Lake Kariba - En weekend vi helt enkelt inte pratar så mycket om

I början av mars var vi några familjer som drog från Lusaka till Lake Kariba. En gång i tiden var den här dammen typ världens största konstgjorda sjö. Det man gjorde var att bygga en enorm dammvägg och så lät man Zambezifloden fylla på. Vad som hände med byarna i dalgången, vilda djur och annat, det behöver vi naturligtvis inte prata så mycket om nu. Dammen är sedan gammalt.

Partybåt i solnedgång, med palmer och allt som lockar en weekendsugen biståndsarbetare.

Siavonga ligger vid dammen och erbjuder några bra lodger att åka till över en helg. Det är egentligen inte jättemycket man kan göra här, förutom att spela tennis, squash, gå på minisafari och retas med de tama zebrorna eller antiloperna, ta en båttur ut på sjön, springa en runda, slappa vid poolen, spela biljard och äta gott. Vi tittade dessutom på finalen i Mellot. Om rätt låt vann? Det pratar vi inte så mycket om.

Partybåt del II, utan titel, men med massor av helgsugna svenska biståndsarbetare och annat löst folk, typ medföljare och besökare. 

Helgen vi valde för vår utflykt visade sig ligga mitt under det stora fiskeriförbudet som den zambiska regeringen beslutat om. Under perioden december till mars fick ingen fiska någonting, någonstans, i hela landet. Varken med spö eller nät. Syftet var så klart att skapa tillväxt i vattendragen. Ändå kunde vi få oss en rejäl skaldjurstallrik och bra med fisk på restaurangen på Kariba Inn. Hur det gick till behöver vi så klart inte prata så mycket om. Seafood är sedan gammalt.

Här fick jag ligga så pass länge att fotografen kunde ta bilden. Det kallas mikroavkoppling och ligger i tiden. Små doser av egentid med sig själv. 

På minussidan för denna helg lägger jag strul med bokningen av vårt familjerum. Och när jag skulle klaga på att vi inte fick vårt rum, men väl två andra rum (långt borta från restaurangen, med målarfärgsdoften liggande likt den historiska dimman i Lutzen och dessutom en elinstallatör som dök upp mitt under pågående dusch, mjau mjau), ja, då erbjöd ägaren snabbt och lätt 50 procent rabatt. Att vi inte fick rummet andra natten heller var inte så viktigt. I min bok blir hälften av hälften bara 25 procent. Men för ägaren var detta en rabatt på 50 procent. Men det behöver vi inte heller prata så mycket om.

Utsikten är helt okej.

Och så fick vi alla lite extra puls när en flicka gömde bort sig och en annan hamnade alltför länge under vattnet. Men allt löste sig till slut på den fronten. Tack och lov!

Damm! Den är enorm. Och förser både Zambia och Zimbabwe med el. 

På vägen hem svängde vi också förbi dammväggen och imponerades av detta fantastiska bygge. Väl värt en helgtur bara det.

Underbart typsnitt, men i övrigt lite spretig layout på skylten. 

Ändå känns helheten riktigt bra. Mycket god mat, och tennis och squash (som jag inte spelat på typ 20 år) och några i sällskapet hoppade till och med i det krokodilfyllda vattnet under båtturen. Om vi kom hem med alla armar och ben i behåll? Äh, det pratar vi inte heller om.

// Theodor