenska kultur, vilket startade med kanelbullar (toppade med importvaran pärlsocker).
Vanessa har en tydlig diplegi (svaga ben) till skillnad från Astrids hemiplegi (svag högersida). De har båda gått på sjukgymnastik hela sitt liv och föll för varandra redan första gången de träffades. Jag minns att Vanessa gick fram till Astrid och kände på hennes guldgula princesshår, och Astrid var inte sen att känna på Vanessas sträva flätor.
Vanessa kör för närvarande sin träning strax innan Astrids torsdagspass hos Musonda. Redan när jag träffade Vanessas pappa Rob första gången för snart ett år sedan fick jag en känsla av att det här är en väldigt bra person. Så när våra döttrars träningspass har överlappat varandra eller sammanfallit så har det blivit en stunds snack. Rob har en byggfirma men kör också ett flip eller flop-program för musikvideor på zambiska TV-kanalen ZNBC. Under ett antal år har han dessutom coachat några av landets populäraste artister. I julas hade Rob bjudit in Karin och mig till den årliga galan Born and Bread Music Video Awards (se separat blog från december).
Och igår blev det också mycket snack om den zambiska musikscenen, för tjejerna lekte så otroligt bra på egen hand. Det känns som att det var länge sedan de hängde inne på rummet i över två timmar utan att vilja komma ut och fika eller bli lockade av pool, studsmatta eller annat. Eller för den delen lockas av att dra varandra i håret, kivas om leksaker eller bara säga bajskorv till varandra. Nej, igår gick leksaksspisen varm och det fnittrades och skrattades om vartannat.
Och förutom att barnen hade en underbar eftermiddag fick även Karin och jag lite tips om hur vi bättre ska kunna ta del av den zambiska kulturen. Och som bilderna tydlit visar förmedlade vi också en del svensk kultur tillbaka. Förutom att kanelsnäckorna var väldigt uppskattade lät vi vår lille ambassadör Valdemar spela upp några väl valda scener ur såväl Pippi Långstrump som Ronja Rövardotter.
Vanessa hade förresten sin tioåriga kusin och sin farbror med sig också, som likt sina släktingar är mycket trevliga. Kanske gjorde kusinen sitt till för att lugna ner leken något, eller så var detta bara the perfect match.
Vi får försöka bjuda in Vanessa och Rob snart igen. Och hålla bättre utkik efter de zambiska kulturevenemang som trots allt verkar finnas, även om de inte alltid annonseras särskilt tydligt.
//
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar