24 Oktober 2010
Tredje dagen kom vi iväg tidigt och jag tycks redan ha förträngt att vi på vår väg in till Maputo dagen innan blev stoppade i en poliskontroll där vi avböjde en uppgörelse om halva priset mot att vi inte fick något kvitto. För denna dag började jag se en fantastisk utveckling som skett i detta fattiga land sedan vi flyttat därifrån strax innan jul 2004. Under de knappa 24 mil vi avverkade på vägen från Maputo upp till Nascer do Sol, strax norr om Xai Xai, genomled vi minst 15 poliskontroller. Vi stoppades definitivt i åtta av dem, och ... trumvirvel ... blev på nytt bötfällda. Märkligt att vi för andra kontrollen i rad körde i 72 km/h på 60-väg. En chansning från polisernas sida, eller bara slump?
"Vill ni ha kvitto så får ni åka till stationen", är en ganska bra fras att kunna på portugisiska. Och i just den situationen som frasen behövs hjälper det föga att vara blond och le brett. Antingen stoppar du pengarna i min ficka, och då kan du få det till halva priset, eller får du minsann leta upp stationen.
Men till slut nådde Hyrcorollan fram till denna strand som fortfarande ett halvt decennium senare visade sig vara i princip orörd. Barnen hade knappt ro att äta lunch innan vi satte kurs ner till stranden. Och eftersom restaurangen var stängd på söndagskvällen blev det till att grilla; kyckling och ribs. Det var väl bara en akustisk gitarr och några sköna Gyllene Tider-hits som saknades för att nå fulländning denna dag.
Dagens arga gubbe: Theodor
Anledning: poliser med förinställd radar
25-27 oktober
Sedan hängde vi på stranden i två hela dygn till. Badade på förmiddagarna i de naturliga pooler som då bildas innanför revet. Badade på eftermiddagarna i de starka vågorna när tidvattnet sköljde in. Solade. Åt gott; räkor och calamares och fisk och musslor och kräftor ...
En kväll var jag nere och grävde med Astrid och såg valar som lekte en bit ut. Vi hade också rovfåglar som cirkulerade och kackerlackor som invaderade vårt strandhus och kossor som gjorde det svårt att komma fram till lodgen.
På morgonen sista dagen tog Sigrid och Karin ett morgondopp och sedan vände vi åter mot Maputo. En resa som på något märkligt sätt kom att innebära än fler poliskontroller efter att vi snokat reda på det provincialkontor där vår senaste trafikbot skulle betalas. I födelsedagspresent har jag önskat mig en inramning av kvittot vi fick. Nåväl, mungiporna åkte på nytt upp när vi väl var framme i huvudstaden och kunde avnjuta en något sen lunchpizza på klassiska haket Mundos, där de nu också hade en hel avdelning för de yngre förmågorna (säkert fanns den redan på den gamla goda tiden, men vi hade då annat för ögonen helt enkelt), som lockas mer av Hello Kitty, Hanna Montana och Spider Man än av utsikten på de med vänsterförtecken döpta gatorna i Maputo.
Största behållning: att återse denna strand och bada i havet, vilket vi inte är bortskämda med i Lusaka, och äta ohyggligt gott under några dagar, samt göra ytterligare ett nedslag i Maputo.
Som sagt, det finns fler delar i denna berättelse.
//
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar